Syfte: Syftet med studien var att med hjälp av en webbaserad enkätstudie ta reda på legitimerade optikers erfarenhet av synträning i Sverige, detta för att få en överblick hur svenska optiker jobbar med synträning. Metod: Studien är baserad på ett digitalt frågeformulär med 18 frågor, varav 16 kryssfrågor samt två skriftliga frågor som skickades ut till optikerförbundets 1460 medlemmar, den 12 april 2021. Två veckor senare skickades en påminnelse för att få in fler svar. Därefter sammanställdes och analyserades svaren. Resultat: Studien visade att 40% av optiker inte arbetade med synträning. Orsakerna till varför optiker inte ordinerade synträning var för att 39% upplevde “bristande erfarenhet eller ovana”, 18% “kunskapsbrist”, 17% ” tidsbrist”, 14% “brist på utrustning” och resterande 12% “ ingen på arbetsplatsen arbetar med synträning” samt “omotiverade patienter”.Hantering av patienter med samsynsproblem bland optiker med och utan akademisk vidareutbildning skiljde sig något. De optiker som inte hade någon akademisk vidareutbildning skickade färre remisser till ortoptist och ordinerade själva synträning till patienter i större utsträckning än optiker med akademisk vidareutbildning. Slutsats: Studien visar att optiker, generellt, sällan jobbade med synträning, och att majoriteten av enkätsvaren indikerar att flertal känner sig obekväma med att ordinera synträning. Detta på grund av bristande erfarenhet, kunskapsbrist, tidsbrist samt omotiverade patienter. / Purpose: The aim of the study was to, with help of a web-based survey, investigate Swedish certified opticians' experience of vision training, in order to get a view of how Swedish opticians work with vision training. Method: The study is based on a 18 questionnaire web-based survey that was distributed to 1460 members of the Swedish association of opticians. The questionnaire focused on how many opticians in Sweden prescribed vision training and why some chose not to. It also queried how often vision training is prescribed and how comfortable opticians were with prescribing vision training. Result: Among the 1460 members, 133 (9%) responded to the survey. The majority of the opticians, 40%, did not prescribe vision training due to lack of knowledge, time, equipment and unmotivated patients. The management of patients with vision problems differed among opticians. Opticians without further academic education tend to send fewer referrals to orthoptists and prescribe vision training to patients more often than opticians who had an extended academic education. Conclusion: Opticians rarely work with vision training and the majority of the opticians that work with vision training feel quite uncomfortable due to lack of experience or knowledge, time-constraints and unmotivated patients.

Bakgrund: Visuell snö är ett perceptionsstörande neurooftalmologiskt tillstånd karakteriserat av bestående mikroskopiska flimrande prickar som täcker hela det bilaterala synfältet. Det kan liknas vid att titta genom en flimrande tv-skärm, eller Gaussiskt brus. Några etablerade riktlinjer för behandling finns inte för närvarande. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att undersöka tillgänglig litteratur rörande effekten av olika behandlingsalternativ för tillståndet visuell snö.  Metod: En sökning utfördes i sökmotorn PubMed den 20 mars 2023. Söksträngen som användes var “visual snow” OR “visual snow syndrome” AND “treatment”. Fler studier tillkom genom granskning av referenser. Begränsningar i urvalet baserades på relevans rörande behandling, samt en litteraturstudie utförd av Eren & Schankin publicerad 2020. Den här studien tar upp arbeten tillkomna därefter, totalt 8 artiklar utgivna mellan 2020-2022.  Resultat: Vår studie har lyckats identifiera behandlingsalternativ för visuell snö i form av neuro-optometrisk synträning, farmaceutika, kosttillskott, kiropraktik, filterglasögon, antikroppar, mydriatika, synstimuli, samt repetitiv transkraniell magnetstimulering. Samtliga studier utfördes på deltagare med bekräftad och diagnostiserad visuell snö, antingen som isolerat symptom, som del av Visual Snow Syndrome, eller som sekundärt tillstånd. Positiva behandlingssvar med partiell remission förekommer, samt enstaka fall av total remission. Samtliga inkluderade studier har sina begränsningar, en gemensam sådan är svårigheten att kvantifiera symptomen. Med hjälp av enkäter och symptomdagböcker har 7 av 8 studier visat på viss subjektiv effekt av behandling, av okänd magnitud.  Slutsats: Patofysiologin bakom visuell snö är ännu inte klarlagd. I dagsläget finns ingen generellt applicerbar behandling för visuell snö, men enstaka fall av total remission samt ett antal fall av partiell remission förekommer i litteraturen. Vid behandling av patienter med visuell snö bör hänsyn tas till individuella patienters förutsättningar, komorbiditet och tidigare prövad behandling. / Background: Visual snow is a neuro-ophthalmological perception disorder characterized by persistent microscopic flickering dots covering the bilateral field of vision. It can be described as looking through TV static, or Gaussian noise. There are currently no established guidelines regarding treatment. Purpose: This literature survey aimed to investigate available literature regarding the efficacy of different therapeutic approaches for the condition of visual snow.   Method: A search was performed in the PubMed search engine on March 20, 2023. The search string used was “visual snow” OR “visual snow syndrome” AND “treatment”. Further studies were added through references. Restrictions in article selection were based on relevance regarding treatment, as well as a review by Eren & Schankin published in 2020. This study covers subsequent articles, a total of 8 articles published between 2020-2022. Results: Our study has identified therapeutic approaches to visual snow in the form of neuro-optometric rehabilitation therapy, pharmaceuticals, nutraceuticals, chiropractic treatment, filter glasses, antibodies, mydriatics, visual stimuli, and repetitive transcranial magnetic stimulation. All participants had confirmed and diagnosed visual snow either as an isolated symptom, as part of Visual Snow Syndrome, or as a secondary condition. Positive responses with partial remission occur, as well as occasional total remissions. All included studies have some limitations, a common one being the difficulty in quantifying the symptoms. Using questionnaires and symptom diaries, 7 out of 8 studies have shown some subjective effect of treatment of unknown magnitude.  Conclusion: The pathophysiology behind visual snow is not yet fully understood. Currently, there is no generally applicable treatment for visual snow, but occasional cases of total remission and a number of cases of partial remission appear in the literature. When treating patients with visual snow, the individual patient’s conditions, comorbidity and previously tried treatment should be taken into account.