Community assembly is the process deciding inclusion/exclusion of species in a developing community. Spatial ecology integrates spatial habitat factors with local biotic interactions within a given patch. I used standardized tree bolts (0.35-1 m long) to sample saproxylic (wood living) beetles in natural and managed forest types. Density-dependent effects were more intense in old-growth coniferous forest than in burnt forest. The final-state assemblages in these two forest types diverged regarding species composition but converged regarding community structure. The communities also followed forest-type specific assembly trajectories. Order of arrival can influence the species assemblage, I found priority effects when comparing the reproductive success of two cerambycid species. A two-week head start had a positive effect on fitness in both species. Different fitness components were affected in the two species: offspring number in Acanthocinus aedilis and offspring quality in Rhagium inquisitor. In birch-living Coleoptera a large part of variance in species composition could be explained by habitat variables (22.9 %), such as forest type, or spatial variables (15.8 %), such as distance apart. The assemblages in deciduous sites responded to distance apart and showed positive spatial autocorrelation up to a distance of 80 km. For assemblages in deciduous sites a metacommunity perspective is warranted – on a surprisingly large scale. I compared two regions, one more fragmented and one less fragmented, (with 2.2 % more deciduous forest in the landscape). The effects of habitat fragmentation was primarily found in mature coniferous forest. Host-tree patches in this matrix forest were perceived as matrix by the Coleoptera in the more fragmented region but as habitat in the less fragmented region. Some of my study sites consisted of protected old-growth forest. These were embedded in a landscape dominated by forestry. These protected areas were invaded by generalist species, thriving in managed forests.

<p>An organism that is transferred from one place to another, causing major problems to the native species is termed invasive. Its natural dispersal across barriers may have been prevented but as man has turned able to rapidly travel all over the world organisms are brought to sites where they were never before observed. Adding the increasing global warming organisms may find it necessary to move around even further. This might cause major disturbance to the biological diversity, and hybridization and homogenization is one of many scenarios that could disturb the native diversity. In Sweden more that 2/3 of all alien plant species have been introduced to disturbed areas and the major introduction mechanism is gardening. The object of study in this presentation, <em>Pimpinella major</em> (Apiaceae) was introduced in Sweden alongside garden grasses during the 19^th century but has so far spread only marginally from the areas of introduction. The aim of the study was to quantify the appearance of <em>Pimpinella major</em> in different types of vegetation apart from road verges, where it has been noted systematically for over a decade. The investigation area covers most of the Tullgarn nature reserve. The result shows an astonishing tendency of P. major to remain growing only along the roads in the area. The very few findings besides next to roads are from deciduous and coniferous forests and fields. It seems that <em>Pimpinella major</em> almost without exception prefers heavily disturbed areas and access to large amounts of nitrogen fertilizer from exhaust fumes</p>

An organism that is transferred from one place to another, causing major problems to the native species is termed invasive. Its natural dispersal across barriers may have been prevented but as man has turned able to rapidly travel all over the world organisms are brought to sites where they were never before observed. Adding the increasing global warming organisms may find it necessary to move around even further. This might cause major disturbance to the biological diversity, and hybridization and homogenization is one of many scenarios that could disturb the native diversity. In Sweden more that 2/3 of all alien plant species have been introduced to disturbed areas and the major introduction mechanism is gardening. The object of study in this presentation, Pimpinella major (Apiaceae) was introduced in Sweden alongside garden grasses during the 19th century but has so far spread only marginally from the areas of introduction. The aim of the study was to quantify the appearance of Pimpinella major in different types of vegetation apart from road verges, where it has been noted systematically for over a decade. The investigation area covers most of the Tullgarn nature reserve. The result shows an astonishing tendency of P. major to remain growing only along the roads in the area. The very few findings besides next to roads are from deciduous and coniferous forests and fields. It seems that Pimpinella major almost without exception prefers heavily disturbed areas and access to large amounts of nitrogen fertilizer from exhaust fumes

No description available.

