No description available.

Sammanfattning:  Fysioterapi kan vara betydelsefullt för patienter med psykisk ohälsa eftersom fysioterapeuten genom kroppsmedvetande behandlingsmetoder kan hjälpa patienten att våga möta kroppen och erbjuder patienter utöver medicinering och samtalsterapi ytterligare ett behandlingsalternativ. Studier visar på att patienter med psykisk ohälsa ställer krav på fler aspekter än bara den fysiologiska kunskapen hos fysioterapeuten.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters bemötande av patienter med psykisk ohälsa och få en större förståelse för hur fysioterapeuter förhåller sig och behandlar denna patientgrupp. Delsyften var att undersöka betydelsefulla faktorer såsom egenskaper hos fysioterapeuten samt hur de främjar motivation hos patienten.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes. Informanterna var alla  kvinnliga fysioterapeuter med minst sex månaders arbetserfarenheter inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterar i temat Skapa samspel genom dialog och främja drivkraft till förändring. Temat baseras på fyra kategorier: Möjliggöra kommunikation, Motivera patienten till eget ansvar, Kroppen som redskap i mötet och behandlingen, Fysioterapeutens flexibilitet i mötet och utifrån patientens behov. Resultatet visar att mötet behöver situationsanpassas genom kommunikation för att utreda patientens insikt och motivation. Att använda kroppen som en del i behandlingen är värdefullt för att sammanföra det psykologiska och fysiologiska tillståndet. Vissa egenskaper hos fysioterapeuten är av betydelse för att skapa tillit såsom att vara närvarande och göra sig mänsklig.                                                                                                                    Konklusion: Fysioterapeuten behöver vara inkännande och kunna situationsanpassa mötet med patienter med psykisk ohälsa för att utreda insikt och motivation. Delmål och skriftliga avtal kan vara användbara motivationsstrategier, liksom egenskaperna tålamod och flexibilitet hos fysioterapeuten.

Introduction: Previous studies have examined the performance enhancing effects on training volume by inter-set palm cooling. No previous studies have measured average velocity to determine the increases in performance by utilizing palm cooling in a near maximal bench press. Purpose: The purpose was to investigate whether palm cooling increases the performance in the barbell bench press, tested at a near-maximum effort corresponding to 85% of an estimated repetition maximum (1RM) in a population of experienced powerlifters at the sub-elite level. Methods: This study used a randomized experimental crossover design. Five male and three female subjects performed a set of four repetitions on a load of 85% of the estimated 1RM, with the goal of a rating of perceived exertion (RPE) estimated at 9. Participants were randomized to either 1; holding in a cooled metal cylinder (CMC) at -18°C or 2; as a control a non-cooled metal cylinder (NCMC) at 21°C. At the next test session, subjects held the opposite cylinder from the first session. Participants were instructed to hold the cylinder for up to one minute. When the cold metal cylinder was held the subjects rated perceived discomfort on the Borg CR-10. The tests were performed separated by six days. Data was collected with Musclelab Encoder. Results: Palm cooling had a positive effect on the mean percentage difference in average velocity with 16%; P=0.06; Cohen’s D=0.88 being the highest difference during the fourth repetition. Likewise, the stability of the cooling effect was also confirmed regardless of individual absolute strength as average power resulted in a mean percentage difference of 14.6%; P=0.1; Cohen’s D=0.65 of the fourth repetition. No statistical significance was observed between any repetition.  Conclusions: Palm cooling could have a possible effect to increase overall performance during a four-repetition set of 85% of 1RM. / Introduktion: Tidigare studier har undersökt prestationshöjande effekter på träningsvolymen genom inter-set nedkylning av handflatan. Inga tidigare studier har uppmätt medelhastigheten för att bestämma förbättring i prestation genom att använda nedkylning av handflatan i en nära maximal bänkpress. Syfte: Syftet var att undersöka om nedkylning av handflatan ökar prestationen i skivstångsbänkpress, testad vid en nära maximal ansträngning motsvarande 85% av ett uppskattat ett repetitionsmaximum (1RM) i en population av erfarna styrkelyftare på sub-elit nivå. Metoder: Denna studie använde en randomiserad experimentell crossover-design.Fem manliga och tre kvinnliga försökspersoner utförde ett set om fyra repetitioner på en belastning av 85% av uppskattad 1RM med mål på en upplevd ansträngning (RPE) skattad till 9. Deltagarna randomiserades till att vid första tillfället antingen 1; hålla i en kyld metalcylinder (CMC) vid -18°C eller 2; som kontroll en icke-kyld metalcylinder (NCMC) vid 21°C. Vid nästa test tillfälle fick personerna hålla i motsatt cylinder från första tillfället. Deltagarna instruerades att hålla i cylindern i upp till en minut. När deltagarna höll i den kylda metalcylindern fick de uppskatta upplevt obehag på Borg CR-10 skalan. Testerna utfördes separerade med sex dagars mellanrum. Data samlades in med Musclelab Encoder. Resultat: Nedkylning av handflatan medförde positiv effekt på genomsnittlig procentuell skillnad i medelhastighet. Den största skillnaden uppvisades vid den fjärde repetitionen och uppgick till 16%; P = 0.06; Cohens D = 0.88.  Potentieringen tycktes vara oberoende individens maximala styrka eftersom genomsnittlig effekt (Watt) resulterade i en genomsnittlig procentuell skillnad på 14,6%; P = 0,1; Cohens D = 0,65 under den sista repetitionen.Ingen statistisk signifikant skillnad observerades under någon av repetitionerna. Praktisk implikation och slutsatser: Effekten av nedkylning av handflatan tycks kunna vara ett användbart verktyg för att öka den totala prestationen under ett set med fyra repetitioner på 85% av 1RM.

