Syfte - Syftet med den här uppsatsen var att via befintlig litteratur undersöka vilka modeller som finns för att välja systemutvecklingsmetod. Vidare syftade uppsatsen till att testa modellerna på några av de vanligast förekommande utvecklingsmetoderna. Detta skedde med hjälp av ett förenklat exempelprojekt. Metod – Metoden till den här uppsatsen var en litteraturstudie. En litteraturstudie sammanställer tidigare forskning kring ett ämne för att skapa nya perspektiv. Litteraturen till den här uppsatsen inhämtades från journalartiklar, konferenser och böcker. Analys och slutsatser – Omfånget av den här uppsatsen sträckte sig till att se på tre modeller för att välja systemutvecklingsmetod. Dessa var SDM-ES, Big-M och CUQuP. SDM-ES är ett automatiserat expertsystem som drar slutsatser utifrån uppskattningar av användaren. Big-M består i sin enklaste form av en matris. Användaren plottar in det aktuella projektet i matrisen. CUQuP väger ihop tre olika faktorer för varje utvecklingsfas som anses viktig i ett projekt. Dessa faktorer matas sedan in i en formel som genererar en poängsumma. Den utvecklingsmetod som får högst poäng är bäst lämpad för projektet. Gemensamt för modellerna är att de baserar sina val av utvecklingsmetod på ett antal faktorer. Några av dessa faktorer är gemensamma för modellerna medan andra skiljer sig åt. För att testa modellerna applicerades de på utvecklingsmetoderna: Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) och vattenfallsmodellen. För att appliceringen skulle bli meningsfull var det nödvändigt att skapa ett exempelprojekt. Resultatet visade att samtliga utvecklingsmetoder valde RAD som den mest lämpliga utvecklingsmetoden för exempelprojektet. Två av tre valde vattenfallsmodellen som näst mest lämplig. Med andra ord fanns det en relativt hög grad av samstämmighet mellan modellerna. De skulle emellertid krävas en mer omfattande studie för att klarlägga om detta stämmer. / Purpose – The purpose of this paper was to identify and describe models that help developers choosing a system development methodology. Furthermore the purpose was to test the models on some common system development methodologies. In order to do so a simple example project was created. Methodology - This paper was conducted through a literature review. A literature review collects and compiles research on a subject to create new perspectives.  The literature for this paper was collected from science journals, conference papers and books. Analysis and conclusions – This paper delimited itself to only examine three models for choosing a development methodology. The models were: SDM-ES, Big-M and CUQuP. SDM-ES is a rule based expert system that draws conclusions bases on user input. In its simplest form, Big-M uses a matrix in order to decide which development methodology that should be used. Based on estimations of system criticality and project size the user can decide were in the matrix the project belongs. With the help of a formula CUQuP calculates a score for each considered development method. The methodology that receives the highest score is generally considered to be most suitable for the project. All models have a common characteristic. In one way or another they all use factors, such as system criticality and project size, to decide which development method that should be used. In order to test the models three development methodologies were used. Those were Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) and the waterfall model. To make the test meaningful it was necessary to create an example project. The result showed that all three models chose RAD as the best development methodology for the example project. Furthermore two out of three models considered the waterfall model to be the second best option. In other words it seems to be a high degree of coherence between the models. However the scope of this paper is too narrow to decide if that’s true.