Utbildning på högskole- och universitetsnivå har under åren 2020-2022 präglats av enorma påfrestningar, förändringar och restriktioner i spåren av den pandemi som drog över världen. Under våren 2020 behövde många lärare inom högre utbildning, över en natt, ställa om sin undervisning från campusbaserad undervisning till onlinebaserad distansundervisning och många studenter fick därmed också helt andra förutsättningar inom sina utbildningar. Men denna nya situation var emellertid inte endast till ondo. Den väckte nämligen också i många fall nya progressiva pedagogiska och didaktiska idéer som gjorde det möjligt att fortsätta bedriva undervisning även om ett stort antal studenter inte var på plats i lärosalen. En av dessa idéer är den synkrona formen av hybridundervisning där studenter erbjuds att ta del av en och samma läraktivitet antingen genom att delta fysiskt på campus eller digitalt på distans. Denna studie utgör både ett didaktiskt och vetenskapligt kunskapsbidrag till den här formen av undervisning genom att, med kursdeltagares uppfattningar och erfarenheter som grund, sätta fingret på möjliga vinster och utmaningar i en högskolepedagogisk kontext och därmed vägleda lärare som vill prova på att undervisa på detta sätt i framtiden.