<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur studenter på ”nya lärarutbildningen” med inriktning på historia upplever sin ämnesutbildning i allmänhet och sin ämnesdidaktiska kompetens i synnerhet, samt hur de förhåller sig gentemot hur de har utbildats för att hantera ämnesdidaktiska frågor. För att svara på detta genomfördes två gruppintervjuer med tio lärarstudenter som har läst minst 40 poäng av kursen Historia för lärare, på högskolan i Halmstad. Gruppintervjuerna analyserades sedan med hjälp av den hermeneutiska metoden. Som teori används Hermansson Adlers didaktiska teoribildning samt Schüllerqvists teori om ämnesdidaktik i den ”nya lärarutbildningen”. Slutsatsen visar att svaret på problemformuleringen är väldigt komplex. Resultatet visar att studenterna upplever att de kommer att lösa de ämnesdidaktiska frågorna som de kommer att möta i sin framtida yrkesroll, men att de upplever stora brister i sina ämneskunskaper. Resultatet visar även att studenterna önskar mer ämnesdidaktik i utbildningen.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur studenter på ”nya lärarutbildningen” med inriktning på historia upplever sin ämnesutbildning i allmänhet och sin ämnesdidaktiska kompetens i synnerhet, samt hur de förhåller sig gentemot hur de har utbildats för att hantera ämnesdidaktiska frågor. För att svara på detta genomfördes två gruppintervjuer med tio lärarstudenter som har läst minst 40 poäng av kursen Historia för lärare, på högskolan i Halmstad. Gruppintervjuerna analyserades sedan med hjälp av den hermeneutiska metoden. Som teori används Hermansson Adlers didaktiska teoribildning samt Schüllerqvists teori om ämnesdidaktik i den ”nya lärarutbildningen”. Slutsatsen visar att svaret på problemformuleringen är väldigt komplex. Resultatet visar att studenterna upplever att de kommer att lösa de ämnesdidaktiska frågorna som de kommer att möta i sin framtida yrkesroll, men att de upplever stora brister i sina ämneskunskaper. Resultatet visar även att studenterna önskar mer ämnesdidaktik i utbildningen.