Introduktion: Den befintliga forskningen om skogsmaskinförares muskuloskeletala problem publicerades i huvudsak mellan år 2000 och 2009. Sedan 2009 har skogsmaskinerna bytts ut två till tre gånger.  Forskningen belyser till stor del helkroppsvibrationernas inverkan på muskuloskeletala besvär men ingen tidigare forskning belyser skogsmaskinförares fysiska aktivitetsnivå.  Syfte:Syftet med denna studie är att genomföra en arbetsergonomisk riskbedömning bland en grupp skogsmaskinförare med Quick Exposure Check (QEC). Ett annat syfte är att undersöka skogsmaskinförarnas fysiska aktivitet, stillasittande och muskuloskeletala besvär och trötthet.  Metod: Två arbetslag i Västerbotten besöktes under våren 2019. Sju skogsmaskinförare svarade på ett frågeformulär om muskuloskeletala besvär, trötthet, stillasittande samt QEC. Fem skogsmaskinförares arbetsergonomi observerades i arbetsmomenten trädfällning och lastning av stockar. En frekvensanalys genomfördes med Fishers Exact Test för att undersöka skillnader mellan skogsmaskinförares fysiska aktivtet och muskuloskeletala besvärsområden, stillasittande samt trötthet.   Resultat: Nacken är det mest exponerade kroppsområde  bland skogsmaskinförare och även det största besvärsområdet. Näst största exponeringsfaktorn är helkroppsvibrationer (HKV). Inga skillnader gick att utlysa av frekvensanalysen. 67 % av skogsmaskinförarna uppnådde Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA:s) träningsrekommedationer. Konklusion: Nacken är enligt QEC högst exponerad följt av HKV. I den här studien är det i nacken flest skogsmaskinförare (67%) upplever besvär. Fyra av sex (67 %) deltagare uppnår YFA:s rekommendationer om fysisk aktivitet. Inga signifikanta likheter mellan fysisk aktivitet, muskuloskeletala besvär, trötthet och stillasittande kunde ses. Jämfört med för 20 år sedan upplever skogsmaskinförare sig mindre trötta idag än då.

Bakgrund: Stillasittande har under de senaste årtiondena blivit ett folkhälsoproblem. Fysisk aktivitet främjar hälsa och motverkar många hälsobekymmer. I Sverige bär respektive kommun ansvar för att de bestämda läroplanerna följs, vilket innefattar riktlinjer kring idrott och fysisk aktivitet på kommunala skolor samt inom särskolan. Politiker i barn- och ungdomsnämnderna ansvarar för att fatta beslut och skapa policys samt strategier för att främja fysisk aktivitet i skolan. Syfte: Syftet med denna studie var att studera synen politiker i barn-och ungdomsnämnder har på fysisk aktivitet hos barn. Metod: Vi använde oss av kvalitativ forskningsmetod där data har samlats in genom digitala intervjuer med fyra politiker. Informanterna var aktiva i det partiet som styrde i kommuner tillhörande Västerbotten eller Västernorrlands län och ansvarade för barn och utbildning. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys. Intervjumaterialet bearbetades med hjälp av kodning. Resultat: Resultatet speglas genom fem kategorier och 21 subkategorier. Det framgick att informanterna ansåg att fysisk aktivitet är viktig i alla åldrar. Det fanns en viss oro för samhällsutvecklingen som har lett till ökat stillasittande och de önskade att främja fysisk aktivitet i skolan ytterligare. Informanterna ansåg att läroplanen, skollagen och resursbristen är faktorer som begränsar den fysiska aktiviteten i skolan. Det fanns även oklarheter och tvekan kring möjligheter till fysisk aktivitet för barn med funktionshinder, bland annat hur man bör anpassa fysisk hälsa i skolan och involvera alla barn i idrotten för att uppfylla deras behov. Slutsats: Informanterna ansåg att det krävs mer arbete från alla samhällssektorer för att främja fysisk aktivitet för barn och ungdomar med och utan funktionshinder. Det finns utvecklingsområden i läroplanen inom idrott och hälsa samt övrig fysisk aktivitet inom skolan, bland annat inom samarbete mellan olika sektorer, upplägget, tillgång till utflyktsmål och lokaler samt utbildning av barn och vårdnadshavare.

