Syftet med denna studie är att undersöka hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården samverkar kring individer med samsjuklighet genom att studera en mellanstor svensk kommun. Tidigare forskning visar att samsjuklighet medför ett omfattande vårdbehov samt ett nära och tätt arbete från både socialtjänst och landsting. Om myndigheterna ej får till en bra samverkan tenderar dessa individer att falla mellan stolarna. Studien är baserad på en kvalitativ metod, en riktad innehållsanalys. Ett antal begrepp från nyinstitutionell organisationsteori ligger till grund för den teoretiska ansats författarna har valt. Intervjuer har gjorts med respondenter från socialtjänsten, handikappomsorgen, landstinget och samsjuklighetsteamet. Resultatet av denna undersökning visar på en hög grad av integration i den undersökta kommunen, det råder en domänkonsensus som grundar sig i tre nyckelfaktorer, kommunens lämpliga storlek, dess resurser och att många professionella känner varandra. I det sista kapitlet, slutdiskussionen, diskuterar författarna studiens helhet samt det faktum att det råder en välfungerande samverkan i den undersökta kommunen.