Ce travail de recherche est résultat d’une collaboration active entre les deux écoles d’architecture de Toulouse et le DICAAR de Cagliari qui explore la relation entre le paysage rural et le projet d’architecture. La choix d’une thèse qui se focalise sur le cas d’étude “local” se détache de la dimension de l’individu particulier, encarré comme cas typique de la Méditerranée, espace de condensation de nouvelles dynamiques agricoles liées au déplacement d’intérêt de la ville au village, avec les changements climatiques et ses influences sur l’architecture et les cultures constructives locales. La Sardaigne est un cas de recherche intéressant, soit pour la variété de son territoire, soit pour les changements climatiques qui voient une radicalisation progressive des conditions de l’intermittence de l’eau. La lecture des principes traditionnels de gestion de l’eau devient la base pour définir les instructions du projet qui doit comprendre la prévention des risques et la production de nouveaux espaces pour la campagne grâce à des techniques de gestion de l’eau. Les cas choisis sont situés sur les quatre rivières les plus importantes de la Sardaigne, qui ont été soumis à des phénomènes météorologiques extrêmes. Les projets sont basés sur la notion de temps, en particulier de la réversibilité de l’intervention, et de la définition de dispositifs légers. Dans la dernière section on résume une matrice des bonnes pratiques et des lignes directrices pour la gestion de l’eau et la gestion des terres qui est basée sur l’identification et l’analyse des questions critiques, le projet d’action qui utilise les technologies et la définition des espaces de qualité. Le projet doit se baser sur un concept de développement durable qui regarde une architecture qui se auto-soutiens, un projet de paysage qui peut produire par soi-même les ressources nécessaires. / This research is the result of an active collaboration between the two schools of architecture of Toulouse and the DICAAR of Cagliari, which explores the relationship between the rural landscape and the project. The research deals with architecture design in weak contexts, exploring the possibilities offered by water techniques in rural areas. The field survey is Sardinia, characterized by a difficult relationship with water, caused by intermittence that generates problems like drought and flooding. It is necessary to understand the rules of water and land management in order to develop a new operational line on the territory. Reflecting on traditional techniques in terms of standards intends to understand the primary management rules to be applied in the contemporary project, the construction details of the scale, but also on thescale of the urban network and territory, useful for the identification, prevention and management of risks. Reading the principles of management becomes the basis for defining project instructions which must include risk prevention and the production of new areas for the campaign through water management techniques. Selected case studies are located on the four most important rivers of Sardinia, which have historically been subjected to extreme weather events. The projects are based on the notion of time, in particular the reversibility of the intervention, with the construction of an abacus of good practices and new architectures based on the identification and analysis of critical issues, the action project that usestechnologies and the definition of quality spaces. The matrix reflects on a series of projects that addressed the relationship between technology and landscape in complex climatic conditions. The project must be based on a concept of sustainable development that looks at a self-supporting architecture, a landscape project that can produce by itself the resources.

With a strong demand for aquatic products, seaweed is a promising application in a wide range of areas, such as food, medicine and energy. Kenya is seen as a country with great potential of expanding its seaweed industry, and by inspiration from the widespread production of algaes at Zanzibar, improvements and adaptations can be made to fit Kenya. One of the places with proper environmental conditions is Shimoni, situated in the south coast of Kenya, and the purpose of this report is to assist on the expansion of seaweed farming in Shimoni, by assessing the possibilities of deep-water cultivations at site, and mediate strengths, weaknesses, opportunities and threats with the technique. In addition, another purpose is also to map out important stakeholders for starting up and expanding the system. The methods SWOT-analysis and stakeholder mapping have been carried out by literature studies and interviews with local scientists. Results have shown that deep-water techniques are less demanding on the environment than cultivations in the intertidal area and may support the local environment if proper conditions are provided for. Seaweed cultivations have large potential as an additional livelihood opportunity in coastal communities, given that adjustments to changes in market prices and environmental conditions can be met. However, deep water methods require larger initial costs than the ones carried out in the intertidal, hence political and technical support may be crucial for launching the system. These processes may be implemented iteratively as business opportunities arise. In conclusion, field research covering non-expected local aspects is further recommended. / Den globala efterfrågan av havsbaserade produkter ökar, och tycks inte mattas av. Algindustrin ses som ett lovande område att kunna bemöta detta behov på grund av sitt breda användningsområde. Mat, medicin och energi är bara några exempel på vad råvaran kan användas till. Kenya ses som ett land med stor potential att expandera sin nuvarande algindustri. Med inspiration av den närliggande storproducenten Zanzibar kan förbättringar och anpassningar göras för att passa in i Kenya. Ett område med bra miljöförutsättningar är Shimoni, beläget i södra Kenya, vilket är området denna rapport fokuserar på. Syftet med rapporten är att utvärdera möjligheterna för att utvidga algodlingar i området genom att studera potentialen hos djupvattenodling. Detta genom att analysera styrkor, svagheter, möjligheter och hot med den specifika tekniken. Syftet är vidare att kartlägga viktiga aktörer som kan ha betydelse vid en uppstart och expandering av odlingarna. Metoderna SWOT-analys och aktörskartläggning har gjorts med litteraturstudier och intervjuer med lokala forskare, som grund. Resultat har visat att djupvattentekniker är mindre påfrestande på miljön än odlingar belägna närmare strandkanten, och kan vara uppbyggande för den lokala miljön om rätt tekniker används. Algodling har en stor potential som en kompletterande sysselsättning i kustområden, om marknadspriset på råvaran höjs och att en viss miljöstandard upprätthålls. Dock så kräver djupvattenodlingar större initiala kostnader än tekniker som placeras vid lägre vattenstånd, vilket gör att politiskt och tekniskt stöd är avgörande för en möjlig uppbyggnad. Detta kan ske stegvis i takt med att nya affärsmöjligheter uppdagas. Slutligen rekommenderas fältstudier för att studera lokala aspekter som kan förekomma, vilka skiljer sig från litteraturen.