In 2015 a new national Child Health Care Program was introduced in Uppsala County, Sweden. Due to this, the Child Health Center’s speech-language screening for 3-year old’s was moved to 2½ years. The same method of screening - ‘Westerlunds 3-årsmetod’ - is maintained, though there have been a few changes. The children are only expected to use two-word utterances for a passable result, contrary to the earlier requirement for three-word utterances. The absence of three-word utterances now means a follow-up at the age of three. The purpose of the present study was to evaluate the part in “Westerlunds 3-årsmetod” which examines length of utterances, by examining if the absence of three-word utterances could be used as an indicator for language difficulties and whether a postponement of the screening (with approximately a month) could ensue in fewer children being called for a follow-up. The participants were recruited through mail to families with children just above the age for the 2½ year speech-language screening. It proved difficult to find participants for the study with the chosen recruitment method and on that account an additional recruitment was implemented. Despite that, none of the possible participants met all the inclusion criteria in the end, which meant that the prospective analyses could not be performed and therefore the research questions could not be entirely answered. A choice was made to analyze the already collected data, meaning that the entire group of children screened in the right age range (2:6-2:9) were examined. The group consisted of 26 children, 14 girls and 12 boys. The average age was 2:6 years (min: 2:6, max: 2:8). Of these 8% (2 children) were not using three-word utterances, although they also had other difficulties. Based on this group vague indications could be seen suggesting that a connection between age and the time of screening does not exist. Most of the children, 95%, screened at the age of 2:6 years passed the screening without remarks. Furthermore, it turned out that some children were screened as early as 2:5 with passable results. Consequently, no data in this study supports the notion that a postponement of the screening would result in fewer follow-ups. It should be noted that due to insufficient data no clear conclusions can be drawn. / År 2015 infördes det nya nationella barnhälsovårdsprogrammet i Uppsala. Det resulterade i en förflyttning av språkscreeningen på barnavårdscentralen (BVC), från 3 års ålder till 2 ½ år. Samma screeningmetod - Westerlunds 3-årsmetod - används fortfarande, med vissa mindre ändringar. En förändring som skett i och med förflyttningen är att barnen vid 2 ½ år inte längre förväntas tala i treordssatser för godkänt resultat. Istället räcker det att barnen använder tvåordssatser. Avsaknad av treordssatser vid screeningen innebär dock en uppföljning av språkutvecklingen vid 3 år. Syftet med denna studie var att utvärdera hur delmomentet Språkanvändning (som undersöker satslängd) i screeningmetoden fungerar vid 2 ½ års ålder. Detta för att undersöka om avsaknad av treordssatser vid 2 ½ år kan vara en indikation för språkliga svårigheter samt om en senareläggning av screeningen (med någon månad) kan bidra till att färre barn behöver följas upp. Deltagare rekryterades genom brevutskick till familjer med barn som nyligen passerat åldern för 2 ½ -årsscreening på BVC. Det visade sig vara svårt att hitta deltagare till studien med den valda metoden, därav genomfördes en kompletterande rekrytering. Efter fullgjord rekrytering framkom det ändå att ingen av de möjliga deltagarna uppfyllde alla studiens inklusionskriterier, vilket medförde att de tilltänkta analyserna inte kunde genomföras och frågeställningarna inte kunde besvaras. På grund av detta gjordes valet att titta på alla barn som screenats i rätt åldersintervall (2:6 - 2:9 år). Därmed undersöktes 26 barn (14 flickor och 12 pojkar, ålder 2:6 – 2:8 år, medelålder 2:6 år). Av dem var det 8 % (2 barn) som inte talade i treordssatser, dock i kombination med andra svårigheter. Utifrån dessa 26 barn kunde vissa indikationer ses som tyder på att ett samband mellan ålder på barnet och tidpunkt för screening inte existerar. Majoriteten, 95 %, av barnen som screenades vid 2:6 år klarade den helt utan anmärkning. Det visade sig även att ett antal barn screenats så tidigt som vid 2:5 år och ändå presterat utan anmärkning. Därmed ses ingen data i den här studien tala för att en senareläggning av screeningen skulle medföra att färre barn kallas för uppföljning. På grund av bristande data bör det dock påpekas att inga faktiska slutsatser kan dras utifrån den här studien.