I denna undersökning utforskas betydelsen av intersubjektiv kontakt och delad förståelse som en väg att samskapa en förståelseorienterad vägledning i den terapeutiska processen och det dagliga familjelivet. Undersökningens syfte är att utforska båda parters upplevelse av delad förståelse och dess betydelse i systemisk familjeterapi. Frågeställningarna fokuseras på vad som kännetecknar tillstånd av närvaro respektive frånvaro av intersubjektiv kontakt och förståelse. Samt vilken betydelse och vilka konsekvenser denna närvaro/ frånvaro har för terapeut och familj. Undersökningen baseras på fyra kliniska fallbeskrivningar återgivna ur båda parters perspektiv. Genom oberoende intervjuer utforskas båda parters terapierfarenheter efter avslutad terapi. Resultat av studien visar att intersubjektiv närvaro och förståelse i terapin är en nödvändig och avgörande faktor för att utvidga och öka den intersubjektiva kompetensen i systemet. Resultaten visar även på hur denna närvaro i den gemensamma terapeutiska processen blir en sorts modellerande kraft som bär vidare i familjernas vardag. Detta ökar förmågan att ta den andres perspektiv och svara på varandras inre livsvärld. En förståelseorienterad vägledning utvecklas. Resultaten visar god överensstämmelse med teori och forskning inom området. Resultaten har även kliniska implikationer och visar på vikten av att i såväl utbildning som handledning av psykoterapeuter uppmärksamma förståelsens centrala betydelse i det professionella mötet och i klinisk praktik. / This study explores the impact of mutual and shared understanding as a way to create an understanding-oriented guidance in family-therapy and in daily family life. The intention is to investigate the reciprocal experience of shared understanding and it ́s significance in family therapi. The questions focus on what charactarizes the states of prescence or abscence of intersubjective contact and understanding as well as what impact these states will have on the therapist and the family. The survey is based on four clinical case-histories reproduced from the therapists and the families ́ perspectives. Independent interviews explore both parties ́ experiences of the therapy after it was completed.Results of the study show that intersubjective presence and understanding during therapy is an essential and vital factor to extend and increase the intersubjective competence in the system. The results also show how the mutual therapeutic process presence is a kind of modeling force that carries on in families' everyday lives. This process developes the ability to take the other ́s perspective and respond to each other ́s inner world. An understanding-oriented guidance evolves. The results show good accordance with theory and research in the actual science field. They also have clinical implications and emphasizes the importance in both training and supervision of psychotherapists to payattention to the central importance of understanding in the professional meeting and in clinical practice.