Under år 2009 var en fjärdedel av alla unga arbetslösa. Från år 1983 till 2009 har arbetslösheten ökat från 8 till 25 procent. Även under år 2010 var en fjärdedel av de unga i Sverige utan arbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka bestämningsvariablerna för ungdomsarbetslösheten i Sverige. Till hjälp har variablerna bruttonationalprodukt, lediga jobb på arbetsmarknaden, minimilön, vakanser och arbetslöshetsnivå i absoluta och relativa tal valts för sin relevans. Inflödet och utflödet på arbetsmarknaden har också analyserats. Variablerna har analyserats dels i två Beveridge-kurvor, där studerande arbetslösa har inkluderats respektive exkluderats och dels i en linjär multipel tidsregressionsmodell.  Båda Beveridge-kurvorna pekar på att det är konjunkturella faktorer så som svängningar i ekonomin som bidrar till arbetslösheten bland unga. Beveridge-kurvan där unga studerande arbetslösa har inkluderats ger även indikationer på att det finns strukturella faktorer. Som skulle kunna förklaras av en försämrad matchningseffektivitet på den privata arbetsmarknaden. Dessa strukturella faktorer kan även ses i Beveridge-kurvan exklusive arbetslösa studenter, men är inte lika framträdande.  Den multipla tidsregressionsmodellen med differentierade värden uppvisade inga signifikanta värden och kan därför inte ge några förklaringar till vilka variabler det är som samvarierar med ungdomsarbetslösheten. Då Dick-Fuller test har svag styrka vid korta tidsserier så genomförs tester för att skatta tidsserieregression där nivåerna för variablerna inkluderats istället för variablernas differentierade värden. Ett signifikant värde fås som påvisar att variabeln lediga jobb påverkar nivån av unga arbetslösa i Sverige. Fortsatta tester visar också att nivåerna för variabeln inflödet på arbetsmarknaden signifikant bidrar till antalet arbetslösa ungdomar i Sverige. Precis som förväntat kommer antalet unga arbetslösa minska om antalet vakanser ökar.