Syftet med vår studie har varit att bidra med kunskap när det gäller praktikers syn på samsjuklighet, tvångslagstiftning och de etiska dilemman som kan uppstå. Vårt intresse grundar sig i att en av oss arbetar inom missbruksområdet och själv upplevt att det inte alltid fungerar med samverkan för klienter med samsjuklighet. Men ämnet blev också aktuellt genom det nya delbetänkandet av Samsjuklighetsutredningen “Från delar till helhet - en reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet” (SOU 2021:93). Det vi ville förstå var huruvida praktiker inom socialtjänst och region ser på missbruk, utifrån ett sjukdomsperspektiv eller socialt problem. Samt hur de ser på den nya ansvarsfördelningen gällande tvångslagstiftningen. Ett annat syfte var att utforska olika etiska dilemman som både finns och kan uppstå vid den nya ansvarsfördelningen. Vi har utfört semistrukturerade intervjuer med praktiker inom socialtjänst och region som arbetar med målgruppen samsjukliga. Vi har analyserat vår empiri utifrån de teoretiska perspektiven etik och etiska dilemman samt använt oss av tidigare kunskapsläge. I studien kom vi fram till att praktiker är positiva till förslaget om den nya ansvarsfördelningen när det gäller tvångslagstiftningen för missbruk, LVM. De var även positiva till om att allt ansvar hamnar hos en huvudman. Vårt resultat när det gäller missbruk som sjukdomstillstånd visade att de flesta redan såg det så, men däremot att det kan leda till sociala problem. De etiska dilemman vi kunde upptäcka i vår studie var makt och kön. Vi upplever att det vi fått reda på i vår studie är sådant som tidigare har upptäckts i annan forskning, exempelvis behovet av samverkan för människor med samsjuklighet. Men slutsatserna vi kan dra är att förslaget som ges i Samsjuklighetsutredningen är nödvändigt ur praktikers perspektiv för människor med samsjuklighet. Men också för praktikers möjlighet att skapa förutsättningar för människor i social utsatthet.