Aim: The aims of this essay were first to see if there were any factors that could have an inpact on participating in supportive care groups and activities after a prostatic cancer diagnosis. The second aim was to examine what kind of support the patients would chose.   Methods: Data was collected with a survey handed out to the prostate cancer patients visiting the urologist reception at the hospital in Uppsala, during two weeks in the fall of 2011.   Main Results: Men show very little interest in participating in supportive care groups and activities. When asked to chose which kind of support they could consider, individual sessions and group sessions were the most common choice.   Conclusion: Men diagnosed with prostate cancer chose not to participate in supportive care. Further studies are required to determine what may be the reason to that. / Syfte: Syftet med detta arbete var att se om olika faktorer kunde påverka deltagande i stödverksamhet efter att patienten fått diagnosen prostatacancer, samt vilken form av psykosocialt stöd patienterna föredrar.    Metod: Metoden som använts var en enkätstudie med både kvantitativ ansats, som delades ut under hösten 2011 till prostatacancerpatienter på urologmottagningen, Akademiska sjukhuset.   Huvudresultat: Män anger att de inte är intresserade av att delta i stödverksamhet efter diagnos och eventuell behandling. Vid behov ansåg de att enskilda eller gruppsamtal var mest relevanta som stödverksamheter. Informanterna ansåg att rehabilitering med samtal och yoga hade minst relevans.   Slutsats: Män som drabbats av prostatacancer väljer att inte delta i stödverksamhet. Behov finns därför av att utföra mer studier för att klargöra orsakerna till detta.