Introduktion Tidigare studier har visats att nedkylning före intensivt muskelarbete kan påverka prestation. Litteraturen är dock tvetydigt om nedkylning har positiva eller negativa effekter på prestation, men det finns stöd för att en kort och intensivt nedkylningsprotokoll påverkar prestation positivt. Nedkylning har visats påverka både maximal styrka och styrkeuthållighet. Det framgår dock inte i tidigare litteratur om det är styrka eller styrkeuthållighet som påverkas mest av kyla.    Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur kort nedkylning av handflatan näst intill smärtgräns inför test av maximal greppstyrka och greppstyrkeuthållighet påverkar maximal styrka och styrkeuthållighet. Metod: Denna studie använde en randomiserad experimentell crossover-design. 16 deltagare rekryterades genom ett bekvämlighetsurval bland friska tränings vana individer mellan 19-27 år. Deltagarna fick utföra tre maximala kontraktioner per hand med Grippit® handdynamometer vid två testtillfällen. De fick sedan uppskatta sin upplevda ansträngning genom Borg CR-10 skalan. Ett slumpmässigt val gjordes vid testtillfälle ett om deltagarna fick börja med att under en minut hålla i en metallcylinder som antingen var nedkylt vid -18°C eller rumstempererade 21°C. Deltagarna fick uppskatta graden av upplevd smärta med samma Borg CR-10 skala. Proceduren upprepades sju dagar senare. Statistiska analys med Wilcoxons teckenrangtest och signifikansnivån sattes till P<0.05.   Resultat: Nedkylning av handflatan inför test av muskelprestation i handgreppet medförde ingen statistisk signifikanta (p=0.74) effekter på den genomsnittliga procentuell skillnad mellan betingelse kyla och icke kyla avseende maximal styrka och styrkeuthållighet. Konklusion Resultaten från denna studie visade inte hur greppstyrka och styrkeuthållighet påverkas av kyla. Att testa båda attributerna med samma test verkar inte vara adekvat för att kunna bäst undersöka hur de påverkas av ett kort intensivt nedkylningsprotokoll. I framtida studier bör antingen fler cylindrar användas eller en alternativ metod där maxstyrka och uthållighet testas separat.

Introduktion: Mental ohälsa är globalt sett ett växande problem och behandlingsbehovet är stort. I Sverige är stressrelaterad ohälsa numera vanligare än muskuloskeletala besvär som tidigare varit den ledande orsaken till långtidssjukskrivning. Fysisk aktivitet har visat positiva effekter för personer med stressrelaterad ohälsa och många av deras symtom förknippas med fysisk inaktivitet, därför är fysioterapeutens roll viktig för denna grupp. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa. Metod: Detta är en kvalitativ studie där datainsamling skett genom intervjuer med fem fysioterapeuter som mött personer med stressrelaterad ohälsa och som arbetar inom primärvård och företagshälsovård. Intervjuerna granskades och tolkades genom kvalitativ innehållsanalys där datan delades in i meningsenheter, koder, kategorier och till slut ett tema. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorierna; Skapa trygghet och kommunikation i mötet, Individanpassad fysisk aktivitet, Motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen, Teamarbete, handledning och utbildning bidrar till rehabiliteringen. Konklusion: Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa var att utgå från individens situation och hitta aktiviteter individen finner glädje i att utföra. Individen behöver ta eget ansvar i sin rehabilitering och fysioterapeuten finns där som stöd. Handledning, ingå i team och utöka utbildning och kunskap bidrar till rehabiliteringen av personer med stressrelaterad ohälsa.

