Univ., Diss.--Halle, 2005.

Thesis (Ph. D.)--University of Florida, 1972. / Description based on print version record. Typescript. Vita. Includes bibliographical references (leaves 94-103).

Det finns ett växande intresse för lokalodlad frukt i Sverige och det blir vanligare att plantera fruktträd i sina trädgårdar. Samtidigt sker den mesta fruktodlingen i södra Sverige. I norr är odlingssäsongen kortare vilket gör att frukten kan ha svårt att hinna mogna och det finns risk för frostskador på träd och knoppar. Tillsammans med ett bristfälligt utbud av härdiga sorter har det gjort att odling av fruktträd ur Prunussläktet som körsbär och plommon är ovanlig i Norrland. Mycket kan dock göras för att träden ska trivas genom att förbättra klimatet närmast trädet; det som kallas mikroklimat. För detta behövs kunskap om övergripande klimatfaktorer och om de ståndortskrav som Prunus har. Syftet med denna uppsats är att undersöka de faktorerna tillsammans med vilka mikroklimatförbättringar som lämpar sig för Prunus. Fokus ligger på Umeå i Västerbotten, växtzon V. Metoden som använts är litteraturstudie i kombination med intervjuer.  Resultatet visar att klimatet i Umeå enligt prognoser förväntas bli varmare med ökad nederbörd och längre växtsäsong. Förändringar av klimatet kan ha en stor inverkan på behoven av att modifiera mikroklimatet. De ståndortsfaktorer som är de mest betydande för fruktbärande Prunus är god tillgång till värme och solstrålning samt en jord som både är fuktighetshållande och väldränerad. Under våren kan knoppar och ved lätt skadas av nattfrost liksom under höst och vinter om träden inte hunnit invintra ordentligt. Mikroklimatförbättringar som kan göras är att se till att jorden är varm genom att använda en sandjord som värms upp snabbt på våren. De ger även träden bättre förutsättningar att avmogna på hösten genom att de generellt är bättre dränerade än lerjordar. För att öka mullhalt och fuktighetshållande förmåga kan organiskt material tillföras. Att höja upp odlingsbädden gör att jorden blir varmare och dräneringen fungerar bättre. Eftersom större stenar fungerar som värmemagasin kan närhet till dessa ge en varmare och jämnare temperatur för trädens rötter. Det är även gynnsamt för Prunus om odlingen placeras i en södervänd sluttning för maximal solinstrålning. En viktig faktor för att öka temperaturen är att skydda träden från vindutsatthet genom växtlighet eller byggda skydd. Spaljéring av Prunus kan skydda mot frostskador samtidigt som det kan bidra till för tidig knoppsprickning och därmed extra känslighet mot frost. Det finns ett flertal sorter av fruktträd ur Prunussläktet som är lämpade att odla i Umeå med omnejd. I slutet av arbetet finns dessa sorter listade.

Thesis (Ph. D.)--Leland Stanford Junior University, 1926. / No. 19 of v. 1 of Hillgardia, published by the California Agricultural Experiment Station, with thesis note on cover. Cover title. "Literature cited": p. 504-505.

Angl. resumé

Angl. resumé

Esta investigación surge como respuesta a la problemática de la agroindustria de frutos con carozo, área potencial en Chile, la cual genera grandes volúmenes de residuos sólidos durante el proceso productivo, siendo necesaria la búsqueda de un mejor destino. Los residuos deben ser retirados del campo en el menor tiempo posible para no interferir en otras tareas agrícolas y evitar propagación de plagas e insectos. Algunos de sus problemas son: almacenamiento, transporte, tratamiento y posterior utilización. Una de las industrias que genera mayor cantidad de residuo tipo carozo, es la industria de frutos deshidratados. Especificamente se analizará el caso de la empresa Frutexsa, la cual procesa principalmente ciruelas deshidratadas. El carozo es un residuo sólido y orgánico de la agroindustria de frutos con cuesco, el cual tiene propiedades lignocelulósicas similares a la madera, considerándose un material leñoso con características que pueden ser aprovechadas en un nuevo material y con ello en nuevos productos de diseño. La presente investigación quiere demostrar si es posible utilizar el carozo de ciruela como materia prima para composite, por no contar con estudios ni mayor información sobre el carozo se optó por una investigación de tipo exploratoria, con una metodología experimental la que implica realizar ensayos, pruebas de trabajabilidad, instalación y propiedades del material, todas bajo parámetros establecidos para ser analizados y comparados.

Two isolates (A and B) of apple chlorotic leafspot virus (ACLSV) associated with line pattern symptoms in Prunus, glandulosa were isolated in Chenopodium quinoa and purified by a simple method using bentonite clarification, polyethylene glycol precipitation, and caesium sulphate isopycnic centrifugation. Symptoms on herbaceous hosts were as previously reported for ACLSV. No symptoms were observed on a range of ACLSV woody host indicators. Isolates A and B had a coat protein MW of 26 and 24.5 kilodaltons respectively, ssRNA of MW 2.6 x 10⁶ daltons, and dsRNA of MW 5.6 x 10⁶, 4.9 x 10⁶, and 4.5 x 10⁶ daltons. The particle widths were 12 nm and lengths were 782 nm (A) and 732 nm (B). Buoyant density in caesium sulphate was 1.27 g/cc³. In thin sections of C. quinoa, flexuous rods were seen in the cytoplasm and nucleus of young sieve-tube members. Polyclonal antisera prepared against the A and B isolates had high background reactions and required cross-adsorption with host sap. Three monoclonal antibodies (MAB) against isolate A detected Prunus strains while a fourth detected both Malus and Prunus strains in C. quinoa with low background reactions. The broad spectrum MAB could not be used as a trapping antibody but could be directly conjugated with alkaline phosphatase or used in an indirect triple-antibody sandwich ELISA. Tobacco mosaic virus (TMV) recovered from P. glandulosa was identical in serological and physical properties to the TMV-U1 type strain. / Land and Food Systems, Faculty of / Graduate

Th. doct.-ing.--Bordeaux 1, 1977. N°: 250.

Memoria para optar al título de Diseñadora Industrial / Este proyecto tiene como objetivo general desarrollar un material compuesto de bajo impacto ambiental basado en un residuo de la industria hortofrutícola chilena. Esta investigación se llevó a cabo en dos etapas, en la primera se identificó y caracterizó el carozo de durazno como residuo agroindustrial de la industria de procesamiento de conservas y en la segunda se seleccionó el polipropileno como aglomerante de bajo impacto ambiental. En la segunda fase se exploró la factibilidad de conformar un material compuesto con el residuo y aglomerante seleccionados. Posteriormente se caracterizó el material en cuanto a sus propiedades físico-mecánicas, de moldeabilidad y envejecimiento y se comparó con el compuesto de madera-plástico y con el polipropileno. El material resultante demostró tener buenas propiedades físicas, con un resultado de hinchamiento un 50% más bajo que la madera-plástico tradicional. En cuanto a las propiedades mecánicas, el módulo elástico en flexión del material diseñado es un 40% más bajo que el de la madera-plástico. Presenta buenas terminaciones mediante el mecanizado y con ciertas restricciones el moldeado con calor es una buena opción para trabajar el material.