<p>Denna studie har till syfte att undersöka vad som är specifikt med de ungdomar som begått det sexuella övergreppet gruppvåldtäkt, samt ge en bild av den behandling som erbjuds dem. Studien består av en redogörelse för aktuell forskning och teori samt av intervjumaterial med två experter som arbetat med unga förövare.</p><p>Aktuell forskning både i Sverige och utomlands, främst England och USA, har studerats och valts ut till den teoretiska bakgrunden. Studien utgår från tre teoretiska förklaringsmodeller, en psykologisk, en sociologisk och en utvecklingsekologisk samt ett juridiskt perspektiv. En stor del av teorin fokuserar på området enskilda unga förövare som förgriper sig sexuellt på mindre barn. Det har varit svårt att hitta forskning och litteratur kring uppsatsens specifika område vilket också genomsyrar materialet. Detta har gjort att även litteratur kring angränsande områden tagits med.</p><p>Studien innehåller två intervjuer med experter som är valda med utgångspunkt från sina respektive positioner i vårdkedjan kring unga förövare. En av de intervjuade är en före detta socialchef från Södertälje med stor erfarenhet från målgruppen både i sin roll som chef men även som behandlare. Den andra intervjun är gjord med en psykolog och terapeut på Rädda Barnen som har lång och bred erfarenhet av att arbeta med unga förövare.</p><p>Den bild som framträder i studien pekar på att det rör sig om ungdomar som ofta har en kriminell bakgrund och som är kända av socialtjänsten redan innan de begår gruppvåldtäkt. De har till skillnad från ungdomar som begår enskilda övergrepp på små barn inte samma psykologiska bakgrund. Det handlar oftare om den påverkan sociala aspekter har såsom den kriminella värld de lever i och den rådande samhällssynen. Viss forskning tyder på att riskfaktorer såsom missbruk och/eller kriminalitet hos föräldrar, anknytningsproblematik och neurologiska skador hos barnet bidrar till en ökad risk att individen ska utveckla ett kriminellt beteende. Detta gör också att risken för att begå sexuella brott ökar då det ser ut att finnas en koppling mellan att begå sexuella brott i grupp och annan kriminalitet.</p><p>Det som framkommit är att det råder en tydlig brist på behandlingsalternativ för gruppen ungdomar som begår gruppvåldtäkt. De alternativ som finns vänder sig främst till de ungdomar som begår övergrepp på mindre barn. Enligt de experter som intervjuats borde samarbetet mellan olika instanser utökas och det borde också ingå förebyggande åtgärder för att nå målgruppen i ett tidigt skede.</p><p>Studien visar på ett ökat behov av forskning inom området samt uppföljning av de insatser som redan finns för att utveckla behandlingen. Det har också blivit tydligt att det krävs mer resurser för att kunna erbjuda dessa ungdomar en bra vård.</p>

Denna studie har till syfte att undersöka vad som är specifikt med de ungdomar som begått det sexuella övergreppet gruppvåldtäkt, samt ge en bild av den behandling som erbjuds dem. Studien består av en redogörelse för aktuell forskning och teori samt av intervjumaterial med två experter som arbetat med unga förövare. Aktuell forskning både i Sverige och utomlands, främst England och USA, har studerats och valts ut till den teoretiska bakgrunden. Studien utgår från tre teoretiska förklaringsmodeller, en psykologisk, en sociologisk och en utvecklingsekologisk samt ett juridiskt perspektiv. En stor del av teorin fokuserar på området enskilda unga förövare som förgriper sig sexuellt på mindre barn. Det har varit svårt att hitta forskning och litteratur kring uppsatsens specifika område vilket också genomsyrar materialet. Detta har gjort att även litteratur kring angränsande områden tagits med. Studien innehåller två intervjuer med experter som är valda med utgångspunkt från sina respektive positioner i vårdkedjan kring unga förövare. En av de intervjuade är en före detta socialchef från Södertälje med stor erfarenhet från målgruppen både i sin roll som chef men även som behandlare. Den andra intervjun är gjord med en psykolog och terapeut på Rädda Barnen som har lång och bred erfarenhet av att arbeta med unga förövare. Den bild som framträder i studien pekar på att det rör sig om ungdomar som ofta har en kriminell bakgrund och som är kända av socialtjänsten redan innan de begår gruppvåldtäkt. De har till skillnad från ungdomar som begår enskilda övergrepp på små barn inte samma psykologiska bakgrund. Det handlar oftare om den påverkan sociala aspekter har såsom den kriminella värld de lever i och den rådande samhällssynen. Viss forskning tyder på att riskfaktorer såsom missbruk och/eller kriminalitet hos föräldrar, anknytningsproblematik och neurologiska skador hos barnet bidrar till en ökad risk att individen ska utveckla ett kriminellt beteende. Detta gör också att risken för att begå sexuella brott ökar då det ser ut att finnas en koppling mellan att begå sexuella brott i grupp och annan kriminalitet. Det som framkommit är att det råder en tydlig brist på behandlingsalternativ för gruppen ungdomar som begår gruppvåldtäkt. De alternativ som finns vänder sig främst till de ungdomar som begår övergrepp på mindre barn. Enligt de experter som intervjuats borde samarbetet mellan olika instanser utökas och det borde också ingå förebyggande åtgärder för att nå målgruppen i ett tidigt skede. Studien visar på ett ökat behov av forskning inom området samt uppföljning av de insatser som redan finns för att utveckla behandlingen. Det har också blivit tydligt att det krävs mer resurser för att kunna erbjuda dessa ungdomar en bra vård.