För att tackla miljöproblemen som uppstår vid skurning av verkstadsgolv utreder detta examensarbete möjligheten att med hjälp av kemisk fällning på plats i verkstaden rena vattnet för att klara de miljökrav som ställs av reningsverken. Vidare utreds det om vattnet är tjänligt nog för att återanvändas för att skura golven flera gånger för att på så sätt minska vattenförbrukningen och arbeta mot att helsluta verksamheten. Processen är uppbyggd för att ha simpel konstruktion för att göra tekniken så tillgänglig som möjligt, med en standardiserad IBC-behållare på 1000 liter med en kran vid 450 liters nivå för att kunna tömma klarfasen efter fällning.  Metoden testades först i laboratorieskala och sedan i fullskala för att undersöka om metoden fungerar i praktiken. De parametrar som undersöktes var avskiljning av tungmetaller, BOD-7, COD, oljeindex och mikrobiologisk analys.  Den mikrobiologiska analysen visade att den kemiska fällningen gav mycket hög avskiljning för bakterier, vilket är av intresse om klarfasen ska återanvändas för skurning.  Reningsgraden för tungmetaller var relativt hög, men otillräcklig enligt utsläppskraven för tungmetallerna Cd, Cu, Ni och Zn.  Reningsgraden för BOD-7, COD och oljeindex var bra i i laboratorieskala, men otillräcklig i fullskala.  Metoden har stor potential och med optimering av processen och eventuellt komplettering med ytterligare reningssteg som filtrering efter den kemiska fällningen är min bedömning att den kan klara utsläppskraven.  Jag bedömer att det inte är praktiskt att återanvända klarfasen för att skura golven igen, då det innebär en större anläggning och mer arbete för personal som ska använda skurmaskinen. Vidare behövs ytterligare ett reningssteg med exempelvis filtrering innan vattnet är tillräckligt rent för att återanvändas. / To deal with the environmental problems that arises when scrubbing the workshop floors, this work examines the posibility of using chemical precipitation on site at the workshops to clean the scrubbing water to meet the tough demands from water treatment plants. It is also examined the possibility to reuse the treated water to scrub the floors again and thereby reduce the water usage.  The process is built with a simple construction to make the technique as cheap and available as possible, with a standardized IBC container with a volume of 1000 liter, and a tap at the 450 liters level to be able to drain the cleaned water.  The method first tested in both laboratory scale and in full scale to see if the process worked as planned.  The parameters examined was the reduction of heavy metals, BOD-7, COD, oil index and microbiological material in order to see if the water is sufficiently clean to reuse.  The microbiological analysis showed a very high reduction from the precipitation which is important if the water is to be reused.  The reduction of heavy metals was relatively high, but not high enough for Cd, Cu, Ni and Zn.  The reduction of BOD-7, COD and oil index was great in lab scale, but not very high in full scale.  The method has good potential, but needs to be optimized further, and possibly with the addition of a filtration stage before it can manage the emission requirements and be implemented.  I make the conclusion that it is not practical to reuse the water to clean again, since it requires additional work, a bigger facility with extra steps to make it work.