Bakgrund: Vanligt förekommande diagnoser inom primärvården är subacromialt impingement syndrom eller rotatorcufftendinopatier. Medicinsk laser har ansetts som en möjlig behandlingsmetod för att främja rehabiliteringsprocessen.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka och sammanställa det vetenskapliga kunskapsläget inom medicinsk laser, både hög- och lågeffektlaser, avseende effekten på smärta och funktion hos personer med subacromialt impingement syndrom och rotatorcufftendinopatier.  Metod: Denna systematiska litteraturstudie har genomförts i enlighet med Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) metodbok. Den systematiska sökningen utfördes i databaserna PubMed och Cinahl 10 februari 2023. Studien inkluderade randomiserade- och icke-randomiserade kontrollerade studier som publicerats mellan 2015-2023. Risk för bias bedömdes med SBU:s bedömningsmallar.  Resultat: Totalt inkluderades sju studier, fem randomiserade kontrollerade studier och två icke-randomiserade kontrollerade studier med kontrollgrupper. Totalt innehöll studierna 462 deltagare. Tre studier visade att medicinsk laser gav signifikant större effekt på smärta och funktion samt en på enbart smärta. Tre studier kunde inte påvisa någon fördel med medicinsk laser. Samtliga studier bedöms ha måttlig risk för bias. Slutsats: Resultatet i denna litteraturstudie indikerar att hög- och lågeffektlaser kan ha en positiv påverkan på smärta och funktion. Litteratursökningen genererade dock inga övervägande bevis avseende effekten från medicinsk laser jämfört med annan fysioterapeutisk behandling. Dels på grund av få antal studier som påvisat en fördelaktig effekt samt att det föreligger bristande kvalitet i ett flertal av studierna. Det krävs mer forskning för att kunna uttala sig om evidensgraden angående effekten av framförallt högeffektlaser.

Introduktion / bakgrund Högintensiva intervaller är en tidseffektiv träningsform, som har potential att ge flera positiva hälsoeffekter. Det finns dock en del svårigheter vid genomförandet av högintensiva intervaller avseende hur intensitetsnivån regleras. Dessutom genomförs dessa intervaller oftast på träningscyklar, och det finns därför kunskapsluckor vad gäller genomförandet i form av andra träningsmodaliteter, som bland annat uppresningar från stol. Syftet med den här studien var att undersöka skillnader i akuta fysiologiska responser vid stegrade arbetsprov av de två olika träningsmodaliteterna cykel respektive uppresningar från stol.  Metod  I studien deltog 10 träningsvana individer i åldersintervallet 20-30 år. Fem kvinnor och fem män. Vardera deltagare genomförde två olika stegrande arbetsprov i form av uppresningar från stol respektive cykel. Vid genomförandet fick deltagarna skatta sin upplevda ansträngning respektive bentrötthet. Även hjärtfrekvens registrerades. Effektutvecklingen för respektive arbetsprov uppmättes. Deltagarna fick dessutom genomföra test av isometrisk benstyrka både före och efter respektive arbetsprov. Skillnader mellan dessa modaliteter avseende dessa akuta responser analyserades sedan med hjälp av Wilcoxon signed-rank test.  Resultat  Resultatet påvisade signifikanta skillnader mellan modaliteterna avseende hjärtfrekvens, skattad ansträngning samt skattad bentrötthet vid effektutveckling = 300 watt, där högre värden uppnåddes vid cykel. Vid brytpunkten för arbetsproverna, d.v.s. där deltagarna skattade Borg RPE 17, uppmättes signifikanta skillnader i uppnådd hjärtfrekvens samt uppnådd effektutveckling, med en högre hjärtfrekvens vid cykel och en högre effektutveckling vid uppresningar från stol.  