Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur personer med synliga fysiska funktionsnedsättningar upplever den psykosociala tillgängligheten i samhället och hur en eventuell brist av denna tillgänglighet påverkar dem känslomässigt. Studien använder sig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien är också inspirerad av en hermeneutisk ansatsmetod då syftet är att tolka informanternas upplevelse av till exempel bemötande från människor i samhället. Fem informanter i åldrarna 47-74 år deltog i studien och alla personerna hade själv olika former av synliga rörelsehinder, tre informanter är kvinnor och två är män. Studiens resultat visade på att dess informanter upplevde den psykosociala tillgängligheten, gällande exempelvis bemötandet och attityder, olika. Det syntes vissa tendenser till att skillnaden kunde bero på kön, där männen upplevde det generella bemötandet bättre än kvinnorna, men det kunde också bero på egna attityden, och/eller självacceptans. Att bemötandet inte alltid var tillfredsställande verkar bero på en kunskapsbrist vilket är något som informanterna upplever att samhället behöver arbeta mer med, framförallt inom skolan och hos politikerna. Resultatet analyserades, med hjälp av en tematisk analys, i förhållande till de vetenskapliga teorierna, stigmateorin och cripteorin, samt i förhållande till tidigare forskning inom ämnet.