SAS is the leading airline in Scandinavia, and with the keywords comfort, safety and punctuality they look to provide their customers with an easy way to travel. In order to obtain this they have equipped many of their aircrafts with wireless networks (WiFi). To ensure continued airworthiness a method was required for investigating the electromagnetic compatibility of new components to be installed on the aircrafts, in other words whether or not they were at risk of interference from the wireless network and the portable devices connected to it. Earlier this had been taken care of by external companies, but SAS was looking for a way to do more of the work on their own in order to both simplify the procedure and decrease costs. In this project a model was developed for classification, analysis and follow-up documentation of a component to determine its compatibility status. This was achieved by studies of several documents where recommendations and regulations were listed. The information was then clarified and gathered into more easily observable forms, according to the wishes of SAS. The result of this work was presented in three documents. The first document described the three- step procedure which determined whether or not analysis was sufficient for a component, or if TPED testing was required. In the latter scenario, testing would still be performed externally. Document number two consisted of a component record where every tested and analysed component was to be listed after the compatibility status had been determined. Finally, document number three was a new chapter of SAS CAME-P regarding EMC management. / SAS är Skandinaviens ledande flygbolag. Med fokus på de tre nyckelorden komfort, säkerhet och punktlighet önskar de erbjuda sina resenärer ett enkelt sätt att resa. I enlighet med detta har företaget utrustat många av sina flygplan med trådlöst nätverk (WiFi). För att säkerställa en fortsatt flygduglighet krävdes en metod för att undersöka den elektromagnetiska kompatibiliteten för nya komponenter som så småningom skulle kunna komma att installeras ombord på dessa WiFi-utrustade flygplan, det vill säga huruvida komponenterna kunde tänkas störas av nätverket och de trådlösa enheter som kopplas upp mot detta. Tidigare skötte flygbolaget detta helt och hållet externt, men önskade nu en lösning för att göra en större del av arbetet på egen hand och på så vis både förenkla arbetet och minska kostnaderna. I detta arbete togs en modell fram för klassificering, analys och uppföljning av en komponent för att redogöra för dess kompatibilitetsstatus. Detta åstadkoms genom studie av ett flertal dokument där rekommendationer och riktlinjer stod listade. Informationen förtydligades sedan och sammanfördes i mer lättöverskådliga former enligt SAS önskemål. Resultatet av arbetet presenterades i tre dokument. Det första dokumentet beskrev den procedur i tre steg som avgjorde om analys var tillräcklig för att ansöka om myndighetsgodkännande eller om testning fortfarande var nödvändig. Om TPED-testning skulle bli aktuell skulle denna även i fortsättningen skötas externt. Dokument nummer två bestod av ett komponentregister där alla testade och analyserade komponenter skulle föras in när kompatibilitetsstatusen blivit känd. Det tredje och sista dokumentet var ett nytt kapitel till SAS CAME-P rörande EMC-hantering.