<p>En detaljerad landformkartering av ett högfjällsområde i Vindelälvens källområde har utförts med syfte att öka kunskapen om inlandsisens dynamik och karaktär (iskantens reträtt, isens aktivitet och rörelseriktningar och isens basala temperatur) under deglaciationen i denna del av den Svenska fjällkedjan.</p><p>Undersökningsområdet antas ha varit beläget inom det, för inlandsisen, bottenfrusna kärnområde som karaktäriserade det senaste istidsmaximat (LGM). Trots avsaknaden av subglacial smältning under de kallbottnade subglaciala temperaturförhållandena fanns det tillgång på smältvatten. Spår efter forna issjöar och det glacifluviala landformsystemet är därför de enda data som finns för att rekonstruera isens reträttmönster där den varit kallbottnad eller där det är brist på andra landformer.</p><p>Den flygbildstolkning som genomfördes fokuserade på glaciolakustrina, glaciofluviala och subglaciala landformer. Rekonstruktionen av isreträttmönstet bygger på fördelningen av glacialmorfologin, de dämda issjöarna och den iskant som krävdes för att en dämning av dessa issjöar skulle uppstå. En teoretisk modell för beräkning av isprofilen användes för att öka detaljgraden i rekonstruktionen av isavsmältningen och som kontroll av den landformbaserade rekonstruktionen. Karterade landformer formade basen för issjörekonstruktionen som genomfördes i ett GIS. Som topografiskt underlag användes Lantmäteriets höjddatabas.</p><p>Iskantlägen rekonstruerade utifrån den teoretiska modellen visade god överensstämmelse med karterade landformer. Åtta issjöar kunde identifieras under arbetets gång. Två av dessa, Vindelälvens issjö och Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries issjö, existerade med stor säkerhet och var ett dominerande inslag i landskapsbilden under deglaciationen. De dämdes i nordväst respektive västerut mellan blottade passpunkter i terrängen och den retirerande isen.</p><p>Dämningen av större smältvattenmassor visar att inlandsisen, i undersökningsområdet, var aktiv under hela deglaciationen och retirerade generellt mot sydost. Deglaciationsmodellen indikerade nordvästliga och västliga isrörelseriktningar, i ett tidigt skede av deglaciationen, och västliga i ett sent skede. Den sista isrörelseriktningen i undersökningsområdet var mot väst och härrörde förmodligen från den sista isdelaren vid lågfjället Kráhpiesvarrie. Den basala temperaturfördelningen i undersökningsområdet får dock ses som oklar pga. tvetydiga bevis.</p> / <p>A detailed landform mapping was carried out in the mountain region of the source area of River Vindelälven. The aim of this mapping study was to increase the current knowledge of the dynamics and character (the ice margin retreat, ice flow directions and the subglacial thermal organization) of the Fennoscandian Ice Sheet during the last deglaciation in this part of the Swedish mountain range.</p><p>The study area has been proposed to be situated within the cold based core area that characterized the last Ice age maxima (LGM). However, despite the lack of subglacial melting, glacial meltwater still exists. Traces after ancient glacial lakes and the glaciofluvial landform system are therefore the only data that exist when reconstructing the recession pattern of cold based ice sheets or when there is a general lack of glacial landforms.</p><p>The aerial photograph interpretation focused on glaciolacustrine, glaciofluvial and subglacial landforms. The reconstruction of the ice sheet recession pattern was thus based on the distribution of the glacial geomorphology, the dammed glacial lakes and the hypothetical damming ice sheet margin. A theoretical model for calculation of the ice surface slope profile was used to increase the detail level of the reconstruction and as a control of the landform based reconstruction. Mapped landforms formed the base for the glacial lake reconstruction that was carried out in a GIS. Lantmäteriets height database was used as a topographical base dataset.</p><p>Ice sheet margins reconstructed by the theoretical model showed good conformity with the mapped landforms. Eight glacial lakes where identified, two of these, Glacial lake Vindelälven and Glacial lake Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries, existed with large safety and where dominant features in the landscape during the deglaciation. They where dammed in the northwest and west respectively between revealed saddle points in the terrain and the retreating ice sheet.</p><p>The damming of large glacial lakes shows that the ice sheet, in the study area, was active throughout the entire deglaciation. The ice sheet retreated generally towards the southeast. The presented deglaciation model indicated northwesterly and westerly ice flow directions in an early phase of the deglaciation, and westerly in a late phase. The last ice flow direction in the study area was towards west and it stemmed probably from the last ice divide situated above the low fell Kráhpiesvarrie. The subglacial thermal organization in the study area may be viewed as uncertain due to ambiguous evidence.</p>

