I uppsatsen undersöks Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt tio konfirmandböcker som är utgivna mellan åren 1942 och 2007. Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, undersöka hur material som under modern tid varit och är vanligt förekommande i Svenska kyrkans konfirmandarbete presenterar dopet, dvs. vad som sägs och hur det sägs, samt om och i så fall hur detta material återspeglar bekännelseskrifternas presentation av dopet. Uppsatsen behandlar frågorna om hur dopet presenteras i bekännelseskrifterna respektive konfirmandböckerna, om det finns samstämmighet mellan dessa samt om det går att se någon förändring i samstämmigheten över tid. Konfirmandböcker jämförs dels gentemot bekännelseskrifterna och dels gentemot varandra. Undersökningen visar att det finns en spännvidd i de konfirmandmaterial som undersökts och den kan ses som ett uttryck för varje tids försök att svara på frågan hur kyrkan gör sitt budskap relevant för tidens konfirmander. Undersökningen visar även att bekännelseskrifternas funktion som något som varje tids teologiska reflektion kan ta avstamp i är tydlig. Detta kan ses i att alla konfirmandböcker har samstämmighet med bekännelseskrifterna, även om det är mindre samstämmighet i de senare konfirmandböckerna. Det finns även pedagogiska riktningar som har betydelse för hur dopet presenteras i de olika böckerna. Samstämmigheten med bekännelseskrifterna återfinns i alla konfirmandböcker, men har minskat under undersökningsperioden. De tidiga böckerna i undersökningen har en mer utförlig och tydlig presentation av dopet och större samstämmighet med bekännelseskrifterna. De senare böckerna har en mer otydlig presentation och mindre samstämmighet med bekännelseskrifterna, exempelvis gällande liknelser och dopets gåvor. Innehållsmässigt kan sägas att dopet har gått från att vara något som den döpte ska leva i och som påverkar hennes vardagsliv till en välkomsthälsning in till Guds familj och denna utveckling stämmer inte samman med bekännelseskrifternas presentation av dopet. Tilltalet har gått från att vara sakligt och undervisande till mer inkluderande och uppmuntrande.

I uppsatsen undersöks Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt tio konfirmandböcker som är utgivna mellan åren 1942 och 2007. Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, undersöka hur material som under modern tid varit och är vanligt förekommande i Svenska kyrkans konfirmandarbete presenterar dopet, dvs. vad som sägs och hur det sägs, samt om och i så fall hur detta material återspeglar bekännelseskrifternas presentation av dopet. Uppsatsen behandlar frågorna om hur dopet presenteras i bekännelseskrifterna respektive konfirmandböckerna, om det finns samstämmighet mellan dessa samt om det går att se någon förändring i samstämmigheten över tid. Konfirmandböcker jämförs dels gentemot bekännelseskrifterna och dels gentemot varandra. Undersökningen visar att det finns en spännvidd i de konfirmandmaterial som undersökts och den kan ses som ett uttryck för varje tids försök att svara på frågan hur kyrkan gör sitt budskap relevant för tidens konfirmander. Undersökningen visar även att bekännelseskrifternas funktion som något som varje tids teologiska reflektion kan ta avstamp i är tydlig. Detta kan ses i att alla konfirmandböcker har samstämmighet med bekännelseskrifterna, även om det är mindre samstämmighet i de senare konfirmandböckerna. Det finns även pedagogiska riktningar som har betydelse för hur dopet presenteras i de olika böckerna. Samstämmigheten med bekännelseskrifterna återfinns i alla konfirmandböcker, men har minskat under undersökningsperioden. De tidiga böckerna i undersökningen har en mer utförlig och tydlig presentation av dopet och större samstämmighet med bekännelseskrifterna. De senare böckerna har en mer otydlig presentation och mindre samstämmighet med bekännelseskrifterna, exempelvis gällande liknelser och dopets gåvor. Innehållsmässigt kan sägas att dopet har gått från att vara något som den döpte ska leva i och som påverkar hennes vardagsliv till en välkomsthälsning in till Guds familj och denna utveckling stämmer inte samman med bekännelseskrifternas presentation av dopet. Tilltalet har gått från att vara sakligt och undervisande till mer inkluderande och uppmuntrande.