There are many unanswered questions in the genus Sempervivum (Crassulaceae family). One of them is Sempervivum kindingeri from Macedonia. This species has not been revised yet since then he was found and described. In the last few years were published new floristic reports from the territory of Macedonia and Serbia and these reports indicate that discovered species belong to Sempervivum kindingeri. During 2012 and 2013 were some of the localities revised successfully and the live plants for research were collected there. Collected plants have been cultivated in comparative culture and afterwards they were used for morphometrical and karyological analysis. It was found that trichomes on the upper side of the leaf is the most important feature which allows to determine the species identity. Based on the obtained data it was found that plants descended from the high mountains of Macedonia and Serbia are probably a different taxon from S. kindingeri plants grown in culture.

Green infrastructure, including green roofs and urban vegetation, offers numerous benefits but also presents fire safety risks. Currently, there are no specific regulations in Sweden addressing the fire safety risks associated with green roofs.  Therefore, the aim of this study is to investigate the fire resistance of low-growing plants and their potential to mitigate these fire safety risks. A total of ten different plant types are analyzed, with four classified as fire-resistant and four as fire-prone based on their characteristics. The study also incorporates a 17-day dry period to assess the impact of moisture on the ignitability of the plants. By using a cone calorimeter, the plants' fire safety, their contribution to fires, and their ability to produce carbon monoxide are analyzed. For an overall assessment of fire safety, the Fire Growth Rate (FIGRA) and Fire performance index (FPI) are calculated for each plant.  The conclusions reveal that plants like Sempervivum species and chives exhibit superior moisture retention and fire safety characteristics, including low heat release rates, minimal smoke production, and effective heat capacity.  The disparity between FPI and FIGRA values indicates better flame-retardant abilities of the material, where Sempervivum species, chives, and Saxifraga Arendsii show the best values. These findings emphasize the significance of meticulous plant selection and maintenance to mitigate fire risks in both natural and urban environments. It’s essential to acknowledge that even fire-resistant plants necessitate regular maintenance, such as the removal of dead material and watering during extended dry periods, as fire resistance does not equate to fireproof.  Proposed future work entails a deeper exploration of the chemical properties and morphology of the plants to enhance our understanding of their fire resistance mechanisms. Additionally, compiling data on recommended plants for green roof installations from a fire safety perspective could aid in urban planning and vegetation management. / Grön infrastruktur, inklusive gröna tak och stadsväxtlighet, erbjuder många fördelar men innebär också brandsäkerhetsrisker. För närvarande finns det inga specifika regler i Sverige som behandlar brandsäkerhetsriskerna med gröna tak.  Därför är syftet med denna studie att undersöka brandmotståndet hos lågväxande växter och deras potential att minska dessa brandsäkerhetsrisker. Totalt analyseras tio olika växttyper, varav fyra klassificeras som brandbeständiga och fyra som brandbenägna baserat på deras egenskaper. Studien inkluderar även en simulering av en 17 dagar lång torrperiod för att bedöma fuktighetens påverkan på växternas antändbarhet. Genom användning av en konkalorimeter analyseras växternas brandsäkerhet, deras bidrag till bränder och deras förmåga att producera kolmonoxid. För en övergripande bedömning av brandsäkerheten beräknas brandspridningshastighet (FIGRA) och brandskyddsindex (FPI) för varje växt. Slutsatserna avslöjar att växter som Sempervivum-arter och gräslök uppvisar överlägsen förmågan att behålla fukt och brandsäkerhetsegenskaper, inklusive låga värden av värmeavgivningshastighet, minimal rökproduktion och effektiv värmekapacitet.   Skillnaderna mellan FPI- och FIGRA-värdena indikerar bättre flamskyddande förmåga hos materialet, där Sempervivum-arter, gräslök och Saxifraga Arendsii visar de bästa värdena. Dessa resultat understryker vikten av noggrann växtval och underhåll för att minska brandriskerna både i naturliga och urbana miljöer. Det är viktigt att förstå att även brandbeständiga växter kräver regelbunden skötsel, såsom borttagning av dött material och bevattning under långa torrperioder, eftersom brandbeständighet inte innebär att något är helt brandsäkert.   Föreslaget framtida arbete innefattar en djupare utforskning av växternas kemiska egenskaper och morfologi för att förbättra vår förståelse av deras brandsäkerhetsmekanismer. Dessutom kan sammanställning av data om rekommenderade växter för gröna takinstallationer utifrån ett brandsäkerhetsperspektiv underlätta för stadsplanering och vegetationshantering.