Slutsats / konklusion  Resultatet indikerade att uppresningar från stol var mindre ansträngande att genomföra i jämförelse med cykel. De mätvärden som registrerades i samband med intervallerna, utvecklades dock i liknande takt under de stegrade arbetsproverna, vilket antyder att modaliteterna har potential att styras.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Var fjärde elev i grundskolan har en problematisk skolfrånvaro. Barn med problematisk skolfrånvaro deltar i lägre utsträckning i fritidsaktiviteter, vilket minskar deras totala fysiska aktivitetstid. Trots att forskning visar att fysisk aktivitet kan påverka skolnärvaron och den psykiska hälsan positivt finns idag inga riktlinjer för fysisk aktivitet som en del av åtgärderna för problematisk skolfrånvaro.  Syfte: Syftet med intervjustudien var att utforska och beskriva skolpersonals tankar och erfarenheter kring hur fysisk aktivitet kan påverka problematisk skolfrånvaro hos elever.  Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie baserad på åtta semistrukturerade intervjuer med skolpersonal som arbetar med barn som har en problematisk skolfrånvaro. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien presenterar resultat utifrån tre kategorier; Effekter av fysisk aktivitet kopplat till problematisk skolfrånvaro, Utmaningar med att arbeta med fysisk aktivitet som åtgärd för problematisk skolfrånvaro och Åtgärder för problematisk skolfrånvaro. Konklusion: Skolpersonal var positivt inställda till implementering av fysisk aktivitet, som kompletterande åtgärd för elever med en problematisk skolfrånvaro. Vikten av en enkel, rolig och individanpassad fysisk aktivitet som främjar sammanhållningen lyftes. Däremot ansågs att det behövs fler resurser för att möjliggöra fysisk aktivitet som åtgärd. Fler studier på området behöver genomföras.

No description available.

Masters report: Faculty of Health Sciences / ABSTRACT This study was conducted to determine the opinion of physiotherapists and physiotherapy assistants with regards to physiotherapy services required at a Primary Health Care (PHC) level in two provinces of South Africa, one being urban (Gauteng) and the other one more rural (Limpopo). Using a descriptive study design, a sample size consisting of 728 physiotherapists and assistants was selected from HPCSA register list. Data collection was by a self-administered questionnaire. Sixty six percent of physiotherapists in Gauteng Province and 68% in Limpopo Province agreed that promotive services are required whereas the percentage for physiotherapy assistants in Gauteng province and Limpopo province were 78% and 89% respectively. Preventative services were required by 82% and 85% by Physiotherapists and 95% and 96% by Physiotherapy assistants in Gauteng and Limpopo. 89% and 88% of Physiotherapists, 80% and 85% of Physiotherapy assistants in Gauteng and Limpopo respectively agreed that curative services are required. The rehabilitative services were required 83% and 90% by Physiotherapists, 85% and 95% by Physiotherapy assistants in Gauteng and Limpopo respectively. The provision of promotive, preventative, curative and rehabilitative services were seen as required in the two provinces in terms of physiotherapy services at a PHC level by both professional categories.