Tjädern (Tetrao urogallus) är en av arterna skogshöns med sitt utbredningsområde Europa och Ryssland. Den är väl anpassad till ett liv i det norra barrskogsbältet. Beståndet av tjäder har minskat kraftigt under efterkrigstiden över hela sitt utbredningsområde utanför Ryssland, där den dock har ökat i antal. Tack vare den ökningen anger BirdLife International beståndet som stabilt. Anledningarna till nedgången i norra delen av Europa består troligen av flera orsaker varav de förändrade skogsbruksmetoderna under andra halvan av 1900-talet kan vara en av de viktigaste. Klimatfaktorer och förändrat predationstryck kan vara andra orsaker. För att försöka se effekterna av genomförda skogsbruksåtgärder inom upptagningsområdet för tjäderns lekplatser, har 12 lekplatser i norra Skaraborg som var inventerade under 1990-1995 återinventerats under våren 2005. Antalet tuppar idag på dessa lekplatser har jämförts med tidigare situation. Ingen lekplats uppvisar någon ökning av tuppar på leken och på 5 ställen har leken övergivits helt. Arealer för de olika markslagen har uppmätts inom de 300 ha som utgör en lekplats. Analyser av korrelationen mellan de olika markanvändningarna och antalet tuppar har inte gett några signifikanta resultat (p &gt; 0,05). Det finns en signifikant korrelation mellan förlorat antal tuppar och förändrad andel plantering (p&lt;0,05), det har betydelse från vilken nivå förändringen sker. Anledningarna till att tupparna försvunnit på en del ställen och minskat på andra skulle kunna vara resultatet av den samlade effekten av dels skogbruksåtgärder dels övriga faktorer. Det verkar vara betydelsefullt hur stort hygget är och var det ligger i förhållande till lekcentrum om det ska påverka tjädern. Ska hänsyn kunna tas när skogsbruksåtgärder planeras är det en förutsättning att lekplatsen är känd av berörda parter. Tjäderns höga krav på sin miljö med flera olika biotoper inom reviret och dess preferens för äldre skogar med lång kontinuitet gynnar många andra arter, vilket i sin tur även gör tjädern användbar som paraplyart inom naturvården. / The capercaillie (Tetrao urogallus) is one of the species of wood fowls with distribution in Europe and Russia. It is well adapted to a life in the northern coniferous forest area. The population of capercaillies has diminished considerably during the postwar period in the whole distribution area outside Russia, where it on the contrary has increased in number. Because of this increase the BirdLife International states the population as stable. The reasons for the decrease in the northern part of Europe are believed to emanate from different sources of which the changing methods in forestry during the second half of the 20th century seem to be one of the most important ones. Climate conditions and changed predacious pressure are other possible causes. In an attempt to observe the effects of the measures in forestry taken within the distribution areas of the mating grounds of the capercailzies, twelve sites in the northern county of Skaraborg, registered during the years 1990-1995, were again registered in spring 2005. The number of male birds today on these grounds has been compared to the number of earlier registrations. No mating ground shows an increase in the number of male birds and in five places the mating ground has been totally abandoned. Within the mating ground consisting of 300 hectares the acreage of different kinds of land has been measured. The analysis of the correlation between the use of the different kinds of land and the number of male birds has not given any significant results (p&gt; 0,05). There is one significant correlation between lost numbers of male birds and the alter of the share of plantation (p&lt;0,05). The reason why the male birds have disappeared and in other places have diminished in number could be the result of the increased effect of both the forestry measures taken and other factors. The size of the cutting area as well as the location in relation to the centre of the mating ground seems to be of importance in influencing the capercaillie. The knowledge of the mating grounds is therefore essential to the concerned parties in planning forestry measures in a considerate way. The capercaillie has high demands upon its environment with several different biotopes within its territory; its preference for old forests with a long continuity favors several other species, which thereby makes the capercaillie useful as a general covering species in the nature conservation work.

No description available.

