In industrial environments workers can be prone to dangerous situations that may cause harm. In order to prevent accidents and fulfill legislative requirements for safe working condition, a safety system can be needed to be installed in place. In an attempt to bring a principal improvement in the safety standards offered by conventional systems in existence, a radar sensor is proposed for the detection of dangerous situations. This thesis explores the limiting performance of the radar sensor in an industrial safety system. The radar sensor is an FMCW mode MIMO radar and we develop a model to simulate the radar sensor based on its hardware design. The model is utilized to deduce and analyze the performance limits of the radar sensor, by using a Finite Element Method to determine the electromagnetic scattering response of a target in the operating frequency band, 60-64 GHz. Appropriate dielectric and magnetic properties of human tissue is assigned to obtain accurate scattering responses of a human body target. The performance analysis is done by comparing the reflection from various protruding body parts, with the reflection from the torso, over a wide range of postures of the body. Further, CFAR, a common form of detection algorithm is applied on a few of the postures to detect a protruding part the body. Finally, a discussion on the limited performance is made, and potential methods to enhance the performance of the radar sensor in an industrial safety system are suggested. / I industriella miljöer kan arbetare utsättas för farliga situationer vilka kan orsaka skador. För att förhindra olyckor och uppfylla lagstadgade krav för säkra arbetsförhållanden kan säkerhetssystem behöva installeras på plats. I ett försök att åstadkomma en förbättring av de säkerhetsstandarder som erbjuds av konventionella system föreslås en radarsensor för att detektera farliga situationer. Denna avhandling undersöker möjliga begränsningar i prestanda hos en radarsensor, vilken ingår som komponent i ett industriellt säkerhetssystem. Radarsensorn är en MIMO-radar, som arbetar i FMCW-mod, och vi utvecklar en modell för att simulera radarsensorn utgående ifrån dess hårdvarudesign. Modellen används för att härleda och analysera begränsningar i prestanda hos radarsensorn, genom att med hjälp av finita elementmetoden beräkna spridningen av elektromagnetiska vågor från ett radarmål i frekvensbandet 60-64 GHz. Tillämpliga dielektriska och magnetiska egenskaper hos mänsklig vävnad har använts för att erhålla tillförlitliga data på spridningsresponsen för människokroppen. Prestandaanalysen görs genom att jämföra reflektionen från olika utskjutande kroppsdelar med reflektionen från bålen över ett stort antal kroppshållningar. Vidare, CFAR, en vanlig form av detektionsalgoritm tillämpas på några av hållningarna för att detektera utskjutande delar av kroppen. Avslutningsvis diskuteras begränsningarna i prestandan och potentiella metoder för att förbättra radarsensorns prestanda i ett industriellt säkerhetssystem föreslås.