Background: Stroke affects 15 million people worldwide each year. The rehabilitation should be equal everywhere but that is not the case. Most evidence comes from research in high income countries and those circumstances may not be applied everywhere in the world.  Aim: The aim of this study was to investigate the views of important elements of rehabilitation after stroke in clinical working physiotherapist and in lecturers in physiotherapy education in Thailand. Design: This study had a qualitative exploratory research design due to collection of data through six individual semi-structured in-person interviews. The data analysis was preceded by a content analysis and had an inductive approach.  Result: The analysis terminated in eight categories and 30 subcategories that reflected what the interviewees considered important. Examples on these categories were physiotherapeutic modalities, education, cooperation and patients’ characteristics. It was of high importance the care was individualized and planned together with the patient. Education throughout the carrier were crucial to be able to give the patients the best care possible.   Conclusion: This study showed that physiotherapists in Thailand perceived many different important elements in stroke rehabilitation in Thailand. The outcome was not just depending on the treatment itself, but on several factors that surrounded the patient and the rehabilitation. These studies need to be done to be able to see the variations in treatment and the approach the health-care have on stroke rehabilitation in different countries. / Bakgrund: Stroke drabbar ungefär 15 miljoner människor världen över varje år. Alla ska ha samma chans till rehabilitering och lika vård vart man än bor i världen, detta är dock inte fallet. Mycket utav den evidens som finns idag är framtagen i höginkomstländer och situationen där kan inte appliceras globalt.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka åsikter hos thailändska kliniskt arbetande fysioterapeuter och lärare inom fysioterapeutisk utbildning angående viktiga element vid rehabilitering efter stroke.  Design: Studien bestod av sex individuella semistrukturerade intervjuer och hade en kvalitativ explorativ forskningsdesign. Insamlad data analyserades genom innehållsanalys med en induktiv inriktning.  Resultat: I databearbetningen framtogs åtta kategorier och 30 subkategorier som speglade de intervjuobjekten ansåg var viktigt. Exempel på kategorier var fysioterapeutiska modaliteter, utbildning, samarbete samt patientens tillgångar. Det var av yttersta vikt att behandlingen var individualiserad och planerad tillsammans med patienten. Utbildning genom det yrkessamma livet var viktigt för att ge den bästa möjliga vården för patienten.  Konklusion: Studien visade att fysioterapeuter i Thailand anser att det finns många viktiga element inom strokerehabilitering. Utfallet på rehabiliteringen berodde inte endast på själva behandlingen utan även på en mängd andra faktorer som fanns i patientens omgivning samt inom rehabiliteringen. Fler studier inom ämnet behövs för att se hur synen på rehabilitering och vården samt hur själva rehabiliteringen skiljer sig mellan olika länder.

Bakgrund Följsamhet till hemträning hos patienter inom primärvården är ofta undermålig. För att en behandling ska få ett önskvärt resultat är det nödvändigt att patienten följer rekommendationerna från sin fysioterapeut. Syfte Syftet var att undersöka vilka erfarenheter fysioterapeuter, verksamma inom primärvården, har kring vilka faktorer i det kliniska arbetet som ökar patienters följsamhet till icke övervakad träning samt hur de utvärderar graden av följsamhet. Design och metod Studien har kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Databearbetning genomfördes enligt Graneheim och Lundmans modell för innehållsanalys. Resultat Totalt intervjuades sex fysioterapeuter. De huvudsakliga påverkande faktorerna var; användning av olika behandlingsstrategier, genomförande av uppföljning, patientens hälsostatus och förutsättningar, fysiologiska förklaringsmodeller, verksamhetens resurser, fysioterapeutens karaktäristika samt patienters ålder och kön. Utvärderingen av följsamhet skedde genom samtal och utvärdering vid återbesök med patienten. Konklusion En del av faktorerna kopplat till följsamhet kan vara svåra att påverka som fysioterapeut, exempelvis patientens hälsostatus, medan det går bättre att påverka andra faktorer i fysioterapeutens kliniska arbete, såsom att individanpassa träningen, använda sig utav förklaringsmodeller och ta hjälp av andra professioner. / Background Adherence to non-supervised training in primary care patients is often insufficient and there are no clear methods for improving and evaluating adherence. For a treatment to have a desirable result, it is necessary that the patient follows the recommendations from his physiotherapist. Aim The purpose of the study was to investigate what experiences physiotherapists who work in primary care have about what factors in their clinical work that increase patient adherence to non-supervised training and how they evaluate the degree of adherence. Design och methods The study has a qualitative and descriptive design with semi-structured interviews as data collection method. Data processing was carried out according to Graneheim and Lundman's content analysis model. Results A total of six physiotherapists were interviewed. The main impact factors were; use of different treatment strategies, follow-ups, patient’s health status and conditions, explanatory models, resources, physiotherapist's characteristics and age and gender of the patient. The evaluation of adherence is basically done through conversations and evaluation during patient follow up.  Conclusions Some of the factors linked to adherence may be difficult to influence as a physiotherapist, such as the patient's health status, while it is easier to influence other factors in the physiotherapist's clinical work, such as; personalizing the training, using explanatory models and utilizing other professionals.