<p>Tjädern (Tetrao urogallus) är en av arterna skogshöns med sitt utbredningsområde Europa och Ryssland. Den är väl anpassad till ett liv i det norra barrskogsbältet. Beståndet av tjäder har minskat kraftigt under efterkrigstiden över hela sitt utbredningsområde utanför Ryssland, där den dock har ökat i antal. Tack vare den ökningen anger BirdLife International beståndet som stabilt. Anledningarna till nedgången i norra delen av Europa består troligen av flera orsaker varav de förändrade skogsbruksmetoderna under andra halvan av 1900-talet kan vara en av de viktigaste. Klimatfaktorer och förändrat predationstryck kan vara andra orsaker.</p><p>För att försöka se effekterna av genomförda skogsbruksåtgärder inom upptagningsområdet för tjäderns lekplatser, har 12 lekplatser i norra Skaraborg som var inventerade under 1990-1995 återinventerats under våren 2005. Antalet tuppar idag på dessa lekplatser har jämförts med tidigare situation. Ingen lekplats uppvisar någon ökning av tuppar på leken och på 5 ställen har leken övergivits helt. Arealer för de olika markslagen har uppmätts inom de 300 ha som utgör en lekplats. Analyser av korrelationen mellan de olika markanvändningarna och antalet tuppar har inte gett några signifikanta resultat (p > 0,05). Det finns en signifikant korrelation mellan förlorat antal tuppar och förändrad andel plantering (p<0,05), det har betydelse från vilken nivå förändringen sker. Anledningarna till att tupparna försvunnit på en del ställen och minskat på andra skulle kunna vara resultatet av den samlade effekten av dels skogbruksåtgärder dels övriga faktorer. Det verkar vara betydelsefullt hur stort hygget är och var det ligger i förhållande till lekcentrum om det ska påverka tjädern. Ska hänsyn kunna tas när skogsbruksåtgärder planeras är det en förutsättning att lekplatsen är känd av berörda parter. Tjäderns höga krav på sin miljö med flera olika biotoper inom reviret och dess preferens för äldre skogar med lång kontinuitet gynnar många andra arter, vilket i sin tur även gör tjädern användbar som paraplyart inom naturvården.</p> / <p>The capercaillie (Tetrao urogallus) is one of the species of wood fowls with distribution in Europe and Russia. It is well adapted to a life in the northern coniferous forest area. The population of capercaillies has diminished considerably during the postwar period in the whole distribution area outside Russia, where it on the contrary has increased in number. Because of this increase the BirdLife International states the population as stable. The reasons for the decrease in the northern part of Europe are believed to emanate from different sources of which the changing methods in forestry during the second half of the 20th century seem to be one of the most important ones. Climate conditions and changed predacious pressure are other possible causes.</p><p>In an attempt to observe the effects of the measures in forestry taken within the distribution areas of the mating grounds of the capercailzies, twelve sites in the northern county of Skaraborg, registered during the years 1990-1995, were again registered in spring 2005. The number of male birds today on these grounds has been compared to the number of earlier registrations. No mating ground shows an increase in the number of male birds and in five places the mating ground has been totally abandoned. Within the mating ground consisting of 300 hectares the acreage of different kinds of land has been measured. The analysis of the correlation between the use of the different kinds of land and the number of male birds has not given any significant results (p> 0,05). There is one significant correlation between lost numbers of male birds and the alter of the share of plantation (p<0,05). The reason why the male birds have disappeared and in other places have diminished in number could be the result of the increased effect of both the forestry measures taken and other factors. The size of the cutting area as well as the location in relation to the centre of the mating ground seems to be of importance in influencing the capercaillie. The knowledge of the mating grounds is therefore essential to the concerned parties in planning forestry measures in a considerate way. The capercaillie has high demands upon its environment with several different biotopes within its territory; its preference for old forests with a long continuity favors several other species, which thereby makes the capercaillie useful as a general covering species in the nature conservation work.</p>

<p>Denna undersökning gjordes för att studera solitära steklars boplatsval speciellt med avseende på spatiala mönster. Aggregat av lämpliga bohål (<em>bibatterier</em>) tillverkades och gjordes tillgängliga förfrilevande steklar. Resultatet visade att steklar tenderar att anlägga bon i närheten av andra stekelbon. Ingen tendens fanns att anlägga bon i centralt belägna positioner. Steklarna verkar också föredra att anlägga bon till vänster om en tänkt mittllinje på bibatterierna. Aggregation kan vara ett sätt att undgå parasitering och predation vid boplatsen. Om detta orsakade aggregationstendensen var det dock något oväntat att inte också en central tendens kunde påvisas. Att steklarna föredrog bohål i bibatteriernas vänstra del är svårt att förklara.</p>

