This thesis argues that (1) Paul’s instructions in 1 Corinthians 8 and 10 are coherent and consistent, and (2) that the apostle’s instructions does not express his departure from Judaism. For many years, scholars working on 1 Corinthians 8 and 10 have struggled to explain how these two chapters are connected and what Paul’s instructions within the two chapters are. I present a new reading of 1 Corinthians 8 and 10 where I argue that these chapters are connected in a coherent way and that Paul deals with two separate, yet connected, contexts in 1 Corinthians 8 and 10. In 1 Corinthians 8, he instructs the Corinthian Christ followers that they can take part in the dinners that often followed an animal sacrifice in antiquity, as long as it does not present an issue to another Christ followers. The key reason for this is the social capital at stake, would they not partake in these dinners. In 1 Corinthians 10, Paul tells the Christ followers that they cannot participate at the altar when animals are sacrificed. Doing so would be a violation against their exclusive relationship with the god of Israel and Jesus Christ. Many have read 1 Corinthians 8 and 10 as evidence for Paul’s departure from Judaism. I push back against this understanding by placing Paul’s instructions in the wider web of Jewish literature from the Second Temple period and the early rabbinic period. By comparing Paul’s instructions in 1 Corinthians 8 and 10 to texts from these time periods, it becomes clear that Paul is part of an ongoing Jewish conversation about how someone could remain faithful to the god of Israel while living in a gentile society. / Thesis / Candidate in Philosophy / In this thesis, I examine Paul’s instructions regarding various level of engagement in gentile cults in 1 Corinthians 8 and 10. My thesis contributes to a new reading of these two chapters and I argue that 1 Corinthians 8 and 10 deal with two distinct, yet connected, issues. In the former chapter, Paul instructs Christ followers on how they should act when dining in temples dedicated to idols (something he in principle allows); in the latter, he instructs them to avoid all participation at the altar where the sacrifice takes place. By recognizing these two different contexts, Paul’s instructions in 1 Corinthians 8 and 10 become more understandable, coherent, and consistent. In addition, I argue that Paul’s instructions should be read within the wider context of Second Temple Judaism and early rabbinic Judaism, and not as evidence that Paul left Judaism.

I denna uppsats har jag studerat Konflikten i Antiochia, utifrån två aktuella perspektiv på Paulus - ”Nya Perspektivet på Paulus” och ”Paulus inom judendomen”. Syftet har varit att definiera och klarlägga den huvudsakliga innebörden i de två respektive perspektiven samt att utifrån den förståelsen göra en jämförande analys med hjälp av den valda perikopen. Jag har också sökt analysera vilka konsekvenser perspektiven kan få för vår förståelse av Paulus. För att avgränsa uppgiften har jag utgått från ett urval av forskare inom respektive perspektiv. Dessa är för NPP: E. P. Sanders, James D. G. Dunn och N.T. Wright. För PIJ har jag främst utgått från material av Mark Nanos och Magnus Zetterholm. För att kunna göra perspektiven rättvisa presenterar jag också en kort beskrivning av det ”Traditionella Perspektivet på Paulus” eftersom det är det perspektiv som i lite varierande form har varit det dominerande genom historien. Jag har också gjort några förhoppningsvis förtydligande utvikningar kring hur det gick till när judendom och kristendom skiljdes åt samt ett kort avsnitt kring begreppet bordsgemenskap. Slutsatsen i uppsatsen är att perspektiven förvisso skiljer sig åt på flera punkter men att de till övervägande del ligger nära varandra. Detta är särskilt tydligt vad gäller de vetenskapliga drivkrafterna och metoderna som respektive perspektiv använder sig av.