Denna studie undersöker hur samverkansarbetet kring hemmasittande elever upplevs av de professionella inom skola och socialtjänst. Hemmasittande elever är en ökande problematik som är svår att arbeta kring och kräver ofta att olika aktörer arbetar tillsammans. Utifrån detta har det genomförts kvalitativa intervjuer där professionella från skolan och socialtjänsten har fått möjligheten att berätta om sina upplevelser kring hur samverkansarbetet fungerar och om ansvarsfördelningen är tydlig. Studien presenterar både bra och mindre bra faktorer inom samverkansarbetet. Genom en tematisk analys analyseras materialet i förhållande till Organisationsteorin. Organisationsteorin tar upp centrala delar kring hur organisationer är uppbyggda och att de påverkas av både individerna inom organisationen, av utomstående organisationer men också av omgivningen i form av exempelvis förväntningar och politiska beslut. Resultatet av denna studie presenterar att sekretessen är något som ofta upplevs som ett hinder vid samverkansarbetet samt att det är viktigt att varje profession tar ansvar för sina insatser. Något som upplevs som ett problem är att det ofta uppstår frustration över problematiken vilket kan påverka samverkansarbetet negativt. Vidare presenteras även att relationen mellan de professionella ofta upplevs som bra men att det finns en del organisatoriska hinder som påverkar samverkansarbetet. I arbetet upplever de professionella att det är viktigt med en positiv inställning samt gemensamma mål för att öka chanserna till ett gott samverkansarbete. Avslutningsvis lyfter studien att trots att samverkansarbetet upplevs relativt bra med tydliga ramar så upplever de professionella att problematiken kvarstår vilket leder till skilda meningar kring vem som har ansvaret för den unge när den förblir hemmasittande.