As the drone market expands, the corresponding standardization follows. Drone standardization can vary geographically based on the regulations and requirements of different areas. This study mainly focuses on the European Union Aviation Safety Agency (EASA) regulations and investigates Aerit’s role, as a drone operator in Sweden, within this standardization framework. In particular, Specific Operations and Risk Assessment (SORA) process, developed by EASA, is illustrated. The process covers a comprehensive range of factors related to drone operations to assess and manage risks. In addition to the drone design standardization process, the study looks into drone flight control systems at component-level redundancy and at system-level redundancy with a scientific grounding of dependability. An investigation of what a voting system looks like is then conducted for implementing a redundant flight control architecture. Furthermore, results from Software-In-The-Loop (SITL) implementation in this study show that the performance differs not much for the two flight control architectures (component-level and system-level). Thus, the decision of whether to use one flight controller or redundant flight controllers depends on the specific requirements and priorities of the drone application as well as the level of pre-flight testing. / Eftersom drönarmarknaden växer, följer motsvarande standardisering med. Standardisering av drönar kan variera geografiskt baserat på olika områdens lagar och krav. Denna studie fokuserar främst på Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (EASA) och undersöker Aerits roll som drönaroperatör i Sverige inom detta standardiseringsramverk. Särskilt beskrivs processen för Specifika Operationer och Riskbedömning (SORA), utvecklad av EASA. Denna process täcker ett omfattande utbud av faktorer relaterade till drönaroperationer för att bedöma och hantera risker. Utöver standardiseringsprocessen för drönardesign, granskar studien drönarflygkontrollsystem på komponentnivå för redundans och på systemnivå med en vetenskaplig grund för tillförlitlighet. En undersökning av hur ett röstningssystem ser ut genomförs sedan för att implementera en redundant flygkontrollarkitektur. Vidare visar resultaten från mjukvara-i-slingan (SITL) -implementeringen i denna studie att prestandan inte skiljer sig mycket mellan de två flygkontrollarkitekturerna (komponentnivå och systemnivå). Därför beror beslutet om att använda en flygkontroll eller redundanta flygkontroller på de specifika kraven och prioriteterna för drönapplikationen samt nivån av före-flygtestning.