Hypertoni är en riskfaktor för allvarliga kardiovaskulära sjukdomar. Olika läkemedelsklasser används vid behandling av hypertoni. Dessa inkluderar angiotensin omvandlade enzymhämmare, angiotensin II-receptorblockerare, kalciumkanalblockerare och tiaziddiuretika. Även om nuvarande läkemedelsterapier kan vara effektiva, är det få som kan uppnå målblodtryck. De flesta patienter med hypertoni kräver minst två antihypertensiva läkemedel för att uppnå sitt målblodtryck. Detta ledde till komplicerade behandlingsmetoder som i sin tur har blivit en stor bidragande faktor till dålig patientföljsamhet. Även om ett stort antal läkemedel finns tillgängliga för behandling, är kontrollen av blodtryck dålig på grund av patienternas dåliga följsamhet till medicinering som vanligtvis är en kombination av flera substanser. Följsamheten minskar med antalet tabletter som en patient behöver ta vilket leder till en komplicerad behandlingsstrategi.  Syftet med detta examensarbete var att undersöka blodtryckssänkande effekt med en enkel tablettform Single-Pill Combination (SPC) som innehåller en kombination av flera antihypertensiva läkemedelsklasser och att undersöka patienternas följsamhet till (SPC) behandling.  Metod det här arbetet är en litteraturstudie utförd i PubMed. Olika sökord användes” single-pill combination in hypertension”, “Fixed dose combination in hypertension “, “Adherence to single-pill combination in hypertension”. Sökningen filtrerades till “Randomized controlled trial”. Nya studier valdes ut som undersökte effekten av SPC och följsamhet till behandling. Resultat Studier 1,2,3 och 4 som undersökte effekten gav positiva resultat som gynnade SPC framför standardmonoterapi och placebo. SPC kunde minska blodtrycket statiskt signifikant i alla studierna. I studie 1 blev den genomsnittliga skillnaden i SBT mellan grupperna (–6,9) mm Hg med (p-värde <0,001). I studie 2 blev skillnaden i genomsnittlig 24-timmars SBT mellan SPC- och placeboperioder (–18,7) mm Hg med p-värde <0,0001. I studie 3 blev SBT-förändringar på klinik -16,5 ± (15,5) mm Hg (p <0,001) med amlodipin/valsartan FDC och -6,9 ± (11,4) mm Hg (p = 0,012) med valsartan monoterapi medan motsvarande förändringar i DBP i Office var -9,8 ± (7,7) mm Hg (p <0,001) respektive -2,5 ± (6,6) mm Hg (p = 0,095). Resultat av studie 4 visade att andelen deltagare som uppnådde målblodtryck efter 6 månader (SBT <140, DBT <90 mm Hg) blev 69% i SPC gruppen och 55,3% i monoterapi gruppen. I studie 5 kunde ingen signifikant skillnad i följsamheten observeras mellan SPC gruppen och FEC gruppen. Följsamhetsgraden var 98% i båda grupperna. Studie 6 rapporterade signifikant resultat där PDT blev 95,1 % i SPC gruppen och 92,1% i kontrollgruppen p-värde <0,05.  Slutsats Alla resultat i studierna 1,2,3 och 4 gynnade signifikant SPC när det gäller effekten. Studie 6 visade att patienternas följsamhet till behandling var bättre i SPC gruppen än kontrollgrupp. Studie 5 kunde inte ge signifikanta resultat avseende följsamheten till SPC jämfört med FEC. Fler RCT studier behövs för att undersöka om SPC kan leda till bättre följsamhet hos hypertonipatienter / Background Hypertension is a risk factor for serious cardiovascular diseases. Different drug classes are used in the treatment of hypertension. These include angiotensin-converting enzyme inhibitors, angiotensin II receptor blockers, calcium channel blockers, and thiazide diuretics. Although current drug therapies can be effective, few are able to achieve target blood pressure therefore it has become well-known that most hypertensive patients require at least two antihypertensive drugs to reach their target blood pressure. This led to complicated treatment methods, which in turn has become a significant contributing factor to poor patient compliance. When two or more drug classes are combined, this contributes to improved efficacy, as different mechanisms of action work together to block different pathways to high blood pressure. This leads to lower doses of the individual components being used, which results in a reduced likelihood of side effects. Although a large number of drugs are available for treatment, there is still poor control of blood pressure due to patients' poor adherence to medication, which is usually a combination of several substances. Adherence decreases with the number of tablets a patient needs to take, leading to a complicated treatment strategy. Lower levels of adherence are associated with poorer blood pressure control. Aim The aim of the work is to investigate the blood pressure-lowering effect with a simple tablet form "Single-Pill Combination" (SPC) that contains a combination of several antihypertensive drug classes and to investigate the patients' adherence to this form of treatment (SPC). Method This work is a literature study carried out in Pubmed. Different search terms were used: "single-pill combination for the treatment of hypertension", "Fixed dose combination in hypertension", and "Adherence to single-pill combination for hypertension". The search was filtered to "Randomized controlled trial". New studies were selected that investigated the effect of single-pill combination and blood pressure control and adherence to treatment. Results Studies 1, 2, 3, and 4 investigating the efficacy produced positive results favoring SPC over standard monotherapy and placebo. SPC was able to reduce blood pressure statically significantly in all studies. In Study 1, the primary outcome variable was the mean difference in SBT between groups (–6.9) mm Hg with (p-value <0.001). In Study 2, the difference in mean 24-hour SBT between SPC and placebo periods was (–18.7) mm Hg with a p-value <0.0001. Whereas in Study 3, in-clinic SBT changes were -16.5 ± (15.5) mm Hg (p < 0.001) with amlodipine/valsartan FDC and -6.9 ± (11.4) mm Hg (p = 0.012) with valsartan monotherapy while the corresponding changes in DBP in Office were -9.8 ± (7.7) mm Hg (p <0.001) and -2.5 ± (6.6) mm Hg (p = 0.095), respectively. The results of study 4 were that the percentage of participants who achieved target blood pressure after 6 months (SBT <140, DBT <90 mm Hg) was 69% in the SPC group and 55.3% in the monotherapy group. In study 5, no significant difference in compliance could be observed between the SPC group and the FEC group. The compliance rate was 98% in both groups. While study 6 reported significant results where PDT was 95.1% in the SPC group and 92.1% in the control group p-value <0.05. Conclusion All results in studies 1,2,3and 4 significantly favored SPC in terms of efficacy. Study 6 showed that patients’ adherence to treatment was better in the SPC group than in the control group. While study 5 which was the first RCT study in this area could not provide positive and significant results regarding the adherence to SPC compared to FEC. More RCT studies are needed to investigate whether SPC can lead to better adherence in hypertensive patients.