Bakgrund: Trots kriminalisering av barnaga är barnmisshandel förekommande, vilket påträffas i alla samhällsklasser och miljöer. Mörkertalet för misshandel av barn är stort vilket kräver rätta kunskaper och förmågor för att efterfölja den lagstadgade anmälningsplikten för vård, skola och omsorg. Syfte: Syftet med studien är att få en djupare förståelse om röntgensjuksköterskans kunskaper för att upptäcka fysisk misshandel av barn under tre år inom Bild- och funktionsmedicinska avdelningar. Metod: En kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer med fyra legitimerade röntgensjuksköterskor, verksamma på två större universitetssjukhus i mellersta Sverige. Erhållet datamaterial analyserades med den induktiva kategoriseringsansatsen. Resultat: I resultatet framkom olikheter i röntgensjuksköterskans förmåga att upptäcka barnmisshandel. Att röntgensjuksköterskan är medveten om anmälningsplikten framkom tydligt, men det individuella ansvaret att upptäcka och agera på en röntgenavdelning varierade. Informanterna kunde notera kliniska kännetecken vilket grundar sig på tidigare erfarenheter utifrån utredningar av fysisk misshandel samt dess yrkesroll att kunna bedöma bildtagningens kvalité baserat på verksamhetens riktlinjer. I det personliga bemötandet mellan barn, föräldrar och vårdnadshavare uppkom brister vilket speglar sig i dess tidigare teoretiska kunskaper från grundutbildning till interna utbildningar. Ingen av deltagarna anmälde själva till socialstyrelsen vid subtila fall utan lämnade över ansvaret till överordnad. Slutsats: Röntgensjuksköterskorna är väl medvetna om plikten att anmäla barnmisshandel men upplever svårigheter att upptäcka barn som far illa, såsom att uppskatta sin individuella betydelse i vårdkedjan. Studien är användbar och kan replikeras för vidare forskningsmöjligheter. / Background: Although, all forms of child abuse are regarded as a crime it still happening today, independently of social class and environmental area. Since the unrecorded number of child abuse is high, it requires qualified and specific abilities in order to uphold the statutory obligation to report. Aim: The aim of this research is within radiology departments to acquire a deeper understanding of the radiographer’s role and knowledge in discovering physical abuse of children under three years old. Method: A qualitative study based on semi structured interviews, done with four qualified radiographers, operating in two large university hospitals in central Sweden. The conventional content analysis approach is used to analyze the documented material. Results: The result is showing differences in the radiographer’s ability in identifying child abuse. The radiographers are aware of their role in reporting any abuse of a child. However, the individual responsibility to understand the signs and then act upon them vary. The participants were able to notice clinical signs, based on their earlier experience. Although, lack of knowledge was shown in terms of interaction between parents, children and care giver, which is reflecting the radiographers earlier theoretical and internal education. Conclusion: The radiographers are aware of their role of reporting child abuse, although seeing difficulties in identifying physical abuse. Challenges were even shown in understanding their role of expertise and importance in the whole health care chain. The study can be replicated and used for further research possibilities.