This study aims to strengthen the use of "Water layer theory" through a validation of Yahya Ghasemi's mix design model. This is based on an understanding of the components of cement mixes which are the most widely used material globally, as well as its impact on the flowability of the mix. An in-depth understanding of the properties of the mixture ingredients helps to optimize the dosage of the ingredients and can lead to a reduction in the cement and water requirements of the mixture.  The dissertation in this work introduces tests of strength and consistency classes from a new mixture design model based on the relationship between the flow of the mixtures and the specific surface of the particles through a Japanese theory Water layer theory. / Denna studie syftar till att stärka användningen av ”Water layer theory”genom en validering av Yahya Ghasemis mixdesignmodell. Denna är baseradpå en förståelse av komponenterna i cementblandningar som är det mestanvända materialet globalt, samt dess inverkan på blandningens flytbarhet.En djupgående förståelse för blandingrediensernas egenskaper hjälper till attoptimera doseringen av ingredienserna och kan leda till en minskning avblandningens cement- och vattenbehov.  Vår studie introducerar tester av hållfasthet och konsistensklasser ifrån en nyblandningsdesignmodell baserad på förhållandet mellan flödet avblandningarna till partiklarnas specifika yta genom en japansk teori ”Waterlayer theory”. Teorin utgår från att partiklarna är omgivna av en tunn filmsom separerar konerna och smörjer deras yta. Men för att studera filmtjocklekär det nödvändigt att överväga den specifika ytan och packningsdensiteten,vilket denna blandningsmodell gör. I förhållande till detta har vårtexamensarbete undersökt ifall våra tester kan stärka denna modell. Den teoretiska delen av uppsatsen redogör en bakgrund av de begrepp, teorieroch forskning som används för den nya mixdesignsmodellen vi nyttjat.Utöver det teoretiska introduceras metoden samt materialet omtillvägagångssättet, hur bestämmelser för de olika konsistens- ochbetongklasserna hos blandningarna tagits fram.  Den experimentella delen utgör laborationsmätningar av hållfasthet ochkonsistensklasser som tidigare nämns. Här presenteras utföringarna avlaborationer och en redogörelse för de material och redskap som använts fördetta. Material som använts för testerna valdes utifrån tillgängligheten avballast och cement på Högskolan i Halmstad.  Resultatet indikerar goda värden av konsistens- och betongklasser vilketinnebär att mixdesignsmodellens resulterat utifrån Ghasemis forskning äracceptabel. Det bör även noteras att ett bra resultat visas i förhållande till detmaterial och beståndsdelar vi har använt och att vidare studier bör utföras.

The importance of studying the behaviour and properties of concrete can be highlighted by considering the fact that concrete is the most used man-made material in the world. The very first step in making concrete is its mix design and deciding the type and amount of constitutes used in the production of concrete which should fulfil the requirements of the final product. Mix design models are commonly used for the purpose of proportioning concrete ingredients while anticipating the properties of the final product.  The current document deals with the commonly used principals in mix design models namely particle packing theory and excess water/paste layer theories. The conducted studies includes an investigation on accuracy of particle packing models (Toufar, 4C, CPM) and also tries to address the issue with measurement of specific surface area of particles as an essential input to water/paste layer theories.  It has been observed that the particle packing models can predict the packing density with acceptable margin. However, it should be mentioned that the particle packing models by themselves are not mix design models but should be rather used as a part of a mix design. In addition, it was found that the accuracy of calculating the specific surface area of particles based on their size distribution curve can be further improved by assuming angular platonic solids as uniform shape of aggregate instead of traditional approach of assuming spheres for aggregates’ shape.