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Fysioterapi rekommenderas som alternativ behandling eftersom det kan ha en smärtlindrande effekt och höja kvinnornas livskvalité. I litteraturen framkommer inte hur kvinnor med endometrios upplever den fysioterapeutiska behandlingen som helhet. Det finns därför behov av att undersöka hur den fysioterapeutiska behandlingen upplevs av kvinnor med endometrios. Syfte: Utforska kvinnors erfarenheter och upplevelser av endometrios och fysioterapeutisk behandling vid endometrios. Metod: Studien var av kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem kvinnor i åldrarna 24–40 år som diagnostiserats med endometrios. Deltagarna rekryterades via en Facebookgrupp och ett Instagramkonto för kvinnor med endometrios. Bekvämlighetsurval tillämpades. Databearbetning av materialet gjordes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysprocessen formulerades fyra huvudkategorier: Att leva med endometrios, Betydelse av fysioterapeutens förkunskap, Att skapa en trygg miljö med patienten och Individuella upplevelsen av de fysioterapeutiska behandlingarna. Kategorierna lyfter upplevelser och erfarenheter av sjukdomens påverkan i vardagen, fysioterapeutens kunskap och bemötande samt effekten av behandlingsmetoderna. Slutsats: Endometrios beskrevs ständigt påverka informanternas vardag där fysioterapin bidragit till lindring av symtom genom att de fått ny kunskap om smärtan samt individuellt anpassade behandlingar. Det ansågs värdefullt för informanterna att vara delaktiga i val av behandling. Att bli hörd och bekräftad upplevdes som viktigt i mötet med fysioterapeuten. Det framkom olika upplevelser av effekten av TENS, akupunktur, fysisk aktivitet och behandling av bäckenbotten. För att tydliggöra vad som gör behandlingen effektiv behövs fler studier. / Background: Endometriosis is a disease that affects every tenth woman of reproductive age. Physiotherapy is recommended as part of a treatment because it can have a pain-relieving effect and increase quality of life. The literature does not present how women with endometriosis experience the physiotherapeutic treatment. Therefore, there is a need to investigate how physiotherapeutic treatment is experienced by women with endometriosis. Objectives: Examine women's experiences of endometriosis and physiotherapeutic treatment in endometriosis.  Method: The study was of qualitative design. Five semi-structured interviews were conducted with women aged 24–40 diagnosed with endometriosis. They were recruited through a Facebook group and an Instagram account. Convenience sampling was applied. Data processing was done with qualitative content analysis. Results: Four main categories were formulated: Living with endometriosis, Importance of physiotherapist's knowledge, Creating a safe environment with the patient and Individual experience of the physiotherapeutic treatments. The categories highlight experiences of the impact of the disease, the physiotherapist's knowledge and the effect of treatment methods. Conclusion: Endometriosis was described as constantly influencing the everyday lives of informants where physiotherapy has contributed to relief of symptoms by obtaining new knowledge and by individually tailored treatments. It was considered valuable for informants to be involved in the choice of treatment. Being heard and validated was perceived as important. Various experiences of the effect of TENS, acupuncture, physical activity and treatment of the pelvic floor emerged. To clarify what makes the treatment effective, more studies are needed.