Det enda vi vet med säkerhet här i livet är att vi någon gång kommer att dö och för en del handlar det dessförinnan om att bli vårdad i livets slutskede. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med de sex S:n, en modell som används inom den palliativa vården på en Hospiceavdelning i Malmö. Denna modell har sitt ursprung i Weismananalysen, en ’psykologisk obduktion’ som omarbetats till att kunna användas genom hela vårdprocessen kring den döende patienten. Data inhämtades genom intervjuer med sex sjuksköterskor. Resultatet visar att sjuksköterskorna ansåg modellen vara användbar och betydelsefull på framför allt två sätt: (1) Den gav vården och yrkesrollen ett annat fokus, där de såg patienten utifrån nya perspektiv och (2) ett användbart redskap som hjälp i de dagliga sjuksköterskeuppgifterna. Denna förändring av fokus verkade betyda att kunskap om patienterna och att vårda utifrån deras perspektiv blev mer värdefullt. Resultatet indikerar också på att användandet av de sex S:n leder till en kvalitativt bättre vård. / The only thing we know for sure in life is that, some day, we will die, and that for some of us it is also about being taken care of in time of death. The aim of this study was to illuminate nurse’s experiences of working with a model for caring patients at a Hospice unit in the city of Malmö. This model emanates from the concept ‘psychological autopsy’ presented by Weisman and has been integrated as a part of the care of the dying patient. Data was collected using interviews with six nurses. The results show that the nurses found the model useful and valuable in two ways: (1) A shift of focus of their professional role, where they could see the patient from new perspectives and (2) it could be used as a tool in the daily nursing activities. This shift of focus seemed to mean that knowledge about the patients and their perspective became more important. There is also indication that the use of the model leads to a qualitatively better care.