Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som utgår vid all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster i Sverige. Mervärdesskatten styrs av den så kallade neutralitetsprincipen. Principen innebär i stort att mervärdeskatten inte ska påverka vare sig en enskild individs val till konsumtion eller ett företags utformning. Mot bakgrund av neutralitetsprincipen är det av stor vikt att ett företag förblir oförändrat rent mervärdesskatterättsligt även i det fall företaget väljer att ändra sin struktur. Ett företag kan överlåtas på två sätt, genom en verksamhetsöverlåtelse eller genom en andelsöverlåtelse. I enlighet med 3 kap. 25 § ML är en verksamhetsöverlåtelse undantagen från mervärdesskatt. Bestämmelsen har sitt ursprung i art. 19 och 29 i direktivet och utgör en så kallad icke-omsättningsregel. Syftet med bestämmelsen i sin helhet är att underlätta att en överlåtelse av ett företag, eller en del av ett företag, ska kunna ske. Innebörden av 3 kap. 25 § ML har under de senaste åren kommit att bli väldigt omdiskuterad. Ursprunget till debatten återfinns i EU-domstolens avgörande i SKF-målet. Förhandsavgörandet som EU-domstolen lämnade innehöll uttalanden som pekade på att tillämpningsområdet för verksamhetsöverlåtelser numera även kan omfatta andelsöverlåtelser. Inte minst i Sverige har domen kommit att bli omskriven i stor utsträckning. På ena sidan av debatten står utformningen av den svenska lagtexten, HFD:s avgörande i SKF-målet och SKV:s notoriska nekande till avdragsrätt. På andra sidan står några avgöranden från KamR. och en tidsanpassad tolkning av det aktuella lagrummet. Även den mycket viktiga neutralitetsprincipen talar för ett utvidgat tillämpningsområde för 3 kap. 25 § ML. Det finns inget tydligt svar på frågan om en andelsöverlåtelse kan undantas från mervärdesskatt i enlighet med 3 kap. 25 ML. Under hösten 2011 meddelade dock HFD prövningstillstånd i ett mål som rörde denna fråga. Ett klart svar kommer därmed att komma inom kort. Tills dess vill jag lyfta fram min åsikt, att en andelsöverlåtelse ska och bör kunna likställas med en verksamhetsöverlåtelse. Det är det enda rätta utifrån bestämmelsens syfte och den unionsrättsliga neutralitetsprincipen.