Markberedning är vanligt förekommande när återbeskogning skall ske efter en avverkning. Vilken metod som väljs styrs av olika faktorer som t ex markfuktighet, humuslagrets tjocklek och mineraljordlagrets djup. I detta arbete studeras ett försök vid SLU: s försökspark i Siljansfors, ca 20 km SV om Mora. Studien omfattar två olika försöksytor, Sf 284 och Sf 287, planterade med gran (Picea abies) år 2004 respektive 2007. Ståndorten är en moränmark, markfuktighetsklassen är frisk och vegetationstypen är blåbär- och lingontyp och är belägen cirka 210 m.ö.h.  Syftet med denna studie är att utvärdera och jämföra tre olika markberedningsmetoder med avseende på överlevnad och höjdtillväxt hos granplantor (Picea abies) under de första åren efter plantering. Vid plantering utan markberedning och utan kemiskt behandlade plantor är risken för en hög avgång på grund av skador orsakade av snytbagge (Hylobius abietis L.) stor de första åren. De markberedningsmetoder som jämfördes var högläggning, fläckmarkberedning och inversmetoden. Dessa tre metoder jämfördes inbördes samt mot att inte markbereda alls. I det totala samlade plantmaterialet var hälften kemiskt behandlat mot snytbagge. Fördelningen kemiskt behandlat och obehandlat plantmaterial var jämt fördelat i alla försök och upprepningar. I studien ingick också en utvärdering av den så kallade ”kanteffekten”, dvs. effekten av att plantorna sattes närmare än, respektive längre än 10 cm från kanten av den anlagda markberedningsytan. I juli 2009 mättes planthöjd och överlevnad på försöksytorna. Resultatet presenteras som medelvärden i form av stapeldiagram. Överlevnadsgraden höjdes med hjälp av markberedning, permetrinbehandling och val av planteringspunkt i förhållande till humuskant.  Det var framför allt högläggning och inversmarkberedning som gynnade plantornas höjdtillväxt. / Soil preparation is common when reforestation occurs after harvesting. Which method is chosen is governed by various factors such as soil moisture, humus layer thickness and depth of mineral soil. An experiment was made at SLU's experimental park in Siljansfors, about 20 km SW about Mora. The study comprises two different experimental areas, Sf 284 and Sf 287, where Picea abies was planted in 2004 and 2007 respectively. The soil is a moraine, the soil moisture class is fresh and the vegetation type is blueberry and lingonberry type. The site is located approximately 210 m above sea level. The purpose of this study was to evaluate and compare three different soil preparation methods regarding to survival and height growth of Picea abies during the first years after planting. In the case of planting without soil preparation and without chemically treated plants, the risk of a high mortality due to the damage caused by pine weevil (Hylobius abietis L.) is high during the first years. The soil preparation methods that were compared were mounding, patch scarification and the inverse method. These three methods were compared to each other as well as to no soil preparation at all. In the total aggregate plant material, half were chemically treated against pine weevil. The distribution of chemically treated and untreated plant material was evenly distributed throughout all trials and repeats. The study also included an evaluation of the so-called "edge effect", i.e. the effect of placing the plants closer than, respectively, longer than 10 cm from the edge of the scarified patch. In July 2009, plant height and survival were measured in the experimental areas. The result is presented as averages in the form of bar charts. The survival rate was increased by soil preparation, permetrin treatment and selection of planting point relative to humus edge. It was above all mounding and inverse soil preparation that favored the height of the plants.