<p>Denna uppsats syftar till att dels beskriva, dels med utvald ekonomisk teori analysera regleringen av den svenska formen av kasinoverksamhet. Av särskilt intresse är att diskutera orsaken till den svenska lagstiftningen som reglerar spelverksamhet samt lagstiftningens relevans för en spelverksamhet som är utsatt för utländsk konkurrens. För att besvara syftet har följande frågeställningar formulerats: - Hur kan regleringen av den svenska spelverksamheten förklaras utifrån ekonomisk teori? - Vad är motiven till den svenska lagstiftningen som reglerar spelverksamhet? - Hur är kasinoverksamheten i USA och Storbritannien utformad? - Hur kan en framtida reglering av spelmarknaden utformas? Regleringen av spelmarknaden kan dels förklaras utifrån välfärdsteori, dels utifrån politisk ekonomi i form av särintresseteorin. Välfärdsteorin förklarar regleringen av spelmarknaden genom att den dels kan ses som en marknad som ger upphov till negativa externa effekter i form av spelmissbruk, dels som ett naturligt monopol då det finns stordriftsfördelar i information och kontrollen av verksamheten. Den nuvarande regleringen kan även förklaras utifrån agentteorin eftersom den menar att verksamheten drivs optimalt om staten både är uppdragsgivare och agent. Fördelarna är bland andra att problemen med asymmetrisk information och adverse selection minimeras. Eftersom spelandet medför betydelsefulla intäkter till staten samtidigt som få resurser används till att hjälpa personer som drabbats negativt av spelandet anser jag att särintresseperspektivet till stor del förklarar regleringen av spelmarknaden. Kasinoverksamheten i USA och Storbritannien drivs genom spellicenser. Kasinona i USA är, till skillnad från de i Storbritannien, till stor del semesterkasinon med lojalitetsprogram. En framtida svensk reglering skulle kunna utformas genom spellicenser. Därmed skulle statens arbete endast inriktas på att minska de negativa effekterna av spel och dess trovärdighet skulle därmed öka. En viss procent av spelbolagens intäkter skulle kunna avsättas till vård av personer med spelberoende.</p>

Denna uppsats syftar till att dels beskriva, dels med utvald ekonomisk teori analysera regleringen av den svenska formen av kasinoverksamhet. Av särskilt intresse är att diskutera orsaken till den svenska lagstiftningen som reglerar spelverksamhet samt lagstiftningens relevans för en spelverksamhet som är utsatt för utländsk konkurrens. För att besvara syftet har följande frågeställningar formulerats: - Hur kan regleringen av den svenska spelverksamheten förklaras utifrån ekonomisk teori? - Vad är motiven till den svenska lagstiftningen som reglerar spelverksamhet? - Hur är kasinoverksamheten i USA och Storbritannien utformad? - Hur kan en framtida reglering av spelmarknaden utformas? Regleringen av spelmarknaden kan dels förklaras utifrån välfärdsteori, dels utifrån politisk ekonomi i form av särintresseteorin. Välfärdsteorin förklarar regleringen av spelmarknaden genom att den dels kan ses som en marknad som ger upphov till negativa externa effekter i form av spelmissbruk, dels som ett naturligt monopol då det finns stordriftsfördelar i information och kontrollen av verksamheten. Den nuvarande regleringen kan även förklaras utifrån agentteorin eftersom den menar att verksamheten drivs optimalt om staten både är uppdragsgivare och agent. Fördelarna är bland andra att problemen med asymmetrisk information och adverse selection minimeras. Eftersom spelandet medför betydelsefulla intäkter till staten samtidigt som få resurser används till att hjälpa personer som drabbats negativt av spelandet anser jag att särintresseperspektivet till stor del förklarar regleringen av spelmarknaden. Kasinoverksamheten i USA och Storbritannien drivs genom spellicenser. Kasinona i USA är, till skillnad från de i Storbritannien, till stor del semesterkasinon med lojalitetsprogram. En framtida svensk reglering skulle kunna utformas genom spellicenser. Därmed skulle statens arbete endast inriktas på att minska de negativa effekterna av spel och dess trovärdighet skulle därmed öka. En viss procent av spelbolagens intäkter skulle kunna avsättas till vård av personer med spelberoende.