En detaljerad landformkartering av ett högfjällsområde i Vindelälvens källområde har utförts med syfte att öka kunskapen om inlandsisens dynamik och karaktär (iskantens reträtt, isens aktivitet och rörelseriktningar och isens basala temperatur) under deglaciationen i denna del av den Svenska fjällkedjan. Undersökningsområdet antas ha varit beläget inom det, för inlandsisen, bottenfrusna kärnområde som karaktäriserade det senaste istidsmaximat (LGM). Trots avsaknaden av subglacial smältning under de kallbottnade subglaciala temperaturförhållandena fanns det tillgång på smältvatten. Spår efter forna issjöar och det glacifluviala landformsystemet är därför de enda data som finns för att rekonstruera isens reträttmönster där den varit kallbottnad eller där det är brist på andra landformer. Den flygbildstolkning som genomfördes fokuserade på glaciolakustrina, glaciofluviala och subglaciala landformer. Rekonstruktionen av isreträttmönstet bygger på fördelningen av glacialmorfologin, de dämda issjöarna och den iskant som krävdes för att en dämning av dessa issjöar skulle uppstå. En teoretisk modell för beräkning av isprofilen användes för att öka detaljgraden i rekonstruktionen av isavsmältningen och som kontroll av den landformbaserade rekonstruktionen. Karterade landformer formade basen för issjörekonstruktionen som genomfördes i ett GIS. Som topografiskt underlag användes Lantmäteriets höjddatabas. Iskantlägen rekonstruerade utifrån den teoretiska modellen visade god överensstämmelse med karterade landformer. Åtta issjöar kunde identifieras under arbetets gång. Två av dessa, Vindelälvens issjö och Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries issjö, existerade med stor säkerhet och var ett dominerande inslag i landskapsbilden under deglaciationen. De dämdes i nordväst respektive västerut mellan blottade passpunkter i terrängen och den retirerande isen. Dämningen av större smältvattenmassor visar att inlandsisen, i undersökningsområdet, var aktiv under hela deglaciationen och retirerade generellt mot sydost. Deglaciationsmodellen indikerade nordvästliga och västliga isrörelseriktningar, i ett tidigt skede av deglaciationen, och västliga i ett sent skede. Den sista isrörelseriktningen i undersökningsområdet var mot väst och härrörde förmodligen från den sista isdelaren vid lågfjället Kráhpiesvarrie. Den basala temperaturfördelningen i undersökningsområdet får dock ses som oklar pga. tvetydiga bevis. / A detailed landform mapping was carried out in the mountain region of the source area of River Vindelälven. The aim of this mapping study was to increase the current knowledge of the dynamics and character (the ice margin retreat, ice flow directions and the subglacial thermal organization) of the Fennoscandian Ice Sheet during the last deglaciation in this part of the Swedish mountain range. The study area has been proposed to be situated within the cold based core area that characterized the last Ice age maxima (LGM). However, despite the lack of subglacial melting, glacial meltwater still exists. Traces after ancient glacial lakes and the glaciofluvial landform system are therefore the only data that exist when reconstructing the recession pattern of cold based ice sheets or when there is a general lack of glacial landforms. The aerial photograph interpretation focused on glaciolacustrine, glaciofluvial and subglacial landforms. The reconstruction of the ice sheet recession pattern was thus based on the distribution of the glacial geomorphology, the dammed glacial lakes and the hypothetical damming ice sheet margin. A theoretical model for calculation of the ice surface slope profile was used to increase the detail level of the reconstruction and as a control of the landform based reconstruction. Mapped landforms formed the base for the glacial lake reconstruction that was carried out in a GIS. Lantmäteriets height database was used as a topographical base dataset. Ice sheet margins reconstructed by the theoretical model showed good conformity with the mapped landforms. Eight glacial lakes where identified, two of these, Glacial lake Vindelälven and Glacial lake Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries, existed with large safety and where dominant features in the landscape during the deglaciation. They where dammed in the northwest and west respectively between revealed saddle points in the terrain and the retreating ice sheet. The damming of large glacial lakes shows that the ice sheet, in the study area, was active throughout the entire deglaciation. The ice sheet retreated generally towards the southeast. The presented deglaciation model indicated northwesterly and westerly ice flow directions in an early phase of the deglaciation, and westerly in a late phase. The last ice flow direction in the study area was towards west and it stemmed probably from the last ice divide situated above the low fell Kráhpiesvarrie. The subglacial thermal organization in the study area may be viewed as uncertain due to ambiguous evidence.