Bakgrund: Fysisk inaktivitet är i dagsläget ett stort problem och fysioterapeuter har bra möjligheter till att påverka det. Som fysioterapeut med beteendemedicinsk inriktning jobbar man med att stödja en beteendeförändring för att patienten ska nå sin delaktighet och aktivitetsmål samt bättre hälsa. Detta kan göras både hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande och rehabiliterande/habiliterande. Det finns inte mycket forskning i dagsläget kring fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändringar hos fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter. Syfte: Syftet med arbetet är att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändringar hos fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter. Metod: En kvalitativ studie utfördes med en induktiv ansats. Sex stycken fysioterapeuter intervjuades genom semistrukturerade intervjuer och analysen av materialet gjordes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Upplevelserna hos informanterna mynnade ut i sex huvudkategorier och trettioen underkategorier. Dessa huvudkategorier var skillnad i att stödja beteendeförändring mellan fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter, faktorer hos patienten som underlättar beteendeförändring, saker fysioterapeuten gör för att stödja beteendeförändring, fas/stadie påverkar förändringen, faktorer hos patienten som försvårar beteendeförändring samt kliniska svårigheter att stödja beteendeförändringar. Slutsatser: Syftet är att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändring för fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter anses ha besvarats. Däremot har mättnad ej uppnåtts och överförbarheten är låg i och med antalet informanter. Mer forskning behövs inom området för att dra ytterligare slutsatser kring ämnet. Nyckelord: Beteendeförändring, fysioterapeuter, fysisk aktivitet, fysisk inaktivitet.

Bakgrund: Patientdelaktighet är betydelsefullt i behandling av långvariga sjukdomstillstånd såsom ätstörningar och patienters upplevelse kan utgöra en viktig bas för forskning och klinisk implikation. Att ta reda på hur människor med erfarenhet av ätstörning upplevt mötet med en fysioterapeut är intressant för att förstå hur den fysioterapeutiska insatsen skulle kunna förbättras. Syfte: Undersöka upplevelsen av fysioterapi under tillfrisknande från ätstörning. Metod: Tretton kvinnor intervjuades i en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer som tolkades med tematisk analys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman och 9 underteman. Huvudtema 1: Kroppen i fokus och 2: Betydelsefullt för behandling och bemötande. Fysioterapeutisk behandling upplevdes kunna bidra med kunskap om kroppen samt vara en hjälp för att hitta ett sunt förhållningssätt till fysisk aktivitet. Kunskap om ätstörningar, medmänsklighet, tillräckligt med tid, syften och målsättningar samt att fysioterapeuten samverkade med andra vårdprofessioner lyftes också som betydande faktorer för en god upplevelse. Slutsats: Resultaten tyder på att det kroppsliga perspektivet är viktigt och att fysioterapeuten kan ha en central roll i behandling av ätstörningar. Betydelsefullt för den fysioterapeutiska insatsen är att den är personcentrerad och evidensbaserad, att tillräckligt med tid ges i behandlingen och att fysioterapeuten kan interagera med andra vårdprofessioner. Det är också relevant att öka kunskapen om ätstörningar bland fysioterapeuter och generellt inom vården. / Background: Patient participation is important in the treatment of long-term medical conditions such as eating disorders and patients' experience can provide an important basis for research and clinical implications. Finding out how people with experience of eating disorder experienced the encounter with a physiotherapist is interesting to understand how thephysiotherapeutic intervention could be improved. Aim: To investigate the experience of physiotherapy during recovery from an eating disorder. Method: Thirteen women were interviewed in a qualitative interview study with semi structured interviews, interpreted with thematic analysis with an inductive approach. Results: The analysis resulted in two main themes and 9 sub-themes. Main theme 1: The body in focus and 2: Significant for treatment. Physiotherapeutic treatment was perceived to be able to contribute with knowledge about the body and be a help in finding a healthy approach to physical activity. Knowledge of eating disorders, humanity, goals, and objectives, getting enough time and that the physiotherapist interacted with other healthcare professions were also highlighted as significant factors for a good experience. Conclusion: The results suggest that the bodily perspective is important, and that the physiotherapist can have a central role in the treatment of eating disorders. Significant for physiotherapy treatment is that it is person centered and evidence based, that enough time is given in treatment and that the physiotherapist can interact with other professions. It is also relevant to increase knowledge about eating disorders among physiotherapists and in general in healthcare.

No description available.

