I tidigare debatter om marknadseffektivitet har diskussioner förts mellan två läger där den ena sidan hävdat att marknaden är effektiv och den andra sidan, ofta med säte i ekonomisk beteendevetenskap, hävdat att systematisk riskjusterad överavkastning går att erhålla. På senare år har diskussionen utvecklats till att utröna om och hur graden av marknadseffektivitet förändras över tid. Den andra sidan gör nu kopplingen att Effektiva marknadshypotesen, en av de ekonomiska teorier som fått störst genomslag, kan samexistera med ekonomisk beteendevetenskap och förklarar att graden av marknadseffektivitet förändras över tid. Denna koppling kallas för Adaptiva marknadshypotesen och är i stor utsträckning vad denna uppsats kommer att behandla. En effektiv marknad innebär att aktiekursen alltid återspeglar det sanna värdet av företaget. En privat investerare gynnas på så sätt av en effektiv marknad då en aktie inte kan vara felaktigt prissatt. I en ineffektiv marknad kan investerare som är duktiga på aktieanalys erhålla systematisk riskjusterad överavkastning. Relativ styrka är en välkänd strategi för aktiehandel som sägs generera riskjusterad överavkastning. Relativ styrka investerar i ett urval av de historiskt bäst presterande aktierna och avyttrar dem en period senare. Tanken är att aktierna ska fortsätta sin positiva utveckling under denna period. I denna uppsats konstrueras en modell med relativ styrka som grund för aktieurval för att mäta graden av riskjusterad överavkastning som går att erhålla med strategin. Detta mått kallas för Alpha. Förändras Alpha över tid som Adaptiva marknadshypotesen förespråkar? Finns det skillnader i hur Alpha förändras över tid mellan segment på börsen? Dessa är några av frågorna som undersöks i studien. Studien bygger på ett kvantitativt tillvägagångssätt med en population av aktier som ingår i Nasdaq OMX Nordic. Aktiepopulationen har delats upp i tre storleksbaserade segment; Large-, Mid- och Small Cap samt ett fjärde segment sammanslaget av de tre förstnämnda segmenten. Undersökningsperioden sträcker sig mellan 2002-10-03 till 2013-05-01 och innefattar tre olika marknadsklimat. Resultaten indikerar att marknadseffektivitet bör betraktas som ett dynamiskt begrepp. Det finns en negativ korrelation mellan några av de observerade segmenten som forskarna tror kan förklaras av att anomalier uppstår och försvinner med jämna mellanrum. Detta gör att analytiker och aktörer på marknaden flyttar sitt fokus till segmentet där anomalin uppstått i hopp om generera avkastning på den felaktiga prissättning som anomalin gett upphov till. I takt med att anomalin utnyttjas så försvinner den från marknaden vilket kan vara en förklaring till varför graden av marknadseffektivitet varierar.