Lichens can colonize nearly all terrestrial habitats on earth and are functionally important in many ecosystems. Being poikilohydric, their active growth periods are restricted to periods when the thallus is hydrated from atmospheric water sources, such as rain, fog and high relative humidity. Since lichen hydration varies greatly over time lichen growth is therefore more difficult to model compared with, for example vascular plants with more even water supply. I developed two models to predict lichen hydration under field conditions that incorporates the atmospheric water potential (Ψair), derived from air temperature and humidity, only or in combination with species-specific rehydration and desiccation rates. Using Ψair allows the prediction of hydration induced by several water sources. These models were very accurate for epiphytic lichens with a close coupling to atmospheric conditions, but they were less accurate for mat-forming lichens with substantial aerodynamic boundary layers. The hydration model was further developed to include photosynthetic activation for different species, in order to compare their performance under different micro-climatic scenarios. Water balance and activation rate had large effects on lichen activity and were positively related to habitats providing long hydration periods, for example close to streams. To study effects of climate change, a complete model for net carbon gain (photosynthesis minus respiratory losses) was developed for an epiphytic lichen with intricate responses to light, hydration and temperature. Simulation responses in different climate scenarios revealed that projected climate change on a regional scale resulted in varied local scale responses. At the lighter, exposed sites of a forest, the growth responses were positive, but were potentially negative at darker sites with closed canopy. At the local scale, fluctuating hydration, summed irradiance when wet and Chlorophyll a are variables that predict lichen growth. However, at a landscape scale, these variables may be too detailed. We tested this for two terrestrial, mat-forming lichens and developed statistical models for lichen growth in the widest possible climatic gradient in northern Scandinavia, varying in light, temperature and precipitation. Light was the most important factor for high growth at the landscape scale, reaching saturation at a site openness of 40 %, equivalent to a basal tree area of 15 m2 ha -1 in this study. Thereafter, hydration was the next limiting factor, which could be well described by precipitation for one of the species. The simplest predictor was the normal temperature in July, which was negatively correlated with growth. It was apparent that the predictive variables and their power varied at different scales. However, light and hydration are limiting at all scales, particularly by light conditions when lichens are wet. This implies that ensuring that there is sufficient light below the forest canopy is crucial for lichen growth, especially for mat-forming lichens. Hydrophilic lichens may be better preserved in open habitats with long hydration periods. It was shown that models can be powerful and “easy to use” tools to predict lichen responses in various habitats and under different climate scenarios. Models can therefore help to identify suitable habitats with optimal growth conditions, which is very important for the conservation and management of lichens and their habitats. / Lavar kan kolonisera nästan alla terrestriska habitat i världen och är funktionellt viktiga i många ekosystem. Eftersom lavar är poikilohydriska (växelblöta), är deras aktiva tillväxtperioder begränsade till den tid då bålen är blöt från atmosfäriska vattenkällor, såsom regn, dimma och hög relativ fuktighet. Eftersom lavars vatteninnehåll varierar stort över tid är lavars tillväxt svårare att modellera jämfört med till exempel kärlväxter, med en mer jämn vattentillgång. Jag har utvecklat två fuktmodeller som förutsäger lavars vatteninnehåll i fält. Modellerna använder den atmosfäriska vattenpotentialen (Ψair), som erhålls från lufttemperatur och -fuktighet, antingen enbart eller i kombination med de artspecifika uppblötnings - och uttorkningshastigheterna. Genom att använda (Ψair) kan man förutsäga lavars vatteninnehåll från flera vattenkällor. Dessa modeller var mycket precisa för epifytiska lavar med en nära koppling till de atmosfäriska förhållandena, men fungerade mindre väl för mattlevande lavar med ett betydande gränsskikt. Fuktmodellen utvecklades ytterligare för att inkludera även fotosyntetisk aktivering av olika lavar, för att kunna jämföra deras aktivitet i olika mikroklimatiska scenarior. Vattenbalans och aktiveringshastighet hade stor effekt på på lavars aktivitet och var positivt relaterad till habitat med tillräckligt långa fuktperioder, till exempel habitat nära strömmande vatten. För att studera klimateffekter på lavar, utvecklade jag en total modell för nettoförvärv av kol (fotosyntes minus respiration) för en epifytisk lav med dess intrikata förhållande mellan ljus, fukt och temperatur. Simuleringar av modellen visade att lavens responser i förhållande till regionala klimatförändringar var kontrasterande på lokal nivå. Vid ljusa, öppna lokaler i skogen ökade tillväxten medan de potentiellt minskade vid mörka lokaler med ett mer slutet krontäcke. På den lokala skalan kan fluktuerande vatteninnehåll, summerat ljus när laven är blöt, och klorofyll a- innehåll förutsäga lavars tillväxt. Men, på en landskapsskala kan dessa variabler vara för detaljerade. Vi testade detta för två terrestriska, mattlevande lavar och utvecklade en statistisk modell för lavars tillväxt i en så stor klimatgradient som möjligt i norra Skandinavien genom att variera ljus, temperatur och nederbörd. Ljus var den viktigaste faktorn för att nå hög tillväxt på landskapsnivå där en mättnad nåddes vid 40 % öppenhet i skogen, som motsvarade en grundyta på 15 m2 ha -1 i den här studien. Fuktigheten var den näst viktigaste begränsande faktorn och kunde beskrivas väl med nederbörd för en av arterna. Den mest lättanvända faktorn var normaltemperaturen för juli månad, som i sin tur var negativt korrelerad till tillväxt. Det var tydligt att de prediktiva variablerna och deras förutsägande förmåga varierade med olika skalor. Ljus och fukt var begränsande på alla nivåer, speciellt av ljusförhållandena då lavarna är blöta. Detta innebär att tillräckligt höga ljusnivåer under krontäcket är avgörande för lavars tillväxt, speciellt mattlevande lavar. Hydrofila lavar torde bevaras bättre i öppna habitat med tillräckligt långa fuktperioder. Det var tydligt att modeller kan vara betydelsefulla och lättanvända verktyg för att förutsäga lavars responser i en bredd av habitat med olika mikroklimat. Modeller kan därför vara en hjälp för att identifiera lämpliga habitat med optimala tillväxtförhållanden och detta är viktigt för att bevara och sköta lavar och deras habitat.

