Hodgkins lymfom är en cancersjukdom som uppstår i det lymfatiska systemet och i Sverige är det ungefär 200 personer per år som insjuknar. Majoriteten av de insjuknade är mellan 15-34 år och ungefär 90% med diagnosen blir botade. Behandlingsformen för Hodgkins lymfom varierar beroende på stadie och då även vilka substanser som ingår i behandlingen. Alkylerande substanser, till exempel prokarbazin och cyklofosfamid, är substanser som är icke-cell-cykelspecifika och förhindrar DNA syntes. Detta kan leda till azoospermi hos männen och reducerad population av ursprungfolliklar hos kvinnor. På grund av dessa effekter var syftet med denna litteraturstudie att se om behandlingarna ABVD (en kombination av fyra olika cytostatika) och BEACOPP (en kombination av prednisolon samt sex olika cytostatika med större innehåll av alkylerare än ABVD) leder till en nedsatt fertilitet hos kvinnor och/eller män samt om fertiliteten återkommer efter avslutad behandling. Detta gjordes genom en litteraturstudie efter sökningar på PubMed där sju studier valdes ut efter inklusionskriterier och exklusionskriterier. Det kunde ses att spermiekvalitén minskade efter båda behandlingsformerna bland männen och att antalet behandlingscykler hade betydelse för hur nedsatt fertiliteten blev. Färre cykler med mindre intensiv behandling hade mindre effekt än fler cykler av mer intensiv behandling. De flesta männen återfick dock sin fertilitet inom fem år. För kvinnorna sågs ett snarlikt resultat där behandlingen BEACOPP orsakade försämrade värden av anti-müllerskt hormon (AMH) och en frånvaro av menstruationscykeln. Hos kvinnor var förekomsten av prematur ovarialsvikt (POF) korrelerat till ålder vid behandlingens start och antalet cykler administrerade.