Turism ses numera som en motor för både lokal och regional utveckling och tillväxt, inte minst i perifera områden. Det pågår en förändring i det turistiska rummet då allt fler starka destinationer skapas och destinationsbegreppet har därav blivit centralt i besöksnäringens utveckling. Destinationsutveckling kräver samverkan och privata turismaktörer är beroende av offentliga aktörer, då de ger förutsättningar och villkor för deras verksamhet. Samverkan inom en destination anses öka kunskapsutbyte, innovation och konkurrenskraft. Aktörer som samverkar är generellt starkare än enskilda aktörer som nödvändigtvis inte har samma möjlighet till samverkan på grund av exempelvis geografiskt läge eller brist på resurser. Förutsättningarna för utveckling och stöd kan därav variera mellan besöksnäringens aktörer. Denna kvalitativa uppsats syftar till att undersöka hur rollfördelning och samverkan mellan privata och offentliga aktörer ser ut i och utanför destinationer. Detta undersöks genom en fallstudie av region Jämtland Härjedalen, där Wikners i Persåsen utgör ett typexempel på en mindre aktör i periferin som inte är formellt knuten till en specifik destination. Utifrån ett målinriktat urval har semistrukturerade samt skriftliga intervjuer via frågeformulär genomförts med representanter från nationell, regional, kommunal och lokal nivå. Detta för att belysa samtliga nivåers perspektiv på besöksnäringens utveckling i regionen. Resultatet tyder på att samverkansklimatet inom regionen är bra generellt. Dock finns det flertalet mindre aktörer som ställs inför utmaningar då man allt mer arbetar strategiskt utifrån destinationsperspektivet, vilket förutsätter en samverkan mellan flera aktörer. Det har även uppstått ett dilemma gällande ansvaret för den regionala marknadsföringen av besöksnäringen. / <p>2020-06-08</p>