I studien studeras hur en personalgrupp som är engagerade i antimobbningsfrågor på olika skolor uppfattar den egna skolans arbete för att motverka mobbning på sociala medier. För studien har semi-strukturerade intervjuer använts som metod. Två skolor har deltagit i studien och fyra personer ur personalen på vardera skola har intervjuats. En tematisk analysmetod med semantiska teman har genomförts, vilket innebär att valda teman tydligt sammanfattar och svarar på studiens frågeställningar. I resultatet framgår att skolorna inte arbetar på något speciellt sätt för att förebygga eller åtgärda mobbning på sociala medier. Personalen på en av skolorna menar att eleverna bör få undervisning om etik på internet men att skolan inte har tagit något beslut om att sådan undervisning ska bedrivas. Majoriteten av de intervjuade är osäkra på om mobbning på sociala medier finns nämnt i skolornas likabehandlingsplaner. Majoriteten menar att ett nära samarbete med föräldrar är viktigt i kampen mot mobbning på sociala medier och att arbetet mot mobbning på sociala medier är ett delat ansvar mellan framförallt föräldrar och skolans personal. Av resultatet att döma är personalen osäker, oenig och har en bristande kunskap vad gällande sociala medier, vilket kan vara en orsak till att inget specifikt arbetssätt finns utvecklat för att förebygga eller åtgärda mobbning på sociala medier. En annan orsak anser vi är att skolorna enligt personalen är relativt skonade från mobbningsfall på sociala medier, vilket gör det svårt att utveckla arbetet. Skolans personal behöver dock kunskap, hjälp och vägledning för att både förebygga och åtgärda denna typ av mobbning.

Medelåldern bland personer över 65 år som bor hemma och har hemsjukvård eller bor på särskilda boenden för äldre i Sverige ökar och parallellt med detta ökar också antalet personer med demenssjukdom. Samtidigt sker en generell ökning av problematiska beteenden, som är vanliga bland personer med demenssjukdom. Problematiska beteenden är en utmaning för personalen på äldreboenden och de har till viss del har varierade uppfattningar om orsaker till problematiska beteenden samt hur beteendena kan minskas och bemötas. Eftersom området är komplext finns det ytterligare behov av att undersöka vårdpersonals uppfattningar inom detta område. Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals uppfattningar om orsaker till aggression, vandringsbeteende och överdrivet verbalt beteende hos personer med demenssjukdom, samt åtgärder som kan lindra dessa beteenden. Metoden som använts för datainsamling är semistrukturerade intervjuer med 13 personer verksamma vid äldreboenden i en svensk medelstor stad. Det transkriberade datamaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen fokuserade på att besvara de specifika frågeställningarna och utfördes stegvis. Studien är godkänd av Etikkommittén vid Luleå Tekniska Universitet. Resultatet pekar på att de omvårdnadsåtgärder som personalen använder har ofta en nära koppling till hur de tänker om orsaker. Studiens resultat kan förstås som att personalen både använder en biomedicinsk förklaringsmodell där beteenden ses som symptom på en förändring i hjärnan och en psykosocial förklaringsmodell där beteenden är logiska resultat av hur individen upplever sin situation och kan betraktas som reaktioner på samspelet med omgivning, andra människor och fysiska besvär. Slutsats: förekomst av problematiska beteenden hos personer med demenssjukdom samt personalens upplevelse av stress kan minskas genom implementering av personcentrerad omvårdnad.