Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är en normal konsekvens av graviditet och har identifierats hos cirka 50% av kvinnor, men problematiken kan leda till både mentala och fysiska påfrestningar för modern. Efter förlossning fortsätter ländryggs- och bäckensmärta vara ett problem hos många kvinnor. Sju procent kan ha kvarvarande symtom upp till sex år. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att göra en uppdaterad sammanfattning av fysioterapeutiska behandlingsmetoder mot ländryggs- och bäckensmärta postpartum och dess effekt på smärtintensitet. Material/Metod: En litteratursammanställning utfördes för att få en samlad bild över kunskapsläget. Sökningen utfördes mellan 3 mars och 1 maj 2022 i databaserna PubMed, CINAHL, PEDro och Cochrane. Sökningen gav 206 träffar varav 11 inkluderades. Resultat: De behandlingsmetoder som hittades var stabiliserande träning, bäckenbottenträning, generell träning, neuromuskulär stimulering, ultraljudsterapi och röd laserterapi, utbildning, instabila skor, kinesiologitejp och mobilisering. En kombination av stabiliserande träning och bäckenbottenträning hade signifikant effekt på smärta. Även att använda passiva behandlingsmetoder i kombination med träning hade signifikant effekt på smärta. Konklusion: Samtliga behandlingsmetoder som hittades har effekt på smärtintensitet. Dock kan de enskilda interventionernas effekt ej utläsas eftersom de användes i kombination, därför rekommenderas en kombination av metoder. Mer forskning behövs som undersöker varje intervention var för sig för att få en tydligare bild av dess effekt när det kommer till självskattad smärta samt om vikten av tidig intervention.

Background: Physical activity (PA) for individuals with axial spondyloarthritis (axSpA) is highly recommended for the management of the disease. However, maintaining physical activity is challenging for individuals with axSpA.Aim: The aim was to explore perceived facilitators and barriers to PA in relation to stages of change (SOC) in individuals living with axSpA in South Africa. Methods: A mixed method design involving 65 participants with axSpA was used. A web-based survey assessed facilitators and barriers with the Inflammatory Arthritis Facilitators and Barriers questionnaire, SOC, and demographic data. 10 participants were contacted for follow-up interviews and data were analysed with content analysis. Results: Knowledge about the PA benefits to health (69,2%) and mood (60%) were predominant facilitators and levels of symptoms (66.2%) and lack of mindset (64.5%) were barriers indicated in the survey. Lower levels of education were associated with higher barriers. The interview analysis uncovered four barriers: interaction of symptoms, inappropriate care, unsupportive external environment, mindset and three facilitators: mental strength, symptom relief and supportive external environment. Conclusion: There is a complex interplay between physical symptoms, psychological, interpersonal, and environmental barriers and facilitators to physical activity. Since physical activity in axSpA is important for management, future research should involve behavioural medicine approaches.

Introduktion: Goniometrar har en viktig roll inom rörlighetsmätning för fysioterapeuter inom vården och forskning. Mätning med goniometer klassificeras som ”golden standard”. Mätmetoden kan utföras med en universell goniometer eller med en digital goniometer. Det finns lite forskning gällande interbedömarreliabilitet vid mätning av passiv höftrörlighet med goniometer. Syfte: Utvärdera interbedömarreliabiliteten mellan två fysioterapeutstudenter vid deras mätning med goniometer i passiv höftrörlighet. Undersöka huruvida interbedömarreliabiliteten skiljer sig vid mätning på individer med lång erfarenhet inom styrketräning och individer som inte har det.  Metod: Passiv höftrörlighet mättes med universell goniometer i höftens alla rörelseriktningar efter standardiserade utföranden på en grupp av 23 deltagare. 14 hade mer än 12 månaders erfarenhet inom styrketräning och 9 hade mindre än 6. Mätresultaten från de olika bedömarna jämfördes med hjälp av Spearman’s korrelationskoefficient. Korrelationsvärdena mättes separat för de olika subgrupperna och för huvudgruppen. Resultat: Stora skillnader uppkom i korrelation beroende på vilken rörelseriktning som mättes. Extensionen hade lägst korrelationsvärde medan abduktionen hade det högsta korrelationsvärdet. En trend pekade mot högre korrelationensvärden vid mätning på personer med ≤6 månaders erfarenhet av styrketräning än på personer med ≥12 månaders erfarenhet men på grund av låga signifikansvärden kunde ingen klar slutsats dras för subgrupperna. Slutsats: Reliabiliteten skiljer sig mycket beroende på vilken rörelse som mäts på grund av krav som ställs på bedömarens teknik och fysiska styrka. Ingen klar slutsats kan dras från de mindre grupperna då flera av resultaten är icke-signifikanta. Mer forskning skulle behövas på en större grupp med mer variation och analyseras med mer avancerad statistik, exempelvis ICC.

