Med en stor central hall på över fyra våningar skiljer sig byggnaden från det klassiska konstmuseet. Rummet ger med sina vita betongväggar och massiva skala inte bara plats åt konsten, utan förstärker den också. Det diffusa ljuset från takfönstret ger en sakral stämning och hallen kan hålla allt från en enskild tavla till enorma statyer, men också filmvisningar och teater. Samtidigt finns möjligheter till mer traditionella utställningar i de mindre omgivande hallarna. I övrigt finns möjlighet till föreläsningar och undervisning i anslutning till entrén och shoppen.       Byggnaden är också mer än bara en konsthall för Uppsala och årummet. De sunkiga båtarna tas bort och istället skapas ett stadsrum där parken möts av terrasser och byggnader på andra sidan vattnet. En restaurang med uteservering i söderläge mot parken ramar in och skapar en ny mötesplats i ett idag outnyttjad vattenrum. Konsthallen vänder sig mot parken och försöker vara lagom iögonfallande i skarpa linjer, vit betong och svarta granit, utan att ta för mycket plats på kajen. / The building differs from the traditional art museum with a large central hall with a height of over four stories.  The room with its massive white concrete walls does not only provide a place for art, but enhances it.  The faded light from the skylight creates an atmosphere of serenity and the room can give space for everything from the smallest painting to large statues, but also theatre and screenings.  The smaller surrounding rooms can house more traditional exhibitions.  In connection with the entrance and shop there are rooms for lectures and workshops. The structure gives more than just an art gallery to Uppsala and the river with its surroundings. The old boats are removed and the park is instead met with terraces at the opposite side of the water.  A restaurant in conjunction with the terraces frames the water and creates a venue in an otherwise unused water space. The entrance faces the park and attempts to be eye-caching in sharp lines, white concrete and black polished granite, without being too extreme.

Uppsalas nya konstmuseum har fått sina proportioner från det som redan innan fanns på platsen. Godsmagasinet, en låg avlång tegelbyggnad från 1908, har gett det nya museet dess form. Magasinet och museet sträcker ut sig längs varandra. Mellan dem byggs ett nytt torg på vad som tidigare var en parkeringsplats. I båda ändarna av byggnaderna leder trappor upp till torget som är upphöjt en bit ovanför trotoaren, i samma höjd som godsmagasinets gamla lastkaj. Idag inrymmer magasinet ett kafé, två butiker och en jazzklubb. Platsen ligger lite avsides men genomkorsas varje dag av människor som ska till och från Uppsalas centralstation och till den nybyggda konsert- och kongressbyggnaden. Konstmuseet och det nya torget interagerar med dessa rörelser. Torget befolkas vid olika tider på dygnet tack vare variationen av verksamheter. Entrén till museet ligger på torget. Denna södervända fasad är i stort sett sluten bortsett från en rad av djupa öppningar i marknivå. Det är fönster som leder in till museets entré. Öppningarna omgärdas av fönsterluckor, eller portar, i mässing som reflekterar soljuset mot den skuggiga delen av torget. / The art museum is located near the central train station in Uppsala, next to an old cargo warehouse. The warehouse was built in 1908 and is constructed out of bricks and a wooden framework that holds up the roof. Today it houses a popular jazz club, a café and two gift stores. My addition consists of the art museum that is of exactly the same length as the warehouse, and a square between the two buildings that is elevated 1.2 m above the street level, the same height as the old loading dock of the warehouse. The museum is reached from the square. The entrances are framed by brass gates that reflect the sun light to the shaded side of the square. The façade is cladded in Bed Roach Portland stone, a material that makes a heavy and strict appearance. It is also a material that reacts to weather and pollution (weathering).