Den här avhandlingen belyser hur avverkning och markberedning påverkar markfloran i den svenska barrskogen. Dessutom utvärderas två inventeringsmetoder som används inom växtekologin. Vid arbetet har både rikstäckande inventeringsdata och fältförsök använts och de likartade resultaten tyder på att rikstäckande inventeringar är en underutnyttjad resurs i forskningen. Ju större andel av träden som avverkas desto större blir förändringen av markflorans sammansättning. Vissa arter, som lingon, ljung, etc., verkar dock inte påverkas i nämnvärd omfattning, medan andra, som blåbär, minskar i relation till hur mycket som avverkats. Gräs och mjölkört ökar efter avverkning, dock visar sig vissa gräs och mjölkört inte reagera om inte avverkningen överskrider ett tröskelvärde på ca 80 %. Avverkning har en liten, men signifikant, effekt på antalet arter, medan artomsättning, d.v.s. arters etablering på och/eller försvinnande från provytorna, framförallt påverkas av andel gran innan avverkning, markens produktionsförmåga och först därefter av hur stor andel av träden som avverkas. Det var också uppenbart att markberedning har en stark effekt som skiljer sig från avverkning. Framförallt gynnas björnmossor av markberedning men även vårfryle, kruståtel och mjölkört. Arter som missgynnas av markberedning var bl.a., en levermossa, lingon, väggmossa och kråkbär. I växtekologi är visuell täckningsbedömning, d.v.s. hur stor del av en provyta som täcks av en växtart, och registrering av förekomst/icke förekomst, d.v.s. finns en växtart på en provyta eller inte, de två vanligaste metoderna vid vegetationsinventering. Vid registrering av förekomst/icke förekomst missas upp till en tredjedel av förekomsterna, vanligaste orsaken till missade registreringar verkar vara att man inte upptäcker arten snarare än att den inte kan identifieras. Det var stora variationer mellan arter, där arter med få exemplar på provytan missas oftare. Både den visuella täckningsbedömningen och förekomst/icke förekomst visar sig ha personberoende fel, d.v.s. att olika personer genomgående ger högre eller lägre värden än andra. Trots det personberoende felet visar sig täckningsbedömningar ha ett större informationsvärde än registrering av förekomst/icke förekomst när det gäller att särskilja olika typer av vegetation. Erfarenhet har en förvånansvärt liten effekt på kvaliteten av täckningsbedömningar. / This thesis has two main focuses; first, the response of forest ground layer flora on forestry, mainly harvesting and secondly, the quality of the vegetation assessment methods, cover estimates by eye and presence/absence data. The effect of harvesting intensity was evaluated with survey data from permanent plots as well as vegetation data from a field trial fourteen years after harvesting. Both data sets confirmed that response of ground layer flora increased with increasing logging intensity. Thereby, indicating that survey data is possible to use in research. From the survey data set, existence of a time lag was evident for several species and also a threshold level was evident in cutting intensity needed to affect a number of species. Logging had a modest, but significant positive effect on the change in species number per plot. Species turnover was influenced by the proportion of Picea abies in the tree canopy; site productivity; and logging intensity. In the field trial scarification had a strong effect that was different from the one created by cutting. In plant ecology cover estimate by eye and presence/absence recording are the two most frequent methods used. The methods were evaluated with survey data and a field trial. In the first data set vegetation was recorded independently by two observers in 342 permanent 100-m2 plots. Overall, one third of each occurrence was missed by one of the two observers, but with large differences among species. Species occurring at low abundance tended to be frequently overlooked. Observer-explained variance in cover estimates was &lt;10% in 15 of 17 species. In the second data set, 10 observers independently estimated cover in sixteen 100-m2 plots in two different vegetation types. The bias connected to observer varied substantially between species. The estimates of missing field and bottom layer had the highest bias, indicating that missing layers are problematic to use in analysis of change. Experience had a surprisingly small impact on the bias connected to observer. Analyses revealed that for the statistical power, cover estimates by eye carries a higher information value than do presence/absence data when distinguishing between vegetation types, differences between observers is negligible, and using more than one observer had little effect.