The presence of roman coins outside of the Roman Empire during the Iron Age is a curiousthing. One would assume they represent a giant trade confederation of sorts, and one would notbe completely wrong in assuming so. The trade aspect of the Roman Empire to the north is stillsomething unknown. But this essays focus lies instead with how the coins were used in specificplaces in Scandinavia. This essay focuses on two central places, Gudme in Denmark, andUppåkra in Sweden, while also looking at stray coins in the northern part of Sweden todetermine if there is a correlation between a central place and stray finds out in the wilderness. The analysis of this essay showed a similar yet different use of the roman coins at the twocentral places. In Gudme the norm was to use the coins, as they were, in the metal workshops,or use them as clippings for using a smaller amount of metal in the rework of new items. InUppåkra the norm was instead to melt all coins down to metal bars for an easier storage and useof specific wights and metal in making new items. The correlation between the stray coins anda central place is that hunters or tradesmen travelled through the country and dropped coins.The analysis showed that the travellers where hunting and trading fur that were most likely soldin a central place like Uppåkra and then brought back to settlement in the north / Närvaron av romerska mynt utanför romarriket under järnåldern är en underlig sak. Antagandetsom har gjorts är att de representerade ett handels förbund av ett slag, och en har inte helt fel iatt anta så. Handelsaspekten av romarriket i norr är fortfarande okänt. Fokuset för denna uppsatsligger i stället hur de romerska mynten användes vid specifika platser i Skandinavien.Uppsatsen fokuserar på två centralplatser, Gudme i Danmark och Uppåkra i Sverige, detkommer även kolls på ströfynd i norra delen av Sverige för att ta reda på om en korrelationmellan centralplats och ströfynden i utmarken. Analysen av Uppsatsen visade på en liknande användning av mynten men ändå en olikhetvid de två centralplatserna. I Gudme var normen att använda mynten som de var imetallverkstäderna, eller använda dem som klippningar för att använda en mindre mängd metalli tillverkningen av nya föremål. I Uppåkra smältes mynten i stället ner till metalltackor förenklare förvaring samt att kunna använda en specifik metall eller mängd för att tillverka nyaföremål. Korrelationen mellan utmarksfynden och en centralplats var att jägare ellerhandelsmän reste genom landet och tappade mynt. Analysen visade att de jagade efter päls föratt sälja på centralplatser och fick romerska mynt som betalning och tog mynten till derasbosättningar i norra Sverige.