Background An altered position of the scapula on the thoracic spine has been shown as a part of both shoulder and neck pain and therefore it is suggested that the position is thoroughly assessed as a part of the evaluation and the following treatment. However, while there is research that shows reliability using instruments for determining the scapulas position, it is lacking regarding assessment through visual inspection and palpation.  Method 11 participants (3 men and 8 women) with a mean age of 43 years were recruited. The position of the scapula was clinically assessed by two physiotherapists using visual inspection and palpation. The purpose of the assessment was to determine whether the scapula was considered neutral, rotated, tilted or ab-adducted. The result was presented in Cohen´s kappa calculated in SPSS. Result The intra-rater reliability is generally slight and only ab-adduction was considered moderate reliable (0.41). The two positions where the position is determined by degrees (the medially- and laterally rotation and tilt) were the hardest to assess and had the lowest kappa value.  Conclusion The result shows a slight to moderate inter-rater reliability in four positions and two positions were poor. Meaning that this method is not considered inter-rater reliable to determine the position of the scapula. Key words Cohen´s kappa, inter-rater reliability, landmarks, scapula, position

Introduktion: Idag lever ungefär 18 000 personer i Sverige med Parkinsons sjukdom. Sjukdomen gerupphov till både motoriska och icke-motoriska symtom och den rekommenderade behandlingen ärmedicinering och fysioterapeutisk rehabilitering som gång-, balans, och förflyttningsträning. Undersenare år har dans för personer med Parkinsons sjukdom (pmPs) etablerat sig världen över. Tidigareforskning har visat att dans på plats ger positiva effekter på flera symtom medan forskningen på digitaldans ännu är sparsam. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att granska och sammanställa forskningenavseende genomförbarhet och potentiella effekter av digitalt förmedlad dans som rehabilitering för pmPs. Metod: Denna systematiska litteraturöversikt utfördes med stöd av SBU:s metodbok och PRISMA.Artikelsökning genomfördes på fyra databaser: Pubmed, Web of Science, Cinahl och Scopus.Söksträngarna formulerades genom PICOS-modellen och studierna kvalitetsgranskades enligt tregranskningsmallar. Resultat: I denna systematiska litteraturöversikt inkluderades sex studier. Resultatet visade att digitaltförmedlad dans för pmPs är genomförbart, säkert och har positiv effekt på ADL-förmåga, motorik, balans,benstyrka och depressiva symtom. Resultatet visade inga entydiga förbättringar avseende livskvalitet,gångförmåga och upplevd tillit till balans. Konklusion: Digitalt förmedlad dans är genomförbart, säkert och kan ge positiva effekter på motoriskaoch icke-motoriska symtom. Således kan digitalt förmedlad dans öka möjligheten att medverka pårehabilitering för personer med mild till måttlig grad av Parkinsons sjukdom. Vidare forskning behöverundersöka eventuella skillnader mellan dans på plats och digitalt förmedlad dans avseende effekter påsymtom samt för digitalt förmedlad dans för personer med svårare grad av Parkinsons sjukdom.

