Som EU-medlem är Sverige förpliktade att följa de direktiv och regler som finns inom unionen. Sverige har dock brustit i tillämpningen av unionens regler på spelområdet och spelmonopolet har fått utstå både nationell och internationell kritik. I mars 2017 utkom Spellicensutredningens En omreglerad spelmarknad (SOU 2017:30). Utredningen föreslår att det kritiserade spelmonopolet byts ut mot ett spellicenssystem. Licenssystemet anses bättre kunna tillgodose behoven på en alltmer digitaliserad marknad, samt de krav EU-rätten ställer på den fria rörligheten. Vi vill med denna uppsats belysa för- och nackdelarna med det nya lagförslaget i förhållande till gällande rätt. Därutöver vill vi undersöka om lagförslaget är förenligt med EU-rättens krav på handelsbegränsande åtgärder. Vi tar avstamp i en framställning av gällande svensk spellagstiftning. I korthet är lotterilagen en förbudslagstiftning, men regeringen har givits möjligheten att bevilja tillstånd till statliga spelaktörer som har i uppdrag att tillhandahålla spel på ett säkert och sunt sätt. I gällande rätt påvisar vi vissa brister, såsom ineffektiva marknadsförings- och sanktionsregler. Vidare undersöker vi Spellicensutredningens lagförslag. Vi kan konstatera att lagförslaget är en noggrann och gedigen utredning som strävar efter att täppa till de luckor som finns i gällande rätt. Alla bristfälligheter i gällande rätt har emellertid inte åtgärdats. Vår analys av lagförslaget får oss därför att ifrågasätta huruvida lagförslaget i realiteten kommer tillrätta med de problem vi identifierat med gällande rätt. Slutligen undersöker vi hur stort utrymme EU:s medlemsländer har att införa begränsande åtgärder på spelområdet inom EU-rättens ramar. Förutom att medlemsländerna har att följa fördragsbestämmelserna som reglerar den fria rörligheten av tjänster, är de också bundna vid EU-domstolens praxis på spelområdet. EU-domstolen har utarbetat vissa principer om det underliggande syftet till begränsande åtgärder, vilka vi undersöker i förhållande till Spellicensutredningens lagförslag. Sammantaget kan vi göra gällande att förslaget i det stora hela är förenligt med vad EU-domstolen i tidigare praxis ställt sig positiv till. I en analys av förslagets enskilda bestämmelser, visar vissa åtgärder dock tecken på att gå utöver vad som är nödvändigt för att tillgodose målsättningarna.