This study assessed falls efficacy and confidence-related changes among participants attending the a Matters of Balance/Volunteer Lay Leader (AMOB/VLL) falls prevention program for older adults, based on their residential location. Data were examined from 431 older Texans enrolled in AMOB/VLL during a two-year period, and assessed at baseline and post-intervention. Results indicate that participants significantly increased falls efficacy, reduced activity interference due to their health, and decreased the number of days limited from usual activity. Regression models show that participants, despite entering the program with lower reported health status, reported greater rates of positive change for falls efficacy and health interference compared with their baseline pre-intervention counterparts. Overall program attendance and attendance at major sessions showed the greatest influence. Findings contribute to the understanding of cognitive restructuring and strengthening variations with falls prevention program outcomes.

Vårdrelaterade infektioner, VRI, är ett av de största hoten mot patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Inte bara i Sverige utan också i resten av världen. I den här uppsatsen så har vi analyserat data från punktprevalensmätningar för VRI, PPMVRI, som utförts i Västerbotten mellan åren 2008-2015. Utifrån det givna datat har vi skapat modeller med både logistisk regression, LR, och linjär diskriminant analys, LDA. Vi jämför sedan de två metodernas förmåga att prediktera VRI med avseende på specificitet, enskilda modeller konstruerades både för hela Västerbotten men också för enskilda sjukhus och avdelningar. Vidare så undersöker vi om information kring patienters komorbiditet, alltså förekomsten av andra sjukdomar förutom den primära, kan öka metodernas prestanda. Av våra två metoder var det LR som presterade bäst med en specificitet på 32.79 % och LDA hade en specificitet på 31.20 %. För båda metoderna så visade det sig att modellen för Västerbotten presterade bättre än modellerna för enskilda avdelningar och sjukhus. Vi kom också fram till att information om patienters komorbiditet kan hjälpa till att öka specificiteten, men vi hade för få observationer (90 st med VRI och 90 st utan VRI) för att kunna ge ett definitivt svar. En överlevnadsanalys utfördes för att bekräfta tidigare resultat om att VRI-patienter har en signifikant högre 90-dagars dödlighet, vårt resultat stämde väl överens med tidigare studier. Sammanfattningsvis visade vi på att statistiska metoder kan användas för att prediktera och analysera vilka patienter som ligger i riskzonen för att drabbas av VRI, samt att det skulle behövas ytterligare studier för att undersöka huruvida information om patienters komorbiditet skulle kunna hjälpa oss att ytterligare förbättra den prediktiva förmågan hos dessa metoder.