Bakgrund: Fysioterapi omfattar en holistisk syn på människans hälsa. Det mest välkända är att fysioterapeut kan hjälpa till med besvär från rörelseapparaten som exempelvis nacke, axlar och rygg. Dock är fysioterapeutens verksamhet-och arbetsområden mycket mer omfattande än så med 17 specialistinriktningar som till exempel specialist inom arbetshälsa och ergonomi, hjärt- och kärlsjukdom, mental hälsa, onkologi, ortopedi, primärvård, äldres hälsa med flera. Trots ökad tillgänglighet till sjukgymnaster efter 2009 och remissfrihet, visar forskning på bristande medvetenhet bland allmänheten om denna möjlighet. Internationella studier indikerar en generell kunskapsbrist om fysioterapeuters arbete, vilket betonar behovet av ökad information och medvetenhet i både professionella och allmänna sammanhang. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga vuxnas uppfattning om fysioterapi som yrke och dess roll inom hälso-sjukvården. Metod: För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats med en semi-strukturerad intervju och en kompletterande enkät med slutna frågor och flervalsfrågor. För att rekrytera deltagare användes ett bekvämlighetsurval. Kriterierna för deltagande var män och kvinnor mellan åldrarna 18-29 som behärskar det svenska språket samt inte studerar eller jobbar med ett hälsovetenskapligt ämne. Tre deltagare rekryterades, 1 man och 2 kvinnor i åldrarna 22-23. Innehållet av intervjuerna transkriberades och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållet från deltagarnas uppfattningar och perspektiv på fysioterapi och fysioterapeuter resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeuten - en rehabiliteringsaktör, Fysioterapeutens “typiska” arbets- och verksamhetsområden, Fysioterapi och mental hälsa och Kunskap om fysioterapi är viktigt. Konklusion: Det finns ett behov av att öka medvetenheten om fysioterapins potential och att övervinna hinder för att effektivisera fysioterapi som första vårdinstans.

Bakgrund: Motiverande samtal (MI) är ett evidensbaserat samtalsverktyg som används för att underlätta livsstilsförändringar kopplade till beteende. För personer med hjärt-kärlsjukdom kan risken att återinsjukna minskas genom att behandla livsstilsrelaterade och beteendemässiga riskfaktorer, som exempelvis fysisk inaktivitet, rökning och ohälsosamma matvanor. Bland denna patientgrupp är följsamheten av vidmakthållandet av livsstilsförändringar låg och därmed kan MI fylla en viktig funktion. Fysioterapeuter har en viktig hälsofrämjande roll i arbetet med levnadsvanor för denna patientgrupp där motivation spelar en betydande roll. Det finns därför ett intresse av ökad kunskap om hur fysioterapeuter använder sig av MI kliniskt. Syftet med studien var att belysa fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att använda MI inom hjärtrehabilitering.   Metod: Datainsamlingen gjordes genom fem semistrukturerade intervjuer med legitimerade fysioterapeuter som arbetar inom hjärtrehabilitering. Frågorna ställdes med utgångspunkt i en tematiserad inervjuguide och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Studien resulterade i temat Stärkt autonomi via personcentrering skapar partnerskap i balans, som bildades av de fyra kategorierna: En främjande och engagerande process, Ett flexibelt och empatiskt förhållningssätt, Prestigelöst förhållningssätt öppnar dörrar samt Samtalet påverkas av resurser och yttre omständigheter. Resultatet belyser fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av MI som främjande av autonomin vilket påverkar arbetsalliansen positivt vid hjärtrehabilitering. Diskussion/konklusion: Studien har tillfört ökad förståelse för fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av MI inom hjärtrehabilitering. Temat speglar deltagarnas syn på MI som ett samarbetsfrämjande arbetssätt som tillämpas mer som ett förhållningssätt än en metod. Vidare betonas betydelsen av fysioterapeutens självreflekterande samt vikten av patientens självbestämmande och delaktighet vid planering av en livsstilsförändring

