The aim of the project was to make a detailed risk assessment using Swedish guidelines for a factory site in Kodaikanal, South India, and a nearby village called Vellagavi. The study areas were chosen due to previous records of mercury contamination on the factory site and a possible spread to Vellagavi. A comparison between Indian and Swedish guidelines for risk assessment of contaminated areas was performed. The purposes of comparing the two systems were to locate if there were any differences in the legislation, or guidelines, and to find ways of improving the processes. The project also included an evaluation of possible remedial actions that could reverse or prevent environmental damage that might be caused by the former factory. Methods used for the project were literature studies, semi-structured interviews and surveys. The results from the risk assessment were that the Swedish Computer Program for Calculation of Guideline Values (CPCGV), with some adjustments, could be used in order to calculate site specific guideline values for mercury concentrations on sites similar to Swedish conditions, such as climate. The site specific guideline values in soil rangedfrom 0.1-2.4 mg/kg. An Indian court decision had stated that a guideline value of 20 mg/kg should be used for remediation at the factory site. The result from the forward dose calculation showed that when a soil contains 20 mg/kg,the tolerable daily intake of mercury would be exceeded, and therefore pose a risk to human health. The comparison of legislation systems between India and Sweden showed several differences. India did not have any legislation relating directly to polluted soil. Risk assessments in India commonly relied on several different international standards even though the standards were not regulated by law. The results from the remedial evaluation showed that there were several possible remediation methods that could beused on the factory site. Limited remedial actions were suggested for Vellagavi since there were no measurements taken on site. Preferably, remediation should take place at the source of the contamination, i.e. the factory site. / Det övergripande målet med projektet var att genomföra en detaljerad riskbedömning för en fabriksplats i Kodaikanal, södra Indien, samt för en närliggande by, Vellagavi. Tidigare genomförda mätningar uppvisade förhöjda halter av kvicksilver i området, varför det ansågs vara ett lämpligt område för studien. Studien innehöll en jämförelse av riktlinjer för riskbedömningar för förorenad mark mellan Indien och Sverige där syftet var att identifiera skillnader i lagstiftning och riktlinjer samt lokalisera eventuella förbättringsmöjligheter. Studien innefattades även av en åtgärdsutredning för fabriksplatsen och Vellagavi, vars syfte var att utreda vilka åtgärder som skulle kunna minska risken för fortsatt miljöförstöring eller återställa området. Metoderna som användes i studien var litteraturstudier, semi-strukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Resultatet från riskbedömningen visade att beräkningsverktyget för platsspecifika riktvärden från Naturvårdsverket kunde användas på platser som liknar Sverige klimatmässigt, efter att diverse justeringar hade gjorts. Beräkningsverktyget användes för att ta fram ett platsspecifikt gränsvärde för kvicksilverkoncentrationen i marken. Det framtagna platsspecifika gränsvärdet för koncentrationen kvicksilver i jord varierade mellan 0,1-2,4 mg/kg. Ett beslut utfärdat av indisk domstol angav att fabriksplatsen skulle saneras så att kvicksilverkoncentationen i marken inte skulle överskrida 20 mg/kg. Resultatet från den här studien visade att den nivån av förorening i marken skulle innebära att det tolerabla dagliga intaget av kvicksilver skulle överskridas. En jämförelse av de juridiska systemen som anknöt till förorenad jord i Indien respektive Sverige visade på flertalet skillnader mellan länderna. Indien hade ingen lagstiftning som speficikt reglerade förorenad jord medan det i Sverige reglerades av Miljöbalken. Riskbedömningar i Indien baserades ofta på internationella standarder, med det fanns ingen lagstifting som reglerade vilka standarder som skulle användas. Resultatet från åtgärdsutredningen var att det fanns flera olika åtgärdsmetoder som skulle kunna användas för att sanera fabriksplatsen. Åtgärdsutredningen för Vellagavi var begränsad eftersom det inte fanns tillräckligt mycket mätdata för området. Företrädesvis bör saneringsåtgärderna vidtas vid föroreningskällan, vilket i detta fall är fabriksplatsen.