I uppsatsen diskuterar jag vad som drev Folksam som uppdragsgivare i byggprocessens av bolagets nya kontorshus vid Skanstull och Farsta på 60-talet. Ledningen beslöt nämligen att använda 1% av byggkostnaderna för inredning och utsmyckning som vid nya offentliga byggnader, trots att Folksam är ett privat bolag. Folksam hade en stark tillväxt under efterkrigstiden då Sveriges ekonomi var stark. Efterkrigstiden optimism och framtidstro smittade också av sig på 50-talets formspråk, vilket syns i inredningen och utsmyckningen av Folksamhuset vid Skanstull. I Folksamhuset vid Skanstull finns än idag en väl sammanhållen 60-tals miljö med svenskt konsthantverk och konst. Konstnären Sven Erixson var tillsammans med Barbro Nilsson, då VD för Märta Måås-Fjättertrsöm ansvariga för färgsättningen i Folkahuset. För att diskutera gestaltningen och verkets placering i rummet analyserar jag Sven Erixons mosaikvägg och ett mönstrat marmorgolv som finns i hisshallen på plan 26 i Folksamhuset, utanför VD:s våning. För att diskutera gestaltningen och verkets placering i rummet i Folksamhuset vid Farsta analyserar jag gestaltningen av entréhallen och kundtjänst och Torsten Renqvists monumentala verk placering i rummet. För att jämföra gestaltningen och monumentala verks funktion i privata byggnader med getsalningen och monumentala verk i offentliga byggnader analyserar jag Sven Erixons målning Nils Holgersson som finns i Olovslundsskolans aula. Sven Erixons och Barbro Nilsson samarbetade fler gånger och i uppsatsen diskuterar jag likheter och olikheter i deras konstnärskap.