With the District Center, I wanted to create a transparent but inward-facing building that creates movement and meetings. The district center becomes an important counterpoint to the surrounding neighborhood's commerciality. The building becomes a place where one can be without much consideration. But also an important gathering point. Therefore, I want my building to be directed inwards but in an inviting manner. The threshold between the square and the entrance hall should be low. The idea of ​​a gathering of stairs came early in the process. The result was the surface-mounted staircase covered by a perforated sheet. The stairs will be an interesting transport route, but also a room that may create meetings and conversations that do not take place in other rooms. I want the stairs to be a bit of a secret, but a secret that everyone knows. The perforated sheet facade gives a view of Gottsunda daytime and in the evening it reveals the activities that take place in the building. / Gottsunda är en förort till Uppsala. På tomten i dag finns en rondell och en lekplats. I närheten finns mest parkeringar men också Gottsundas nya centrumbyggnad. Det finns ett gammalt kulturcenter med ett välanvänt bibliotek och mötesplats, en boule och bollhall och ett badhus. Men tanken är att Gottsunda centrum ska gå från miljonprogramort till en levande kvarterstad. Badhuset ska flyttas till en centralare plats, en spårvagn ska dras genom området, bostäder ska byggas och mitt i allt: Stadsdelscentret. Ett gemensamt hus för unga och gamla med bibliotek, verkstäder, scen och café. Stadsdelscentret blir en motpol till den omgivande kvarterstadens kommersialitet. En plats där man får vara utan större motprestation.Men byggnaden blir också en viktig samlande punkt. Därför vill jag att min byggnad ska rikta sig inåt men på ett inbjudande vis. Tröskeln mellan torget och entréhallen ska vara låg. En stor öppning i byggnadens annars slutna fasad leder in i en rymlig entréhall där man kan sitta och läsa, spela schack eller bara samtala med vänner. Resten av byggnaden är något mer dold. Byggnaden kräver att man rör sig upp för trappan som slingrar sig runt huset, bakom den perforerade stålskivan som omger huset. Tanken är att man i utbyte får en intressantare transportsträcka men även ett rum som kanske skapar möten och samtal som inte sker i andra rum. Jag vill att trapporna skall vara lite av en hemlighet, men en hemlighet som alla känner till.I trapphuset rör man sig längs de olika våningarna och aktiviteterna. På vissa håll är det en glasfasad man möter och på andra håll är det en solid vägg. Trappan ger en inblick i de aktiviteter som sker i huset oavsett om man väljer att delta eller ej. Den perforerade plåtfasaden ger utblick över Gottsunda dagtid och på kvällstid avslöjar den de aktiviteter som sker i byggnaden. Trapphuset är oklimatiserat men den perforerade plåtskivan skyddar från väder och vind. Jag vill att huset ska kännas föränderligt och hållbart. Man ska kunna använda huset utan att vara rädd att förstöra nåt.