<p>Uppsatsens syfte var att få en fördjupad kunskap och förståelse om psykiskt funktionshindrades boendesituation. Syftet var även att belysa deras boendesituation utifrån psykiatrireformens intentioner om normalisering och integrering. Uppsatsen hade en kvalitativ design och utgick från två gruppintervjuer med personal på två särskilda boenden för psykiskt funktionshindrade. Resultatet presenteras under teman: boendesituation, stöd och hjälp, sysselsättning, delaktighet i samhället och socialtnätverk. Dessa teman framträdde under databearbetningen av gruppintervjuerna. Uppsatsen hade sin grund i hermeneutiken och analysen utgick från två teoretiska perspektiv: Berglinds handlingsteori och stämplingsteorin. Resultaten visade att klienterna levde i en hemlikmiljö och hade tillgång till stöd och hjälp vid behov. Det fanns få regler och krav som var förbundna med de särskilda boendena och detta bidrog till klienternas självbestämmande. Färre än hälften av klienterna deltog i någon daglig sysselsättning. Deltagandet i samhällets gemenskap bestod främst av att klienterna gick ut och handlade och besökte restauranger. Det framgick dock att psykiskt funktionshindrade inte kunde uppfattas som accepterade i samhället. De sociala kontakterna är få, men det finns en gemenskap på boendet med möjlighet att umgås med personal och andra boenden.</p>

Uppsatsens syfte var att få en fördjupad kunskap och förståelse om psykiskt funktionshindrades boendesituation. Syftet var även att belysa deras boendesituation utifrån psykiatrireformens intentioner om normalisering och integrering. Uppsatsen hade en kvalitativ design och utgick från två gruppintervjuer med personal på två särskilda boenden för psykiskt funktionshindrade. Resultatet presenteras under teman: boendesituation, stöd och hjälp, sysselsättning, delaktighet i samhället och socialtnätverk. Dessa teman framträdde under databearbetningen av gruppintervjuerna. Uppsatsen hade sin grund i hermeneutiken och analysen utgick från två teoretiska perspektiv: Berglinds handlingsteori och stämplingsteorin. Resultaten visade att klienterna levde i en hemlikmiljö och hade tillgång till stöd och hjälp vid behov. Det fanns få regler och krav som var förbundna med de särskilda boendena och detta bidrog till klienternas självbestämmande. Färre än hälften av klienterna deltog i någon daglig sysselsättning. Deltagandet i samhällets gemenskap bestod främst av att klienterna gick ut och handlade och besökte restauranger. Det framgick dock att psykiskt funktionshindrade inte kunde uppfattas som accepterade i samhället. De sociala kontakterna är få, men det finns en gemenskap på boendet med möjlighet att umgås med personal och andra boenden.