<p>Sjön Gästern ligger i Oskarshamns kommun och är hydrologiskt påverkad av sjösänkningar, den senaste fullbordades 1924. Efter det har sjön vuxit igen med bladvass (Phragmites australis). Sjön håller nu på att restaureras, genom att höja vattennivån förväntas ett vassavdöende så att större klarvattenytor återskapas. Hydrologiskt återskapande kan dock leda till torvuppflytning och oönskade vattenkemiska effekter. Detta arbete har gått ut på att undersöka om en begränsad vattennivåhöjning kan motverka uppflytning och näringsläckage, men ändå orsaka vassavdöende. Bottennivåns läge följdes i tre områden under april till augusti 2007. Vattenprover insamlades från utloppet, alternativt i östra delen av sjön, varje vecka för analys av fosfor och kvävehalter, samt anjoner av sulfat och klorid. Effekterna av vattennivåförändringen på vassvegetationen undersöktes i tre provrutor vardera á 0.5m²från tre områden i sjön. I dessa uppskattades bladvassens biomassa. Vidare insamlades ett vertikalt rhizom för analys av rotskador. Från rhizomen valdes tre adventivrötter ut som sedan handsnittades och undersöktes med avseende på anatomiska skador. Under mätperioden (18 april – 20 augusti 2007) uppmättes inga förändringar av bottennivån i 2 av de 3 områdena. I det ena delområdet i område 3 registrerades en uppflytning under sommaren. De redan höga halterna av total-kväve och total-fosfor ökade under mätperioden och kan klassificeras som ”mycket höga koncentrationer”. Biomassan av bladvass var låg (<0.4 kg torrsubstans per m²) i jämförelse med andra bestånd i Sverige. Vassrötterna visade skador som lignifiering av cellväggar, förtjockning av intercellularrum samt laterala rötter som växte longitudinellt genom rotens cortex. Den begränsade uppflytningen av torv kan förklaras av det ringa vattendjupet (ca 0.7- 0.9 m) och av att vattennivån sänktes genom avtappning under juli. De ökade koncentrationerna av tot-N och tot-P jämfört med tidigare år är antagligen en effekt av vattennivåförändringen. Denna tolkning stärks vidare av att koncentrationerna av sulfat var lägre i juni och juli efter sjörestaureringen än under föregående år. Minskningen indikerar mer negativa redoxförhållanden och frigörelse av fosfor och kväve från bottnarna. Reduktion av sulfat förknippas vidare med ökande metangasproduktion. Inget samband fanns mellan täthet av döda strån och skördbar biomassa. Detta liksom den låga biomassan visar att bladvassen skadats men inte dödats av vattenståndshöjningen och skadorna på rötterna. Men för att bladvassen i sjön Gästern ska dö av ytterliggare krävs alltså en högre vattennivå under vegetationsperioden (>1m), dock inte så hög att risken för torvuppflytning ökar.</p><p>Nr:6356</p>

Sjön Gästern ligger i Oskarshamns kommun och är hydrologiskt påverkad av sjösänkningar, den senaste fullbordades 1924. Efter det har sjön vuxit igen med bladvass (Phragmites australis). Sjön håller nu på att restaureras, genom att höja vattennivån förväntas ett vassavdöende så att större klarvattenytor återskapas. Hydrologiskt återskapande kan dock leda till torvuppflytning och oönskade vattenkemiska effekter. Detta arbete har gått ut på att undersöka om en begränsad vattennivåhöjning kan motverka uppflytning och näringsläckage, men ändå orsaka vassavdöende. Bottennivåns läge följdes i tre områden under april till augusti 2007. Vattenprover insamlades från utloppet, alternativt i östra delen av sjön, varje vecka för analys av fosfor och kvävehalter, samt anjoner av sulfat och klorid. Effekterna av vattennivåförändringen på vassvegetationen undersöktes i tre provrutor vardera á 0.5m2 från tre områden i sjön. I dessa uppskattades bladvassens biomassa. Vidare insamlades ett vertikalt rhizom för analys av rotskador. Från rhizomen valdes tre adventivrötter ut som sedan handsnittades och undersöktes med avseende på anatomiska skador. Under mätperioden (18 april – 20 augusti 2007) uppmättes inga förändringar av bottennivån i 2 av de 3 områdena. I det ena delområdet i område 3 registrerades en uppflytning under sommaren. De redan höga halterna av total-kväve och total-fosfor ökade under mätperioden och kan klassificeras som ”mycket höga koncentrationer”. Biomassan av bladvass var låg (&lt;0.4 kg torrsubstans per m2) i jämförelse med andra bestånd i Sverige. Vassrötterna visade skador som lignifiering av cellväggar, förtjockning av intercellularrum samt laterala rötter som växte longitudinellt genom rotens cortex. Den begränsade uppflytningen av torv kan förklaras av det ringa vattendjupet (ca 0.7- 0.9 m) och av att vattennivån sänktes genom avtappning under juli. De ökade koncentrationerna av tot-N och tot-P jämfört med tidigare år är antagligen en effekt av vattennivåförändringen. Denna tolkning stärks vidare av att koncentrationerna av sulfat var lägre i juni och juli efter sjörestaureringen än under föregående år. Minskningen indikerar mer negativa redoxförhållanden och frigörelse av fosfor och kväve från bottnarna. Reduktion av sulfat förknippas vidare med ökande metangasproduktion. Inget samband fanns mellan täthet av döda strån och skördbar biomassa. Detta liksom den låga biomassan visar att bladvassen skadats men inte dödats av vattenståndshöjningen och skadorna på rötterna. Men för att bladvassen i sjön Gästern ska dö av ytterliggare krävs alltså en högre vattennivå under vegetationsperioden (&gt;1m), dock inte så hög att risken för torvuppflytning ökar. Nr:6356