Eye-tracking is a method for monitoring and measuring eye movements. The technology has had a significant impact so far and new application areas are emerging. Today, the technology is used in the gaming industry, health industry, self-driving cars, and not least in medicine. In the latter, large research resources are invested to investigate the extent to which eye-tracking can help with disease diagnostics. One disease of interest is Parkinson’s disease, a neuro-degenerative disease in which the dopamine production in nerve cells is destroyed. This leads to detoriating nerve signal transmission, which in turn affects the motor skills. One of the affected motor functions associated with PD is the oculomotor function, affecting the eye function. The declination can be observed clinically by physicians, however eye-tracking technology has a high potential here, but it remains to investigate which methodology and which test protocols are relevant to study and to what extent the technology can be used as a diagnostic tool. A novel class of algorithms for finding representations of data is called self-supervised learning (SSL). The class of algorithms seems to have a high potential in terms of categorizing biomarkers. This thesis examines to which extent an SSL network can learn representations of eye-tracking data on Parkinson’s patients, in order to distinguish between healthy and sick, patients on and off medication. The result suggests that the network does not succeed in learning distinct differences between groups. Furthermore, no difference is observed in the result when we in the model take into account the task-specific target information that the subjects are following. Today in the UK approximately 26 percent of Parkinson’s patients are misdiagnosed. In the initial state of the disease, the misdiagnosis is even higher. Potentially, the method can be used as a complement to regular diagnosis in different stages of the disease. This would provide better conditions for the patient as well as for medical and pharmaceutical research. The method also has the potential to reduce physicians’ workload. / Eye-tracking eller ögonrörelsemätning som är den svenska termen, är en metod för att följa och mäta ögats rörelser. Tekniken har fått en betydande genomslagskraft hittills och nya applikationsområden dyker upp titt som tätt. Idag används tekniken inom spelindustrin, hälsa, i självkörande bilar och inte minst inom medicin. Inom det senare läggs idag stora forskningsresurser för att undersöka i vilken utsträckning eye-tracking kan hjälpa till att diagnosticera sjukdomar. En sjukdom av intresse är Parkinson’s sjukdom, vilket är en neurodegenerativ sjukdom där dopaminproduktionen i nervceller förstörs. Det leder till att transmissionen av nervsignaler försämras som i sin tur gör att motoriken påverkas vilket bland annat leder till en nedsättning i ögats motorik. Det är något som man idag kan observera kliniskt, eye-tracking teknik har här en hög potential men det återstår att undersöka vilken metodik och vilka testprotokoll som är relevanta att undersöka och i vilken grad tekniken kan användas som ett diagnostiskt verktyg. En ny typ av algoritmer för att hitta representationer av data kallas för self-supervised learning (SSL), dessa algoritmer verkar ha en hög potential vad gäller kategorisering av biomarkörer. I denna uppsats undersöks i vilken grad ett SSL-nätverk kan lära sig representationer av eye-tracking data på Parkinson’s patienter för att kunna särskilja mellan friska och sjuka, medicinerade och omedicinerade. Resultatet är att nätverket inte lyckas lära sig skiljaktigheter mellan dessa klasser. Vidare noteras ingen skillnad i resultatet då vi i modellen tar hänsyn till de specifika uppgifterna som försökspersonerna fått. Idag får 30 procent av parkinsonpatienterna fel diagnos. I ett initialt tillstånd av sjukdomen är feldiagnosticeringen ännu högre. Potentiellt kan metoden användas som komplement till diagnosticering i olika skeden av sjukdomen. Detta skulle ge bättre förutsättningar för såväl patienten som för den medicinska och farmaceutiska forskningen. Metoden har dessutom potential att minska läkares arbetsbörda.