Detta arbete syftar till att undersöka de relationer som uppstår mellan teaterrekvisita, skådespelare och ljudtekniker genom det posthumanistiska perspektivet agentiell realism. Jag utforskar även vilka fenomen som uppstår ur dessa relationer. Vad händer när sensorer implementeras i rekvisitan så att skådespelarna själva kan trigga vissa ljudeffekter från scenen?  För att undersöka detta har jag tagit fram prototyper av teaterrekvisita med sensorer och på så sätt i viss mening gett föremålen en egen röst. Detta bidrar till att de kan delta i dialogen med människorna i en föreställning, samtidigt som samspelet mellan skådespelare och ljudtekniker förändras.  Genom processens olika iterationer har gränsen mellan subjekt och objekt blivit allt mer otydlig, liksom den mellan de olika rollerna. Skådespelaren blir i viss mening ljudtekniker, liksom både rekvisitan och ljudteknikern i sin tur blir skådespelare. / This thesis aims to investigate the relationships between theatrical props, actors and sound engineers through the posthumanistic perspective of agential realism. I also explore the phenomena that emerge from these relationships. What happens when sensors are implemented in the prop in order for the actors themselves to trigger certain sound effects from the stage? To investigate this, I have developed prototypes of theater props with sensors and thus in some sense given the objects a voice of their own. This contributes to them participating in the dialogue with the people in a performance, while at the same time changing the interplay between actors and the sound engineer. Through the different iterations of the process, the division between subject and object has become increasingly unclear, just like the one between the different roles. In some sense, the actor becomes an audio engineer, as both the prop and the audio engineer in turn become actors.