Bakgrund: I Sverige drabbas årligen 28 000 personer av traumatisk hjärnskada där majoriteten är av lätt karaktär. Återhämtningsgraden är hög men en del lider av kvarvarande restsymtom med rehabiliteringsbehov. Rehabiliteringen har idag inga kliniska riktlinjer på grund av bristande vetenskapligt stöd.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters tankar och erfarenheter av rehabilitering efter lätt traumatisk hjärnskada. Metod: Studien utfördes med hjälp av kvalitativ metod. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med patienter i den sydöstra sjukvårdsregionen som genomgått hjärnskaderehabilitering under 2022. Materialet analyserades med en innehållsanalys och en induktiv ansats tillämpades.  Resultat: Det framkom blandade erfarenheter kring den rehabiliteringsmedicinska vården efter lätt traumatisk hjärnskada. Ett bra bemötande och god kompetens skapade trygghet medan informationsbrist kring sjukdomens prognos, riktlinjer och förlopp i kombination med kompetensbrist skapade oro och påverkade framtida livsval. Analysen av resultatet presenteras i två huvudkategorier; upplevda erfarenheter av hjärnskaderehabilitering samt självutvärdering. Varje huvudkategori presenteras i fyra respektive tre underkategorier.  Konklusion: Erfarenheter som framkommit är både positiva och negativa. För att säkerställa studiens resultat krävs ytterligare forskning inom området. Denna kunskap kan i nästa steg bidra till behandlingsriktlinjer inom området med syfte att förbättra kvaliteten och jämlikheten på den rehabiliteringsmedicinska vården för patienter med lätta traumatiska hjärnskador.  Nyckelord: kvalitativ intervjustudie, lätt traumatisk hjärnskada, patienterfarenheter, rehabilitering

Background: The present study evaluated physiotherapists' clinical reasoning focused on clients’ behaviour change and treatment orientation in the transition from university to work. It further investigated how self-efficacy, attitudes and contextual factors influence clinical reasoning and treatment orientation. Methods: In a longitudinal design, the clinical reasoning focused on clients’ behaviour change and treatment orientation of physiotherapists (n = 24) were assessed over approximately two years, using the R4C instrument and the PABS-PT. Non-parametric statistical analysis was applied as well as a simple regression model. Results: Participants showed a significant decrease in the clinical reasoning focused on clients’ behaviour change regarding the R4C domains assessment, analysis and treatment. Physiotherapists’ self-efficacy at graduation showed no influence on their assessment, analysis and treatment in clinical practice. Their attitudes at graduation explained 35,1% of the variation in assessment ability. Treatment orientation showed no significant changes. The contextual factors in clinical practice and attitudes at graduation showed no influence on treatment orientation. Conclusion: The physiotherapists in this study show a persistent tendency to apply the biopsychosocial model. Due to the decrement in clinical reasoning focused on clients’ behaviour change, research is warranted regarding determinants of physiotherapists’ clinical reasoning skills in this transition.

Bakgrund Kliniskt resonemang anses vara en viktig färdighet för fysioterapeuter att bemästra och innebär att kunnaanalysera en stor mängd information och göra säkra bedömningar utifrån den. Utbildningen börförbereda studenterna för det kliniska arbetet och kliniskt resonemang bör således vara en grundsten iutbildningen. Trots detta finns ingen enhetlig utbildningsstrategi. Det finns därför ett behov av attkartlägga vilka pedagogiska metoder som används i dagsläget för att kunna förbättra undervisningen förkliniskt resonemang. Syfte Syftet med denna scoping review är att belysa pedagogiska metoder för kliniskt resonemang inomfysioterapiutbildningar. Metod En scoping review valdes som studiedesign då syftet var att belysa ett forskningsområde. Studien utfördesenligt Preferred Reporting Item for Systematic Reviews and Meta Analyses (PRISMA). Sökningarnagjordes i PubMed och Cinahl. Resultat Sökningarna gav totalt 60 träffar, varav sex artiklar inkluderades i den här studien. Från resultatet har enrad pedagogiska metoder identifierats. Vanligast förekommande var problembaserad inlärningtillsammans med praktik och patientsimulering. Pedagogiska metoder där studenter får möjlighet attträffa riktiga patienter verkar mer gynnsamt för deras utveckling av kliniskt resonemang än metoder därelever inte får träffa riktiga patienter. Slutsats SlutsatsFrån resultatet av den här studien ses en tydlig brist på forskning kring pedagogiska metoder för klinisktresonemang inom fysioterapeututbildningar. Dock ses en uppåtgående trend av forskning inom det härområdet. Som exempel kan den ökade digitaliseringen i samhället möjliggöra utvecklingsmöjligheter avnya pedagogiska metoder. Mer forskning behövs för att utveckla nya effektiva och praktiska pedagogiskametoder.