Föreliggande arbete är en experimentell studie som genomfördes vid Spädbarnslabbet, Uppsala Universitet. Undersökningsgruppen bestod av 10-månader gamla barn (n=33) och deras föräldrar. På en dataskärm fick barnen titta på stimuli i form av ljuspunktsanimering av mänsklig rörelse. Barnens titt-tid och pupilldilation registrerades. Det finns i tidigare forskningsresultat belägg för att normalutvecklade barn har en känslighet för biologisk rörelse men detta är inte tidigare studerat med hjälp av pupillometri. I studien ingick också att föräldrarna till barnen i undersökningsgruppen fyllde i ett självskattningsformulär för symtom inom autismspektrum. Syftet med studien var att undersöka om små barns känslighet för biologisk rörelse går att mäta med pupillometri samt att kartlägga om individuella skillnader i känslighet för biologisk rörelse var relaterat till graden av symtom inom autismspektrum hos föräldrarna. Hypoteserna som testades var dels att barnen i undersökningsgruppen var känsliga för biologisk rörelse och att detta skulle visa sig i termer av pupilldilation dels att det skulle finnas ett negativt samband mellan föräldrars självskattning av symtom inom autismspektrum och deras barns känslighet för biologisk rörelse. Resultaten visade att barngruppen som helhet var känslig för biologisk rörelse och att pupillometri var ett användbart mätinstrument för att mäta detta. Resultaten visade inte något samband mellan barnens känslighet för biologisk rörelse och föräldrarnas självskattade symtom inom autismspektrumområdet. Vi fann däremot ett oväntat negativt samband mellan barnens känslighet för biologisk rörelse och familjens socioekonomiska status.   Slutsatsen av denna studie är att pupillometri är en användbar datainsamlingsmetod för att studera små barns känslighet för biologisk rörelse. Något negativt samband mellan barnens känslighet för biologisk rörelse och föräldrarnas symtom inom autismspektrum framkom inte denna studie.