Background: Chronic low back pain can lead to absence from work, early retirement and mental illness. To manage low back pain, an individual can turn to a physiotherapist with a behavioral medicine approach. The behavioral medicine perspective, is effective and recognized in physiotherapy. But the need for a deeper knowledge, about physiotherapists experiences of a behavioral medicine approach in their work with patients with long-term low back pain, remains. Aim: To investigate physiotherapists experiences of a behavioral medicine approach in their work with patients who are seeking medical care for long-term low back pain. Method: A qualitative descriptive interview study. An appropriate snowball selection was used for the recruitment of six informants who participated in semi-structured interviews. All data were analyzed according to Graneheim and Lundman (2004). Results: Four main categories were developed after analysis of all data: "Work methods in treatment"; "Conducting examination of the patient"; "Important factors that strengthen implementation of behavioral medicine"; "Problems with implementation of behavioral medicine". Conclusions: Advantages and disadvantages emerged, as well as many examples of how the implementation takes place. The behavioral medicine approach was perceived as time- consuming, but a good complement to physiotherapists work with patients with long-term low back pain. / Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta kan leda till både sjukskrivningar, förtidspension samt psykisk ohälsa. För att hantera ländryggssmärta kan en individ vända sig till en fysioterapeut vilken kan använda sig av behandling utifrån ett beteendemedicinskt förhållningssätt. Det beteendemedicinska förhållningssättet är effektivt och erkänt inom fysioterapi. Men behovet av att en fördjupad kunskap, om fysioterapeuters upplevelser av ett beteendemedicinskt förhållningssätt i arbetet med patienter med långvarig ländryggssmärta, kvarstår.  Syfte: Utforska fysioterapeuters upplevelser av ett beteendemedicinskt förhållningssätt i arbetet med patienter med långvarig ländryggssmärta.  Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie. Ett ändamålsenligt snöbollsurval användes för rekrytering av sex informanter, vilka deltog i semistrukturerade intervjuer. All data analyserades enligt Graneheim och Lundman (2004).  Resultat: Fyra huvudkategorier framkom efter analysering av all data: ”Arbetssätt i behandlingen”; ”Genomförande av undersökning av patienten”; ”Viktiga faktorer som styrker implementering av beteendemedicin”; ”Problem vid implementering av beteendemedicin”.   Slutsats: Det framkom flertalet fördelar och nackdelar samt många exempel på hur implementeringen går till. Det beteendemedicinska förhållningssättet upplevdes vara tidskrävande men ett bra komplement till en fysioterapeuts arbete med patienter med långvarig ländryggssmärta.

Background: Acceptance and Commitment Therapy is a behavioral therapy which aims to,through strategies like mindfulness and acceptance, reach psychological flexibility. Psychological processes such as psychological flexibility, self-efficacy and emotion regulation plays a key role in whether an individual with a long-term condition considers their quality of life as good or bad. Physiotherapists plays a big part in caring for long-term patients, however there is a lack of research as to how a physiotherapist can use ACT. Aim: This study aims to investigate physiotherapists experience of using ACT in their work with patients affected by long-term conditions and how physiotherapists experience their role within ACT. Method: Through an appropriate convenience sampling 6 physiotherapists were recruited to participate in the study. Interviews were held using a semi-structured interview guide. The material was then analyzed using a qualitative content analysis.  Results: The result was presented in 6 categories and 5 sub-categories. The physiotherapists described their experiences of applying ACT in their work with patients, what part they felt they played in physical therapy informed ACT and what opportunities as well asdifficulties they encountered with while doing so. Conclusions: The physiotherapists described how they applied ACT regarding to the body, how they focused on function over reduction of symptoms and that they guided the patient through the rehabilitation. They also based the rehabilitation on the patients’ goals and values. / Bakgrund: Acceptance and Commitment Therapy (ACT) är en beteendeterapi med syfte att genom strategier som mindfulness och acceptans uppnå psykologisk flexibilitet. Psykologiska processer så som psykologisk flexibilitet, self-efficacy och känsloreglering har visat sig spela en avgörande roll för huruvida individer med långvariga tillstånd skattar sin livskvalitet som god eller ej. Fysioterapeuter fyller en viktig funktion för vården av långvariga patienter det finns dock bristande forskning på vilken roll fysioterapeuter har i ACT-baserad rehabilitering.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt fysioterapeuter upplever att de tillämpar ACT i sitt arbete med patienter med långvariga tillstånd samt att undersöka vilken roll fysioterapeuter upplever att de innehar vid tillämpning av ACT. Metod: Genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval rekryterades 6 fysioterapeuter som tillämpar ACT i sitt arbete med patienter med långvariga tillstånd. Därefter genomfördes intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenterades i 6 huvudkategorier och 5 underkategorier. Fysioterapeuterna beskrev hur de upplevde att de tillämpade ACT, vilken roll de upplevde att de som fysioterapeuter fyllde i ACT-baserad rehabilitering samt vilka möjligheter och svårigheter de upplevde vid tillämpandet av ACT. Slutsats: Fysioterapeuterna berättade att deras roll var att tillämpa ACT utifrån kroppen, att jobba funktionsbaserat samt att guida patienten genom rehabiliteringen. De beskrev även att arbetet var målinriktat med mål baserade på patientens värden